Utdelning med NAS

En NAS är mycket mer än en vanlig extern hårddisk. Den stora skillnaden är att en NAS kan vara ansluten till flera datorer samtidigt och den behöver inte tas med på resan, utan går att nå var som helst via Internet. Alla i hemmet kan också få varsin privat mapp på NAS:en för att spara filer som ingen annan ska kunna komma åt. Den ­gemensamma ­samlingen av filmer, fotografier och låtar kan däremot samtidigt vara ­åtkomlig för alla. Det åstadkoms genom att alla familjemedlemmar får varsitt konto på NAS:en och ­loggar in med det från sin privata dator (eller sitt användarkonto på den gemensamma datorn). Inloggning krävs endast vid första anslutningstillfället. Sedan kan användaren dra över alla sina filer till nätverks­hårddisken direkt i Utforskaren i Windows eller ­Finder i Mac OS X. Till skillnad från vanliga externa hårddiskar fungerar nämligen NAS:ar för fildelning mellan alla ­moderna operativsystem, utan att begränsas av den maximala filstorleken (läs mer).

Filsynkroniseringstjänster såsom Dropbox har blivit väldigt populära, men många av dem har också fått utstå kritik för hur de hanterar användarnas privata information. Genom att ha en NAS går det att sätta upp sitt eget "lagringsmoln" och ladda upp filer till det ­istället. Om exempelvis ett dokument från jobbet ska tas med hem behöver NAS-ägaren inte maila det till sig själv eller lägga det på ett USB-minne, utan kan ­istället ladda upp det till sin NAS. När det gäller fildelning är också många NAS:ar mycket kompetenta. De flesta NAS:ar har idag stöd för fildelning via Bittorrent så att ingen dator behöver vara påslagen för att filer ska laddas ned.

NAS:en är också en bra mediacentral. Istället för att alla i familjen har sin egen ­samling av musikfiler, kan allas låtar organiseras på ett snyggt och logiskt sätt på NAS:en. Alla ­användare kan sedan lyssna på den gemensamma musiksamlingen (även över ­Internet). Vissa NAS-modeller har till och med tillhörande appar för att strömma musik till ­mobiltelefoner och surfplattor. Med en sådan NAS går det att alltid ha med sig hela sin musiksamling, även om den överstiger det som får plats på telefonens minneskort. Det går helt enkelt att skapa sin privata Spotify-liknande tjänst. Musiken går ofta också att strömma till webbradioapparater, vilket det nämns mer om här.

En NAS med stöd för UPnP eller DLNA är även perfekt i filmsammanhang. En sådan i kombination med en mediaspelare tar bort behovet av att koppla datorn till TV:n. Filmerna kan istället lagras på NAS:en och sedan strömmas över nätverket bort till mediaspelaren vid TV:n (läs mer).

Exempel på hemma- och företags-NAS.

I vanliga datorer sitter normalt endast en hårddisk och datan på den ligger alltid i riskzonen. Det är därför viktigt att regelbundet ta säkerhetskopior, men att komma ihåg det är inte alltid helt lätt. Med en NAS blir det dock enkelt, eftersom den sköter hela processen i bakgrunden. I givna intervall kontrollerar datorn om det finns några filer som inte är säkerhetskopierade eller uppdaterade efter den senaste ändringen. Om det finns sådana filer kopieras de automatiskt över till nätverkshårddisken. Lösningar för detta finns till både Windows och Mac OS X.

De flesta NAS:ar har stöd för en funktion som kallas RAID (Redundant Array of ­Independent Disks). Den gör lagringen på nätverket ännu säkrare under förutsättning att minst två hårddiskar är installerade i NAS:en. Genom RAID-funktionen kan hårddiskarna nämligen spegla varandra, så att om den ena skulle gå sönder finns det fort­farande en perfekt kopia på all data.

Första steget är att välja en NAS-modell. Det finns stor variation i utbudet och modeller som kostar allt från några hundralappar till tiotusentals kronor. Skillnaden mellan dem ligger främst i deras prestanda och mjukvarufunktioner. Det bästa tillvägagångssättet för att välja en lämplig NAS är att läsa användarrecensioner för att se vad andra tycker om potentiella modeller och i vilket sammanhang de använder dem. En ­företagsanpassad NAS är oftast överdrivet att ha i hemmet, medan en NAS för hemmabruk inte är lämplig i företagsmiljö. Ju fler samtida anslutningar som en NAS ska kunna klara av, desto kraftfullare måste dess komponenter vara.

