Grafikkretsen har alltid funnits i den moderna datorn men dess funktion är inte densamma idag som för drygt tio år sedan. Till en början var den i princip en renodlad digital-till-analog-konverterare (förkortas DAC), precis som ljudkortet. Då var grafikkortets respektive ljudkortets uppgifter att omvandla ettor och nollor till analog synlig bild och hörbart ljud. Idag fyller grafikkortet en allt större funktion och är en avlastning för processorn i 3D-spel, avancerade bildbehandlingsprogram samt vid uppspelning av film i hög upplösning.
Det råder stor variation mellan olika datorers grafikenheter. Ibland är det en integrerad krets på moderkortet eller i processorn och ibland är det ett expansionskort, vilket i sin tur finns med många olika anslutningar. Grafikkorten skiljer sig också mellan varandra när det gäller:
Än så länge är VGA och DVI de vanligaste externa anslutningarna på grafikkort. Den 15-poliga VGA-kontakten (D-Sub) har hängt med länge och finns idag endast kvar för att bibehålla kompatibiliteten med gamla skärmar och konferensrumsprojektorer. Ersättaren DVI har tagit över och skillnaden är att den skickar signalen digitalt ända fram till bildskärmen. Det minimerar risken för störningar som kan uppkomma på vägen. Dessutom möjliggör DVI högre upplösningar utan att bilden blir oskarp.
DVI (Digital Visual Interface) är ett missvisande namn eftersom det även finns analoga DVI-anslutningar. DVI-kontakten finns i olika utföranden beroende på vilka signaler den ska klara av. De benämns DVI-D (Digital), DVI-A (Analog) och DVI-I (Integrated).
| DVI-D Endast digital signal |
![]() |
![]() |
| Single link |
Dual link |
|
| DVI-I Både digital och analog signal |
![]() |
![]() |
| Single link |
Dual link |
|
| DVI-A Endast analog signal |
![]() |
DVI-D och DVI-I finns i både single link- och dual link-utförande. En vanlig missuppfattning är att skillnaden skulle ligga i huruvida kabeln är dubbelriktad eller inte. Vad det egentligen handlar om är den maximala upplösningen. Med single link är den maximala upplösningen 1920 x 1200 pixlar vid 60 Hz uppdateringsfrekvens. Med dual link går det att skicka en bild på 2560 x 1600 pixlar vid samma uppdateringsfrekvens. Det är fortfarande vanligast med single link eftersom få skärmar har högre upplösning än 1920 x 1200.
Grafikkortens DVI-honor är normalt av DVI-I-utförande, eftersom det till en DVI-I-kontakt går att ansluta antingen en DVI-D- eller en DVI-A-kabel. Det gör det möjligt för användaren att ansluta sin skärm digitalt med DVI-D eller analogt med hjälp av en VGA-adapterkabel (DVI-A till VGA).
Det finns även DVI-I-kablar men de bör inte användas för att ansluta datorskärmar direkt till datorn. På datorskärmar sitter nämligen normalt DVI-D-honor till vilka det inte går att koppla in DVI-I-hanar (de fyra extra stiften gör att kontakten inte går in).
Det är däremot sällan problem att koppla en DVI-D dual link-kabel till en skärm även om den bara klarar single link. Det brukar nämligen finnas hål för dessa stift i alla fall.
Det finns även många skärmar och grafikkort som har HDMI-anslutning. HDMI är i grund och botten samma signal som DVI-D single link (det går att omvandla mellan de två kontakterna med passiva adaptrar), men HDMI skickar även med ljud. Några av AMD:s Radeon-grafikkort kan visserligen med hjälp av en specialadapter och en inbyggd ljudkrets skicka ut ljud från DVI-porten, men detta är mycket ovanligt och ska snarare ses som en specialfunktion än något som kan förväntas.
DVI-A är egentligen en VGA-signal fast i en annan kontakt. Med en passiv adapter är det därför inga problem att omvandla mellan de två kontakterna.
Displayport (DP) och Mini Displayport (mDP) är två kontakter som börjar dyka upp på allt fler grafikkort och skärmar. Precis som HDMI har blivit ersättaren till Scart, verkar det som att Displayport kommer att bli ersättaren till DVI. Displayport har nämligen många fördelar, bland annat att kontakten är mycket mindre och smidigare. Dessutom är standarden utvecklad av VESA och de tar, till skillnad från HDMI, inte ut någon licensavgift av produkttillverkarna som väljer att använda kontakten.
Fördelar med Displayport17:
Sätten som Displayport och DVI/HDMI skickar bildsignalen är visserligen helt olika, men många Displayportkontakter klarar av att mata ut en DVI/HDMI-signal på Displayportstiften. Sedan krävs det bara en passiv adapter för att göra om kontakten till en DVI- eller HDMI-kontakt. Om Displayportkontakten kan skicka ut en DVI- eller HDMI-signal är den ofta märkt med DP++-logotypen.
DP++-lösningen fungerar endast med DVI single link (inte dual link), eftersom antalet stift i Displayportkontakten inte räcker till för att mata ut en DVI dual link-signal. Med en aktiv omvandlare (som drivs på USB) går det däremot att omvandla en högupplöst Displayport-signal till en DVI dual link-signal.
För att gå från Displayport till VGA krävs också en aktiv omvandlare. Sådana omvandlare kan drivas på den lilla drivströmmen som Displayport levererar.
På Macar från och med 2012 har Mini Displayport-kontakten ersatts av en Thunderbolt-kontakt. Det går att ansluta vanliga Mini Displayport-kablar till den kontakten. Läs mer om detta här.
Här följer en översikt över vilka sammankopplingar som är möjliga utan användning av specialadaptrar.
En VGA-utrustad dator kan endast kopplas till VGA-utrustade skärmar.

