Internetanslutningar

Beteckningen bps (bits per second) används för att mäta nätverkstrafikens hastighet. Den anger hur många bitar (ettor och nollor) som exempelvis en dator kan skicka eller ta emot per sekund. En anslutning av typen ADSL2+ kan leverera exempelvis 24 Mbps (Mbps = miljoner bitar per sekund). Ett äldre telefonmodem kan hantera upp till 56 kbps (kbps = tusen bitar per sekund). Idag är många företagsnätverk baserade på utrustning som klarar hastigheter på hela 1 Gbps (Gbps = miljarder bitar per sekund).

En bit (b) kan räknas om till byte (B), vilket är enheten som används för att mäta lagrings­kapacitet. 8 bitar motsvarar 1 byte (8 b = 1 B). Med ett bredband på 24 Mbps nedströms går det under optimala förhållanden att få en nedladdningshastighet på tre megabyte per sekund (3072 kB). Det innebär att en CD-skiva som rymmer 700 mega­byte kan laddas ned på fyra minuter om anslutningen kommer upp i den utlovade hastigheten.

24 Mbps / 8 = 3 MB/s

700 MB / 3 MB/s ~233 s ~ 3,8 min

Ett ADSL-abonnemang med hastighetsangivelsen 24 Mbps klarar under optimala förhållanden den angivna hastigheten nedströms. Det innebär att det går att ladda ned material såsom webbplatser, musik och strömmande live-TV i den hastigheten, under förutsättning att servern som materialet kommer från klarar att ladda upp så snabbt. En siffra som inte specificeras lika tydligt är uppströmshastigheten, vilken är relevant när en bilaga i ett mail skickas iväg eller ett foto sänds med ett chattprogram. Abonnemang med 24 Mbps i nedströmshastighet har ofta en uppströmshastighet kring 1 - 3 Mbps under optimala förhållanden.

I slutet av nittiotalet var många anslutna till Internet med ett vanligt telefonmodem. Många blir säkert nostalgiska när de hör kvittret från ett gammaldags modem som ringer upp. Marknaden för de klassiska V90- och V92-modemen finns fortfarande, men de används bara i specialfall. Den maximala anslutningshastigheten ligger nämligen på 56 kbps, vilket gör att en CD-skiva tar över ett dygn att ladda ned.

56 kbps / 8 = 7 kB/s

700 MB * 1024* = 716800 kB (*Det går 1024 kB på 1 MB)

716800 kb / 7 kB/s = 102400 s ~ 28,5 h

Själva modemtekniken lever däremot kvar i allra högsta grad. ADSL är också en modem­anslutning men tekniken har förfinats och möjliggör mycket högre hastigheter.

Modemets uppgift är att modulera digital data till ljud och likaså att demodulera tillbaka ljudet till data. Modulator Demodulator = MODEM.

ISDN (Integrated Services Digital Network) är digital telefoni (eller data) i det vanliga telenätet. Tjänsten finns i två varianter som kallas BRI (Basic Rate Interface) ­respektive PRI (Primary Rate Interface). Idag är ISDN ovanligt hos privatpersoner, men det används fortfarande till företags­växlar.

ISDN BRI (även känt som ISDN Duo från Telia) innehåller två kanaler data (2 x 64 kbps) samt en övervakningskanal (16 kbps). Med ISDN BRI fick användaren två separata telefonlinjer som kunde användas för telefonsamtal eller datatrafik. Numera har Telia slutat erbjuda nyteckning av tjänsten.

ISDN PRI innehåller trettio kanaler data (30 x 64 kbps) samt två övervaknings­kanaler (2 x 64 kbps). ISDN PRI säljs fortfarande under benämningen ISDN Multi och är främst avsedd för telefonväxlar. Tjänsten håller dock på att ersättas av renodlad IP-telefoni.

ADSL (Asymmetric Digital Subscriber Line) använder telefonlinjen, precis som de äldre modemen. Skillnaden är att ADSL har en konstant uppkoppling som arbetar på betydligt högre frekvenser än vad telefontrafiken gör. Det möjliggör högre hastighet ut mot ­Internet och även möjligheten att surfa på Internet samtidigt som det pratas i telefon.

Nedströmshastigheten med ADSL är betydligt högre än uppströmshastigheten, därav ordet asymmetric (icke symmetriskt) i förkortningen ADSL. Detta beror bland annat på att när ADSL var i utvecklingsstadiet räknade utvecklarna med att större delen av överföringen skulle vara trafik som gick nedströms. Därför gavs den trafiken större frekvens­omfång.

Hastighet på ADSL kan aldrig bestämmas exakt då kopparledningens (telefonkabelns) kvalitet och längd är avgörande. Ju längre ledningen är mellan hemmet och den närmaste tele­stationen, desto större är risken för brus och störningar som sänker hastigheten.