Olika NAS:ars funktionsrikedom varierar och följande funktioner finns inte på alla modeller. Det kan därför vara väl värt att fundera över om dessa funktioner behövs och i så fall välja en NAS-modell med funktionerna som efterfrågas.

• RAID (spegling av hårddiskar för bättre lagringssäkerhet - kräver minst två hårddiskar).
• Printerserver (många NAS:ar har även en inbyggd printerserver för att kunna dela ut en skrivare utan att någon dator behöver vara påslagen).
• UPnP- och DLNA-stöd för att strömma media i nätverket.
• Fildelningsstöd (många modeller har stöd för fildelning genom Bittorrent eller ­Usenet).
• Medföljande program för att möjliggöra säkerhetskopiering från Windows 7 Home Premium (läs mer om detta undantagsfall här).
• Stöd för Time Machine (smidig säkerhetskopieringsfunktion i Mac OS X).
• Inbyggd Squeezeboxserver för strömning av musik till Squeezeboxar.
• Inbyggd Itunesserver (läs mer).
• Inbyggd webbserver för att vara värd för sin egen webbplats.
• Appar för att strömma musik eller bilder till mobiltelefoner.

Många NAS-tillverkare har test-NAS:ar exponerade ut mot Internet så att köparen kan förbereda sitt val av NAS genom att testa onlinegränssnittet. Det skiljer nämligen ­mycket mellan olika modeller, både när det gäller funktionaliteten och användarvänligheten.

Sist men inte minst är givetvis antalet hårddiskar och den totala lagringskapaciteten av stor vikt. Vissa NAS:ar är vid leverans endast tomma kabinett som det ska monteras en eller flera hårddiskar i, medan andra NAS-modeller har en eller flera förinstallerade hårddiskar. Om NAS:en inte har hårddiskar installerade vid köp är det viktigt att välja kompatibla hårddiskar. Kompatibiliteten med olika hårddiskmodeller är nämligen inte lika god hos NAS:ar som hos vanliga datorer. NAS-tillverkarna brukar därför erbjuda kompatibilitetslistor över vilka hårddiskar de har testat och kan garantera är kompatibla.

Om det finns plats för flera hårddiskar går det att RAID-koppla dem, vilket görs i NAS:ens webbgränssnitt. Det finns flera olika nivåer av RAID som gör att hårddiskarna samverkar på olika sätt. RAID1 gör att två hårddiskar speglar varandra, så att om den ena olyckligtvis skulle gå sönder finns det fortfarande en fullständig kopia på all data. Tyvärr gör RAID1 att endast 50 % av den totala lagringskapaciteten kan nyttjas. RAID0 slår tvärtom samman de två hårddiskarnas kapacitet så att om två 2 TB-diskar installeras blir den totala lagringsytan 4 TB. Nackdelen med RAID0 är att funktionen inte höjer säkerheten utan snarare sänker den, eftersom det räcker med att den ena hårddisken går sönder för att all data ska gå förlorad. Det finns många fler RAID-nivåer och vissa modeller erbjuder också en funktion som gör att NAS:en automatiskt optimerar hårddiskkonfigurationen för att ge maximal lagringsyta utan att tumma på säkerheten. Läs mer om RAID.

NAS:en har två 2 TB-hårddiskar i en RAID1-uppsättning. Klicka för förstoring.

Många NAS:ar har USB-portar för anslutning av externa hårddiskar. Observera att de flesta NAS:ar saknar stöd för att använda externa hårddiskar som utökad lagringsyta, utan brukar endast kunna kopiera över information från externa diskar till den interna lagringsvolymen.

När hårddiskarna är installerade är det dags att ansluta NAS:en till nätverket. Normalt görs det med en helt vanlig nätverkskabel som kopplas till routern. Routern ger då NAS:en en IP-adress. Eftersom routern som standard delar ut dynamiska IP-adresser är det rekommenderat att låsa IP-adressen så att den aldrig ändras. Detta görs genom en inställning i routern.

Logga in i routerns webbgränssnitt (ligger normalt på adressen 192.168.0.1) och leta efter funktionen som heter DHCP-reservation eller liknande. Välj att reservera NAS:ens IP-adress så att den inte ändras. Det går samtidigt att byta IP-adress så att NAS:en får en adress som är lättare att komma ihåg. I detta fall väljs att NAS:en alltid ska ha den interna adressen 192.168.0.100. NAS:en och routern kan behöva startas om för att ändringarna ska träda i kraft.