En DVI-utrustad dator kan givetvis kopplas till DVI-utrustade skärmar (DVI-D-kabel) och likaså till HDMI-utrustade skärmar eftersom DVI och HDMI är samma signal i grund och botten. En DVI-utrustad dator kan också med en VGA-adapter eller DVI-A-kabel kopplas till VGA-utrustade skärmar. Den kan däremot inte skicka bildsignal till Displayport-utrustade skärmar, eftersom dessa normalt endast kan tolka Displayportsignaler.

En HDMI-utrustad dator kan av ovan nämnda anledningar skicka bildsignal till DVI- och HDMI-skärmar, men inte till Displayport-skärmar. Till skillnad från en DVI-utrustad dator kan en HDMI-utrustad dator inte kopplas till en VGA-skärm. En DVI-utgång kan skicka både analog och digital bildsignal, men HDMI-utgångarna är endast digitala.

En Displayport-utrustad dator kan kopplas direkt till en Displayport-utrustad skärm. Om datorn har stöd för DP++ (vilket den normalt har) kan den även kopplas till VGA-, HDMI- och DVI-utrustade (DVI-D single link) skärmar.

Det finns faktiskt även trådlösa bildanslutningar. Intel WiDi är ett exempel på en sådan. Med en kompatibel dator går det att trådlöst skicka bild i Full HD tillsammans med 5.1 Dolby Digital-surroundljud till en TV.
TV:n måste i sin tur ha en WiDi-mottagare. Sådana finns från bland annat Netgear och Belkin. Mottagaren kopplas till TV:n med en helt vanlig HDMI-kabel. Än så länge är tekniken relativt okänd, men i takt med att fler datorer begåvas med tekniken kommer den säkerligen att öka i popularitet.
Allt fler upplever fördelarna med att ha två skärmar kopplade till samma dator. Om grafikkortet har två utgångar är det sällan några problem att installera en extra bildskärm. Det spelar ingen roll om det är en DVI- och en VGA-anslutning eller två DVI-anslutningar. Det sistnämna är ändå att föredra då bilden blir bättre. Den analoga bildsignalens brister märks tydligare ifall en analogt ansluten bildskärm och en digitalt ansluten bildskärm står bredvid varandra.
De dubbla skärmarna kan konfigureras på tre sätt:
Ett utökat skrivbord är dubbelt så brett som ett vanligt. Det går att ha två maximerade fönster bredvid varandra. Samtidigt går det att flytta fönster mellan skärmarna.Det går också att använda olika upplösningar på de två skärmarna (kan vara nödvändigt om två skärmar av olika typ skall anslutas).

Används klonat skrivbord visar skärmarna samma bild med samma upplösning. Det är användbart till exempelvis bärbara datorer för att visa bilden på både den inbyggda skärmen och på en projektor.

Växlande skärm gör att endast den ena skärmen visar bilden åt gången.

Windows har ett inbyggt program för att konfigurera de dubbla skärmarna (det är dock viktigt att den senaste grafikkortsdrivrutinen är installerad för att det ska fungera bra). Programmet går att nå både via Kontrollpanelen och genom att högerklicka på skrivbordet. I Windows 8 och Windows 7 finns det även ett snabbkommando (Windowsknappen + P) som låter användaren välja mellan de vanligaste konfigurationerna.
I Mac OS X görs inställningarna genom att gå in i Systeminställningar och välja Bildskärmar.
Grafikkortet installeras i någon av följande socklar på moderkortet:
Det första som behöver kontrolleras vid uppgradering av grafikkort är vilka typer av socklar som moderkortet är utrustat med.
Den äldsta anslutningen som fortfarande används är PCI (Peripheral Component Interconnect). Den används bland annat för nätverkskort, ljudkort och TV-kort. Då dagens spel kräver kraftigare grafikkort än vad PCI klarar av är det mycket ovanligt med kort av denna typ. På sikt kommer PCI även sluta användas för de nämnda tilläggskorten.

