Nätverkskabeln

Vid installation av nätverk används så kallad TP-kabel. TP står för Twisted Pair vilket innebär att de åtta ledarna i kabeln är tvinnade parvis. Detta spelar stor roll för kabelns elektriska egenskaper.

• TP-kabeln är känslig och fel kan uppstå om:
• Kabeln monteras i alltför skarpa böjar. Böj inte kabeln mer än att det går att lägga en snusdosa i böjen.
• Kabeln kläms åt för hårt med buntband eller spikas fast med för små klamrar. 7 mm brukar vara en lagom storlek på spikklammer.
• Paren tvinnas upp för mycket (max 13 mm för kat5e respektive max 5 mm för kat6).
• Kablarna är för långa (max 100 meter mellan två enheter).

Kablarna delas upp i olika kategorier. De berättar i huvudsak vilka hastigheter kablarna klarar av.

UTP och FTP är två förkortningar som anger huruvida nätverkskabeln är skärmad eller ej. FTP (Foiled Twisted Pair) har ett lager av folie runt de samlade ledarna för att undvika störningar utifrån. Upplevs problem med elektromagnetiska störningar eller om kabeln ska dras tillsammans med starkströmsledningar är detta ett bra val. För de allra flesta installationer räcker dock UTP (Unshielded Twisted Pair). UTP-kabeln saknar den extra skärmen, vilket gör den enklare att jobba med.

UTP och FTP är egentligen förkortningar. För att vara riktigt noggrann ska det även anges huruvida de enskilda paren är individuellt skärmade eller ej. UTP skrivs på fackspråk U/UTP, vilket innebär att kabeln saknar skärm helt och hållet. FTP skrivs F/UTP för att beskriva att kabeln har en skärm runt alla ledarna, men inte runt de enskilda paren. För skärm runt både hela kabeln och runt de enskilda paren används F/FTP-kabel eller S/FTP-kabel, där bokstaven S står för shield. Då är det en fläta runt kabeln och en folieskärm runt de enskilda paren.

Mjuk kabel är mångkardelig, vilket innebär att de åtta ledarna i sin tur består av många tunna trådar (kardeler). Den mjuka kabeln används till anslutningskablar (patch­kablar). Vid montering av RJ45-kontakter ska mjuk kabel användas.

Solid kabel är lite stelare då den är enkelkardelig (enkeltrådade ledare). Solid kabel används vid fast installation. För att kunna slitsa (kontaktera) kabeln i plint krävs solid kabel. Plintar för slitsning sitter i alla nätverksuttag och patchpaneler.

Bortsett från fiberlösningar används uteslutande RJ45-kontakter på nätverkskablar. Kontakten har stift för åtta ledare, och vid montering måste ett speciellt pressverktyg användas. RJ45-kontakten finns i både skärmat och oskärmat utförande beroende på om den ska sitta på en UTP- eller FTP-kabel. Den skärmade är lätt att känna igen eftersom den har ett hölje av metall längst ut, medan den oskärmade är genomskinlig.

Oskärmad RJ45-kontakt monterad på en kat5e-kabel. Notera det lilla låsblecket på undersidan som används för att kontakten ska sitta fast ordentligt.

Inkoppling av ledarna kan göras enligt två olika strukturer, där skillnaden är ordningen som ledarna placeras efter. De tekniska namnen på dessa strukturer är T568A och T568B där den sistnämnda är vanligast i Sverige. Vilken av strukturerna som väljs spelar ingen roll så länge kabeln får samma koppling i båda ändar.

Paren i en TP-kabel har varsin färg (orange, grön, blå och brun). Den ena ledaren är helfärgad och den andra är vit med ett streck av den aktuella färgen. Denna färgkodning används för att på ett enkelt sätt kunna särskilja de olika ledarna.

Parens placering vid T568A-standard

Parens placering vid T568B-standard. B-standarden är den vanligaste i Sverige.

Stiftens placering i RJ45-kontakt respektive RJ45-jack

När två likadana enheter ska anslutas direkt till varandra ska kablaget vara kors­kopplat. Idag är de flesta nätverksenheter utrustade med en funktion som kallas Auto-negotiation (MDI/MDIX). Med den funktionen på någon av enheterna kommer det eventuella behovet av en korskoppling att lösas automatiskt, oavsett om enheterna är sammanlänkade med en rak eller korskopplad kabel. Saknas funktionen kan en rak kabel korskopplas med hjälp av en korskopplingsadapter.

Så här kopplas en korskopplad kabel.

Korskopplingsadapter

Fast Ethernet är samlingsnamnet på överföringsstandarder i nätverk med hastighet på 100 Mbps eller högre. Vanliga Ethernet är egentligen endast avsedd för upp till 10 Mbps och därmed föråldrat.

Beteckningar såsom 100base-TX används för att beskriva vilken hastighet och vilken typ av kabel som standarden nyttjar. I exemplet 100base-TX anger 100 hastigheten i megabit per sekund, base innebär att det är basbandsöverföring (vanlig nätverkstrafik) och TX betyder att det är en TP-kabel där endast två av de fyra paren är i bruk.