NAS:ens IP-adress (192.168.0.100) reserveras.

Nätverksöversikt för ett nätverk med två datorer och en NAS

Tips! NAS:ar har likt routrar en firmware (läs mer). Besök tillverkarens webbplats för att kontrollera om de har släppt någon nyare firmware än den som är ­installerad på NAS:en för tillfället. Eventuella kända problem kan ha åtgärdats i en ny firmware och det kan likaså ha tillkommit fler funktioner. Det är lämpligt att börja med att ­uppdatera NAS:en till den senaste firmwareversionen, eftersom en uppgradering av firmware i framtiden kan leda till att inställningarna måste göras om på nytt.

Logga därefter in på NAS:en och genomför dess grundkonfigurationsprocess (ibland används istället ett medföljande konfigurationsprogram som körs från en CD-skiva för att göra detta). Grundkonfigurationen brukar gå ut på att ställa in rätt tid, datum, tidszon och liknande parametrar. I samband med detta bör administratörslösenordet också bytas ut. Eftersom NAS:en är exponerad ut mot Internet och den troligen kommer att lagra en del känslig information måste administratörslösenordet vara säkert.

När grundkonfigurationen är färdig är det dags att skapa resurser på NAS:en. En ­resurs kan ses som en mapp till vilken det går att styra vilka användare som ska få åtkomst. Det går även att lägga in en resurs så att den dyker upp som en nätverksenhet i ­Utforskaren i Windows respektive Finder i Mac OS X. Det går exempelvis att skapa en resurs som heter Downloads och lagrar allt material som NAS:en laddar ned. Varje användare kan också få sin egen resurs som endast den aktuella användaren och administratören har åtkomst till.

Många NAS:ar har förskapade resurser för musik, filmer och foton. Detta eftersom NAS:ens inbyggda mediaspelarmjukvaror och streamingfunktioner för UPnP eller DLNA övervakar dessa resurser. All media som ska kunna spelas upp direkt via webbläsaren eller strömmas till fristående mediaspelare bör därför placeras i dessa resurser.

Nya resurser skapas via NAS:ens webbgränssnitt, vilket nås genom att skriva in NAS:ens IP-adress i webbläsaren. Det går även att skriva in NAS:ens värdnamn (läs mer). I följande exempel används en NAS från Synology. Exakt hur inställningarna görs kan skilja mellan olika NAS-modeller, men principen är densamma.

Bland annat en utdelning vid namn Dokument skapas på NAS:en. Klicka för förstoring.

NAS:en har totalt sju resurser. Klicka för förstoring.

Ofta brukar administratören även få uppge vilka typer av kommunikation som ska få användas till resursen. SMB (Server Message Block) används för att ansluta till NAS:en inom det lokala nätverket. Över Internet används med fördel FTP (File Transfer ­Protocol), se exempel här. AFP (Apple Filing Protocol) är Apples egen teknik, men även SMB och FTP fungerar på Mac OS X.

Varje användare som ska ha tillgång till NAS:en bör ha sitt eget konto. Administratören kan sedan styra vilka resurser varje enskild användare ska ha tillgång till. Administratören kan även bestämma om användaren endast ska få läsa filer i en resurs eller om användaren även ska få lägga till, ta bort och redigera filer i den.

Här skapas en användare vid namn Andreas. Han ska ha tillgång till allt på NAS:en. Klicka för förstoring.

Det skapas även en annan användare (Bengan) och han ska endast ha tillgång till musikresursen. Klicka för förstoring.

Om NAS:en har många användare går det att lägga dem i grupper och styra rättig­heterna på gruppnivå istället.

På vissa modeller måste mediafunktioner såsom UPnP och DLNA (läs mer) ­aktiveras i NAS:ens webbgränssnitt. Hur det görs är väldigt modellspecifikt och ­därför bör NAS:ens användarmanual konsulteras vid behov. Om NAS:en har en ­inbyggd Squeezebox­server eller Itunesserver (kallas ibland DAAP) kan även den behöva ­aktiveras. Läs även mer om mediaspelare här.

Musiksamlingen går att nå via NAS:ens webbgränssnitt. Klicka för förstoring.