AGP (Accelerated Graphics Port) blev anslutningen som ersatte PCI. Grafikkort med denna anslutning används och säljs fortfarande, men endast i mycket begränsad omfattning. AGP har nämligen i sin tur ersatts av PCIe (PCI Express). Marknaden för AGP-kort finns fortfarande eftersom många vill uppgradera sina äldre datorer.
AGP finns i flera olika varianter där det framförallt är två typer som fortfarande är intressanta. De kallas AGP 4X och AGP 8X (fyra respektive åtta gånger snabbare än ursprungsversionen av AGP). Det råder viss förvirring kring vilka AGP-kort som är kompatibla med vilka socklar då olika AGP-versioner använder olika spänningar. Detta har tillverkarna löst på ett bra sätt. Genom att låsningen i sockeln har förändrats passar endast grafikkort som är kompatibla. De flesta av de "nyare" moderkorten har dessutom stöd för båda varianterna av AGP. Detta gör att kompatibilitetsproblemet med AGP är marginellt.

Den nu gällande anslutningstypen för grafikkort är PCIe (PCI Express). Den finns i olika varianter där de vanligaste är PCIe x1 och PCIe x16. Det är lätt att se skillnad på dem eftersom de är olika långa. PCIe x16-versionen är den enda varianten som används för grafikkort. PCIe x1 är istället tänkt som ersättare till PCI-anslutningen. Observera att PCIe inte är samma anslutning som PCI-X. Den sistnämnda anslutningen används i serversammanhang och har olyckligtvis ett liknande namn.
De interna anslutningarna på PCIe-korten är snillrikt utformade. Exempelvis kan ett kort med PCIe x1-anslutning (t.ex. en USB 2.0-kontroller) eller PCIe x4-anslutning (t.ex. en USB 3.0-kontroller) sättas i en PCIe x16-port. Det kommer att se lite konstigt ut eftersom stora delar av sockeln inte används, men trots detta fungerar det. Av förklarlig anledning fungerar det inte åt motsatt håll. Det finns dock PCIe-socklar som har öppet avslut och då kan det gå att sätta i ett större kort också.
Ursprungliga PCIe-versionen används relativt sällan idag utan i skrivande stund är det PCIe 2.0 och PCIe 3.0 som gäller. PCIe 2.0 är dubbelt så snabb gamla PCIe och dessutom bakåtkompatibel. Anslutningarna är likadana, så att PCIe-kort och socklar av olika generationer fungerar med varandra (undantag finns men de är ovanliga).
PCIe 3.0 ökar hastigheten ytterligare. PCIe 2.0 klarar ungefär 500 MB/s per kanal och PCIe 3.0 klarar ungefär 1 GB/s per kanal. Det innebär att x16-porten som används för grafikkort kan överföra data i upp till 32 GB/s med PCIe 3.0 (sammanlagt för båda riktningarna)18.
Den nya PCIe 3.0-tekniken är både framåt- och bakåtkompatibel. Det innebär att ett gammalt kort kan sättas i en modern sockel och då kommer kortet att kommunicera med sin maximala hastighet. Sätts ett modernt kort i en gammal sockel kommer sockeln att strypa kortets hastighet till den som sockeln är gjord för.
Det går lätt att se skillnad på om det är en AGP- eller en PCIe-anslutning som sitter på moderkortet respektive grafikkortet. Stiften börjar nämligen olika långt från uttagsplåten.

Studera bilderna ovan. Där syns det tydligt att AGP-stiften börjar en bra bit längre ut från plåten än PCIe. Genom att jämföra med ett vanligt PCI-kort eller en PCI-kortplats går det lätt att bestämma vilken av anslutningarna det rör sig om.
Sedan några år tillbaka är det vanligt att bärbara datorer i de högre prissegmenten utrustas med kraftfulla grafikkretsar. Det gör att det till och med går att spela avancerade spel med hög upplösning på dem. Nackdelen är att sådana grafikkretsar drar väldigt mycket ström. Det är därför vanligt att den kraftfulla grafikkretsen från Nvidia eller AMD kompletteras med en processorinbyggd grafikkrets. När datorn inte behöver högsta grafikprestanda används den strömsnåla processorintegrerade grafikkretsen. När datorn används i krävande situationer, till exempel spel, används den kompletterande grafikprocessorn. Bytet mellan de två grafikkretsarna kan göras helt automatiskt i både Windows (beroende på drivrutin) och Mac OS X.
Läs även om AMD:s APU:er här.
17 Vesa (2010). VESA® Introduces DisplayPort™ v1.2, the Most Comprehensive and Innovative Display Interface Available. Pressmeddelande från 2010-01-18.
18 PCI-SIG (2011). PCI Express 3.0 Frequently Asked Questions. FAQ-artikel hämtad 2011-07-18. www.pcisig.com/news_room/faqs/pcie3.0_faq/PCI_Express_3_0_FAQ_06092011.pdf
Din webbläsare är gammal, och vi kan inte lova att innehåll visas korrekt, eller full funktionalitet. Vår rekommendation är att du uppdaterar din webbläsare nu!
Javascript är ej aktiverat i din webbläsare! För full funktionalitet på siten rekommenderar vi att du slår på Javscript.
Cookies är avslaget i din webbläsare. För att kunna använda internetbutiken måste din browser stödja cookies (mer information).