Det finns även andra typer av DSL och bredbandsleverantörer har länge experimenterat med olika typer av bredband som använder telefonlinjen. VDSL (Very high-rate ­Digital Subscriber Line) har näst efter ADSL-varianterna blivit den mest lyckade ­tekniken i ­Sverige. Tekniken kräver dock kortare avstånd till telestationen (ca 1,5 km) och är ­därför bara vanlig i storstäder.

Under 2011-2013 arbetar Telia med att uppgradera sina VDSL-nät till VDSL2-­tekniken. Den möjliggör hastigheter på upp till 60 Mbps nedströms vid kort avstånd till ­telestationen och upp till 30 Mbps vid lite längre avstånd. Uppströmshastigheten blir 12 Mbps uppströms vid goda förhållanden. Denna uppgradering kommer att ge 450 000 svenskar möjlighet till högre uppkopplingshastigheter.

Ljus från en fiberkabel, samt en omvandlare från fiberkabel till vanlig nätverkskabel

ADSL och andra uppkopplingar som använder telefonlinjen är långt ifrån de enda anslutnings­typerna vi har i Sverige. Stadsnät är ett bredbandsnät som knyter samman en hel stad eller kommun till ett nätverk, vanligtvis med hjälp av fiberoptik. Fiberoptik är baserat på ljus istället för elektriska impulser. Ljuset färdas i en kabel som består av mycket rent glas eller plast och kan dras längre sträckor än en kopparkabel utan hastighets­förluster. Innan signalen kommer in i lägenheten har den dock oftast omvandlats tillbaka till vanlig kopparkabel.

Idag finns många stadsnät som är tillgängliga för allmänheten. Det är inte heller längre ovanligt att bredbandsoperatörerna erbjuder nedhastigheter på 100 Mbps (eller ännu högre). Inget modem behövs heller, eftersom allt redan är digitalt och omvandlat till vanliga elektriska impulser innan trafiken nått hemmet. Det brukar därför finnas ­färdiga nätverksuttag i fastigheter med stadsnätsuppkoppling. Det enda som krävs är ett ­abonnemang från en operatör.

Den europeiska versionen av DOCSIS (Data Over Cable Service Interface Specification) är tekniken som bland annat Com Hem använder för distribution av Internet. Den går ut på att låta koaxialkabel­anslutna modem kommunicera med en huvudcentral i huset som sedan tar trafiken vidare därifrån.

Com Hem har uppgraderat hastigheterna i sina nät flera gånger på kort tid. 2008 lyfte de hastigheten till 50 Mbps och ett drygt år senare till 100 Mbps (nedströms).

"- Idag ger vi 1,4 miljoner svenska hushåll tillgång till supersnabbt bredband. Det här är ett bidrag till att uppfylla regeringens mål att 90 procent av svenskarna ska ha tillgång till 100 Mbit/s bredband år 2020."

2011 var det dags igen och då fördubblades hastigheten ytterligare en gång. Nu erbjuds därmed nedladdningshastigheter på upp till 200 Mbps (abonnemanget är specificerat till mellan 100 Mbps och 200 Mbps) och uppladdningshastigheter mellan 7 och 10 Mbps. Det är dock inte alla nät som är kompatibla med denna högre hastighet, men Com Hem uppger att sommaren 2011 ska majoriteten av Com Hems 1,4 miljoner bredbandsanslutna hushåll ha möjlighet att teckna tjänsten.

En alternativ bredbandslösning som snabbt blivit populär är mobilt bredband via 3G-nätet, den tredje generationens mobiltelefonnät. Den korrekta benämningen för 3G är egentligen UMTS, vilket är en förkortning av Universal Mobile Telecommunications System. Det är ett väl utbrett mobilnät som har täckning över nästan hela Sverige. I och runtom tätorter erbjuds Turbo3G som idag har teoretiska nedströmshastigheter på upp till 42 Mbps. Det gör att 3G-bredband numera inte bara är en portabel lösning, utan även konkurrerar med de vanliga kabelburna alternativen. Tidigare, innan Turbo3G-tekniken kom, var nämligen den högsta möjliga nedströmshastigheten över 3G-nätet 0,384 Mbps (teoretiskt).

Turbo3G lanserades första gången med hastigheten 3,6 Mbps (nedströms). Den har sedan uppgraderats i flera steg.

• 3,6 Mbps (marknadsförs som 3 Mbps)
• 7,2 Mbps (marknadsförs som 6 Mbps)
• 14,4 Mbps (marknadsförs som 12 Mbps)
• 21 Mbps (marknadsförs som 16 Mbps)
• 42 Mbps (marknadsförs som 32 Mbps)

Vid nedladdningshastighet på 42 Mbps (teoretisk) är uppladdningshastigheten upp till 5,72 Mbps teoretiskt (marknadsförs som 4,6 Mbps). Observera att det bara är delar av 3G-näten som är uppgraderade till dessa högre hastigheter.