Musiksamlingen går även att nå via Itunes (kräver att NAS:en har DAAP-stöd).

Resurserna kan läggas till som nätverksenheter på datorer i nätverket. Om exempelvis resursen music ska läggas till som en nätverksenhet på en dator med Windows 7 ­används funktionen Anslut nätverksenhet som finns längst upp i datoröversikten (klicka på Dator på startmenyn).

Välj vilken enhetsbokstav resursen ska få. Eftersom det är musikresursen det ­handlar om denna gång används bokstaven M. Fyll därefter i nätverksplatsen. Eftersom IP-adressen till NAS:en i detta fall är 192.168.0.100 och resursen heter music anges ­följande ­nätverksplats.

\\192.168.0.100\musik

Det går även att ersätta NAS:ens IP-adress med dess värdnamn, vilket i detta fall är Diskstation:

\\Diskstation\music

Resursen music läggs till på datorn. Klicka för förstoring.

Användaren måste även ange sina inloggningsuppgifter till NAS:en. Kryssa därför i att använda andra autentiseringsuppgifter. I detta fall används Andreas inloggnings­uppgifter eftersom Bengan inte har tillgång till den aktuella resursen (se steg fyra).

Därefter ligger musikresursen på Windows 7-datorn som vilken annan hårddisk som helst.

En nätverksansluten resurs liknar en vanlig extern hårddisk. Klicka för förstoring.

I Mac OS X används funktionen Anslut till server, vilken ligger under menyn Gå i ­Finder. Nätverksplatsen fylls i på samma sätt som i Windows 7, men om utdelningen har gjorts med SMB (vanligast) inleds adressen med bokstäverna smb:

smb://192.168.0.100/music

Musikmappen läggs till.

Musikmappen är ansluten till en dator med Mac OS X Lion (10.7). Klicka för förstoring.

I Windows 7 Professional, Enterprise och Ultimate finns inbyggt stöd för säkerhetskopiering till en NAS. Detta stöd saknas däremot i Home Premium- och ­Starter-versionerna av Windows 7. Därför brukar många NAS-tillverkare skicka med en kompletterande mjukvara för att även ge stöd åt hemdatorerna.

Här visas hur konfigurationen görs med Windows inbyggda funktion. Gå in i Kontrollpanelen, välj System och säkerhet följt av Säkerhetskopiering och återställning och Konfigurera säkerhetskopiering.

Klicka för förstoring.

Välj att Spara i ett nätverk.

Klicka för förstoring.

Skriv in nätverksplatsen till resursen där säkerhetskopiorna ska läggas. Eftersom IP-adressen till NAS:en i detta fall är 192.168.0.100 och resursen som ska användas heter Windowskopia (valfritt) anges följande nätverksplats.

\\192.168.0.100\Windowskopia

Klicka för förstoring.

Det går att ersätta NAS:ens IP-adress med dess värdnamn. Användaren måste även ange sina inloggningsuppgifter till NAS:en. Klicka därefter på OK och fyll i detaljerna kring säkerhetskopieringen.

I Mac OS X Leopard (10.5) och senare finns funktionen Time Machine som auto­matiskt tar säkerhetskopior åt användaren. För att låta dessa lagras på en NAS måste den ­aktuella NAS-modellen för det första ha stöd för Time Machine och för det andra måste funktionen eventuellt aktiveras.

Time Machine aktiveras genom NAS:ens webbgränssnitt. Klicka för förstoring.

Starta Time Machine på Macen och klicka på Välj hårddisk för säkerhetskopiering. NAS:en dyker då direkt upp som ett alternativ. Välj den och fyll i inloggnings­uppgifterna till NAS:en. Säkerhetskopieringen startas därefter automatiskt, men den går även att detalj­konfigurera kopieringen om så önskas.

Time Machine hittar automatiskt NAS:en. Klicka för förstoring.

Alla inställningar har hittills gjorts för att möjliggöra kommunikation med NAS:en inom det lokala nätverket. Många vill även kunna nå sin NAS över Internet och då måste ytterligare några inställningar göras. Först och främst bör det skapas ett domännamn som gör det lätt att komma ihåg vilken adress som ska skrivas i adressfältet för att komma till det lokala nätverket. För det andra måste rätt portar öppnas i routern så att trafiken kan fortsätta genom den och hela vägen in till NAS:en.