Mobilanslutningar

Under en period hade alla mobiltelefontillverkare sina egna anslutningskontakter. ­Nokia hade sin Pop-Port, Sony Ericsson sin Fastport och Samsung minst tre olika anslutningar samtidigt. Efter påtryckningar enades de flesta stora mobiltelefontillverkarna om att använda mikro-USB som sin standardanslutning på mobiltelefoner, framförallt av miljö­skäl så att användarna inte behövde byta laddare varje gång de bytte mobiltelefon. En annan fördel som övergången har fört med sig är att det är större chans att kunna låna någon annans laddare när batteriet är slut.

Problemet med USB är att gränssnittet endast kan användas för att ladda mobil­telefonen och att koppla den till en dator för att överföra information. USB-standarden har ingen analog ljudutgång som gör det möjligt att skicka musik och heller inte någon bildutgång för att skicka film. Fördelen när mobiltelefontillverkarna skapade sina egna kontakter var att de ofta byggde in stöd för både ljud och bild, så att det via deras egna special­kablar gick att koppla mobiltelefonen till en förstärkare eller en TV. I och med övergången till mikro-USB försvann denna möjlighet eftersom tillverkarna, på grund av platsbrist, ogärna sätter mer än en anslutning på sina telefonmodeller.

I och med lanseringen av bland annat Samsung Galaxy S2 och HTC Sensation kom en lösning på problemet. MHL-tekniken (Mobile High Definition Link) gör det möjligt att få ut Full HD-video från en telefons mikro-USB-port. Tekniken är dock inte alls relaterad till USB, utan MHL använder bara den fysiska mikro-USB-anslutningen för att skicka ut videosignalen. Det innebär att denna lösning inte fungerar med vanliga mikro-USB-utrustade telefoner, utan telefonerna måste vara MHL-förberedda för att de ska kunna skicka ut en MHL-signal.

Den nya MHL-teknikens logotyp

MHL har till skillnad från de flesta andra signalstandarder ingen egen kontakt. Mobiltelefontillverkarna kan därför återanvända en befintlig kontakt under förutsättning att den har minst fem poler. På TV-sidan finns samma frihet. TV-tillverkarna behöver inte lägga till någon speciell MHL-kontakt utan de kan utforma kontakten som de vill. Efter­som alla dagens TV-apparater är utrustade med HDMI är det minst sagt lämpligt att använda den kontakten, vilket är fullt möjligt eftersom HDMI har 19 poler och MHL endast behöver fem. Kompatibilitetsregeln är dock densamma som för mobil­telefoner: TV:n måste ha stöd för MHL för att kunna visa telefonens utmatade MHL-signal. Det räcker alltså inte med en vanlig HDMI-port, utan det måste vara en HDMI-port som klarar MHL-signal.

Inkopplingsprincip för MHL-förberedd mobiltelefon till MHL-förberedd TV. Mobiltelefonen kan då laddas via TV:n.

Eftersom MHL-kompatibla TV-apparater lyser med sin frånvaro i hemmen (sommaren 2011) har tillverkarna skapat en övergångslösning på problemet. De säljer en liten aktiv adapter som omvandlar MHL-signalen till en vanlig HDMI-signal. Tack vare adaptern räcker det med att mobiltelefonen har stöd för MHL. TV:n behöver inte ha det eftersom när signalen väl är framme vid TV:n så är det en vanlig HDMI-signal.

Samsungs aktiva MHL-till-HDMI-adapter

Inkopplingsprincip för MHL-förberedd mobiltelefon till vanlig TV.

MHL är verkligen optimerat för att ansluta mobila enheter till en TV och tekniken för med sig många fördelar. En av de största fördelarna är att mobiltelefonen laddas ­samtidigt som den skickar videosignalen till TV:n. Videouppspelning är en tämligen tung uppgift för en mobiltelefon, vilket gör att batteriet normalt laddas ur snabbt. Tack vare MHL-teknikens samtidiga laddning är mobiltelefonen inte urladdad när filmen är slut utan snarare fulladdad och redo att ta med. Vid användning av MHL-adapter är det den inkopplade nätadaptern som laddar telefonen. Dagen då TV-apparaterna har riktigt stöd för MHL behövs ingen nätadapter, utan då kan TV:n själv ladda mobiltelefonen.

MHL har sammanfattningsvis bland annat följande fördelar:

• Inga nya kontakter. Istället återanvänds befintliga kontaktutseenden.
• Stöd för upp till 1080p (Full HD) med 60 Hz uppdateringsfrekvens.
• Upp till 7.1-kanals okomprimerat ljud (LPCM 192 kHz).
• Stöd för HDCP (läs mer).
• Stöd för kontrollsignaler, vilket gör att mobiltelefonerna kommer att kunna styras av MHL-förberedda TV-apparaters fjärrkontroller.

MHL-tekniken är än så länge inne på sin första version. Inom de närmsta åren lär vi få se uppdateringar som gör tekniken ännu bättre. Något som saknas i dagens version är bland annat riktigt stöd för 3D, möjligheten för en TV att dela med sig av sin nätverks­anslutning samt möjligheten till pass-through för Dolby Digital True HD och DTS-HD Master Audio (läs mer).

MHL är en väldigt intressant sammankopplingsteknik, men det ska ej förglömmas att den fortfarande begränsas av det som mobiltelefontillverkarna vill göra möjligt med sina mobiltelefoner. Det är exempelvis inte omöjligt att telefonen vägrar att skicka det grafiska gränssnittet för en speciell app via MHL. Läs mer om aktuell mobiltelefon­modell för mer information om detta.

Till skillnad från de flesta andra tillverkare använder Apple fortfarande sin 30-poliga egenutvecklade kontakt (sommaren 2011). Via den finns det möjlighet att få ut både bild och ljud (linjenivå istället för hörlursnivå som regleras av hörlursförstärkaren). ­Vilket videomaterial som Apple tillåter att skickas till en extern skärm varierar dock mellan deras produkter. Det är exempelvis inte möjligt att visa en direkt spegling av den ursprungliga Ipad-modellens skärm på TV:n. Däremot går det bra att via en videoadapter skicka ut bild från bland annat Youtube-appen. Den andra generationens Ipad kan däremot spegla hela skärmen så att bilden som visas på Ipad-skärmen även visas på TV:n.

HDMI-adapter till Ipad

Apple har både VGA- och HDMI-adaptrar för att skicka ut bilden från sina ­senaste produkter (Ipad, Ipad 2, Iphone 4 och Ipod Touch G4). Det finns även komposit- och komponentvideokablage som fungerar till vissa enheter. Kompositvideokabeln ­började användas till Ipod Photo och Ipod Classic G5, då dessa modeller kunde mata ut komposit­video via hörlurskontakten. Den lösningen används inte längre, utan nu ­används uteslutande dockningskontakten. Det finns förvisso adaptrar från dockningskontakten till en 3,5 mm-kontakt så att den klassiska kompositvideokabeln går att ansluta. Dockningsstationen Apple Universal Dock har en 3,5 mm-kontakt på baksidan för att kunna ansluta just denna typ av kabel.