Detta kapitel förklarar vad som bör tänkas på vid bygge av en egen dator.
Vid köp av dator är det bra att först bestämma sig för vilket operativsystem som datorn ska köra. Om den ska köra Mac OS X går det nämligen inte att bygga datorn själv. Fram till 2006 använde Apple en helt annan processorstandard (PowerPC) än den som används i Windowsbaserade datorer (x86). Idag har Apple bytt till x86-plattformen, men de har samtidigt låst sitt operativsystem till sina specifika Macmodeller. Det finns visserligen vägar runt detta och på Internet finns det många som visar hur det går att bygga sin egen så kallade "Hackintosh".
Det går däremot lätt att installera Windows på en modern Intelbaserad (x86) Mac. Det är möjligt genom en funktion i Mac OS X som kallas Boot Camp, vilken gör att när Macen startar får användaren välja om han eller hon vill använda Mac OS X eller Windows. Det går även att virtualisera Windows med hjälp av mjukvaror såsom Parallels (www.parallels.com) eller VMware Fusion (www.vmware.com/products/fusion). Observera att båda sätten kräver en separat Windowslicens.
Vid bygge av en egen dator gäller det att välja rätt komponenter. Varje komponent behandlas i sina egna kapitel, men här följer en grundläggande översikt över hur valet kan gå till.
Steg 1 - Välj processor.

Steg 2 - Välj moderkort som passar processorn.

Steg 3 - Välj komponenter som passar moderkortet.
Första steget är oftast att välja rätt processor (vilket behandlas närmare i nästa kapitel). Det brukar alltid finnas en idé om vad den färdiga datorn ska användas till och det är något som processorvalet i högsta grad måste anpassas efter.
Steg två är att välja ett moderkort som passar processorn. Moderkortet och processorn måste ha samma sockel (t.ex. LGA 1155) och moderkortets chipset måste vara kompatibelt med processorn. Om exempelvis den inbyggda grafikkretsen i processorn ska kunna nyttjas måste moderkortet också ha stöd för den. Valet av moderkort bör också styras av vilka utbyggnadsmöjligheter som ska finnas i form av exempelvis PCIe-socklar.
Det sista steget är att välja övriga komponenter som passar till moderkortet. Både grafikkortet och arbetsminnena måste ha rätt socklar (idag används PCIe x16 respektive DDR3-sockeln). Om flera grafikkort ska kunna arbeta tillsammans måste moderkortet ha stöd för antingen SLI för Nvidiagrafikkort eller Crossfire X för AMD-grafikkort.
Förkortningen ESD kommer från engelskans ElectroStatic Discharge vilket betyder elektrostatisk urladdning. Utan att veta om det kan datorbyggaren vara laddad med flera tusen volt. Höga spänningar av den här typen är bland de största hoten mot elektronik idag. Vid ett datorbygge är det därför viktigt att urladdning av denna typ inte uppstår vid kontakt med känsliga komponenter. I takt med att kretsar och komponenter har blivit mindre har känsligheten för ESD ökat.
När två ytor, varav minst en är isolerande, skiljs från varandra uppstår en potentialskillnad. Detta beror på att ett av materialen får med sig fler elektroner än det andra. Två exempel på detta är när en ballong gnids mot håret eller när foppatofflor släpas mot ett plastgolv. Heltäckningsmattor och fleecetröjor är andra vanliga källor till statisk elektricitet, för att inte glömma skolexemplet med kattskin och ebonitstav.
Laddningens styrka beror främst på materialens egenskaper. Det finns många sätt för en elektronikbyggare att bli statiskt laddad, men det är nästintill omöjligt att veta om han eller hon är det.
Alla har säkert någon gång fått en stöt efter att ha rört vid exempelvis ett dörrhandtag. Detta är ett exempel på statisk urladdning som sker mot ett elektriskt ledande material. En elektronisk komponent kan gå sönder redan vid en överspänning på ett tiotal volt, vilket är lägre än det som en människa kan känna av. Det kan alltså ske en urladdning utan att elektronikbyggaren märker det. Det är dessutom svårt att veta om en del av en krets har blivit skadad eftersom dess funktionalitet kan förändras på olika sätt. Antingen går komponenten sönder helt och hållet eller så blir den bara instabil. Ett arbetsminne kan till exempel lätt ta skada av elektrostatiska urladdningar. Det behöver inte leda till att datorn inte går att starta, utan kanske bara att den kraschar ibland. Felen behöver inte ens märkas direkt utan kan bli märkbara först efter något år.
ESD-skador är mycket enkelt och billigt att förhindra. Det borde därför vara en självklarhet att använda någon form av skydd mot elektrostatiska urladdningar vid bygge av datorer och annan finelektronik. ESD-skydden gör att elektronikbyggaren har samma spänningspotential som det han eller hon arbetar med.


Ett ESD-armband är den enklaste, billigaste och viktigaste typen
av skydd. Bandet
spänns fast runt en av handlederna och på insidan av bandet finns
det en liten metallplatta som får kontakt med huden. Mellan
armbandet och ledaren finns även en resistor som utgör ett högt
motstånd. I andra kabeländen finns en krokodilklämma som ska fästas
till en jordpunkt. Vid datorbyggen går det bra att koppla armbandet
till chassit. Det råder viss förvirring kring huruvida ett chassi
(av metall) kan agera jord när det inte är kopplat till ett
eluttag. Ingvar Karlson arbetar på SP (Sveriges Tekniska
Forskningsinstitut) med provning, utbildning, rådgivning samt
revisionsarbete inom ESD-området. Han reder ut förvirringen på
följande sätt:
"Gällande allt ESD-arbete är själva grundtanken att vi inte skall ha några potentialskillnader mellan de delar som ingår i systemet. Den enkla åtgärden att koppla ett handledsband till datorchassit med en krokodilklämma, innebär säkerställandet att datorchassit och du som person har samma potential och därmed har du tagit bort de största ESD-riskerna. Anledningen till att vi kopplar oss till skyddsjord är att i skyddsjorden finns alltid en kontrollerad nollpotential. Därför är det oftast praktiskt att koppla handledsband, avledande bänkytor, lödstationer m.m. till skyddsjord för att säkerställa att vi har samma potential i alla ingående systemdelar."
En ESD-matta ger ett extra skydd då alla ingående delar har en garanterad nollpotential. Under ett arbete med datorn kan chassi och komponenter placeras på ESD-mattan.
För att vara extra försiktig kan verktyg som är speciellt anpassade för att inte kunna kvarhålla elektrostatiska laddningar användas. Vanliga verktygshandtag är tillverkade i ett isolerande material, men i ESD-sammanhang är handtagen istället gjorda av en plast med något lägre resistans. Genom att använda både ESD-verktyg och ESD-armband minimeras risken för urladdning.
Elektronikkomponenter ska inte ligga löst i en låda. Det finns därför speciella avskärmade påsar som kan användas för att skydda känsliga komponenter. Komponenttillverkare packar sina varor i den här typen av förpackning. Då skyddas produkten hela vägen från produktionen till konsumenten. Om en komponent plockas ut ur datorn bör den alltid förvaras ESD-skyddat.


Din webb-läsare är gammal, och vi kan inte lova att innehåll visas korrekt, eller full funktionalitet. Vår rekommendation är att du uppdaterar din webb-läsare nu!
Javascript är avslaget i din webb-läsare! För full funktionalitet på siten rekommenderar vi att du slår på Javscript.
Cookies är avslaget i din webb-läsare. För att kunna använda internetbutiken måste din browser stödja cookies (mer information).