Under lång tid marknadsfördes abonnemangen med de teoretiska hastigheterna. ­Numera har operatörerna blivit bättre och använder istället gemensamma hastighets­angivelser för vad som överhuvudtaget är möjligt att komma upp i. Det går dock inte att förvänta sig att komma upp i de angivna hastigheterna överallt, men de är i alla fall mer realistiska än de rent teoretiska angivelserna.

Anslutning till 3G-nätet görs med en så kallad dongel (från engelskans dongle) som kopplas direkt till datorn via USB. Det finns också 3G-adaptrar som är inbyggda i PCMCIA-kort, vilket passar lite äldre bärbara datorer. Det börjar också bli allt ­vanligare att bärbara datorer har inbyggda 3G-modem. Det är dock tyvärr fortfarande vanligt med donglar och inbyggda mottagare som endast klarar upp till 7,2 Mbps nedströms, vilket gör att hårdvaran begränsar hastigheten i 3G-nät med högre prestanda. För att kunna dra nytta av de nya 3G-näten med upp till 42 Mbps i teoretisk nedladdnings­hastighet måste ofta en ny dongel införskaffas.

För anslutning till Internet kan antingen den medföljande programvaran användas ­eller en motsvarighet som finns inbyggd i Windows och Mac OS X. Fördelen med att ­använda operativsystemets inbyggda funktion är att datorn inte behöver ha ytterligare ett program som kör i bakgrunden. Nackdelen är att operativsystemet endast ­hanterar själva anslutningen och inte alla extrafunktioner som den separata mjukvaran kan ­erbjuda (t.ex. möjligheten att skicka SMS).

Programmet 3Connect från operatören 3 bredvid den inbyggda nätverkshanteraren i Windows 7

Tänk på att vissa operatörer har gränser för hur mycket data per månad som abonnenten får ladda ned via 3G-nätet. Vilka operatörer det gäller behandlas inte i dessa texter då det löpande sker förändringar i nya avtalsvillkor. Tänk också på att fastprisavtal med nästintill eller helt obegränsad trafik normalt inte gäller utomlands. EU har reglerat avgifterna för roaming inom unionen (när abonnenten surfar eller ringer i någon annan operatörs nät än den egnas), men det är fortfarande otroligt dyrt att surfa utomlands. Att bara besöka en nyhetssajt och ladda in förstasidan kan kosta över 100 kr. Om ­modemet inte är operatörslåst kan det därför vara smart att köpa ett lokalt kontantkort för 3G-data i det aktuella landet istället.

2010 betalade vi i genomsnitt 1,06 euro per MB vid roaming inom EU, men på vissa ställen kostade det hela 12 euro per MB. EU-kommissionen vill därför införa ett tak på 0,90 euro per MB från juli 2012 och sänka taket ytterligare till 0,50 euro per MB i juli 2014. De vill också införa ett maxkostnadstak på 50 euro som gäller om abonnenten inte uttryckligen väljer att godkänna högre kostnader. Detta för att ingen ska riskera att få räkningar på hundratusentals kronor efter att ha surfat på semestern.

I december 2009 blev Sverige omtalat när Telia lanserade världens första 4G-nät. Först introducerades det bara i Stockholm, men under 2010-2011 växte nätet sig större och finns nu i många av Sveriges större städer.

Tekniken heter LTE (Long Term Evolution), vilket ska föra tankarna till att det är teknik som kan utvecklas mycket på sikt. När Telia började använda den var den teoretiska maxhastigheten i deras nät 50 Mbps. Hastigheten har redan uppgraderats till hela 100 Mbps i teoretisk hastighet (samma sak gäller de konkurrerande operatörerna). Under optimala förhållanden går det i verkligheten att ladda ned material i upp till 80 Mbps, men det är rimligare att förvänta sig runt 30 Mbps.

4G är helt IP-baserat, vilket innebär en stor skillnad mot 3G-tekniken. När det rings och surfas via 3G-nätet sker det över två olika protokoll, medan all trafik i 4G sker över IP. Historien upprepar sig lite då många i Sverige har varit med om samma övergång en gång tidigare, men då på det fasta nätet. Vid introduktionen av vanliga internet­anslutningar var telefoni en sak och Internet en helt annan. Sedan några år tillbaka har IP-telefoni blivit helt naturligt, och den vanliga analoga telefonin försvinner allt mer.

4G är inte tänkt att ersätta 3G (UMTS) eller 2G (GSM), i alla fall inte inledningsvis. 2G och 3G har däremot tillsammans redan konkurrerat ut den första mobila telefoni­tekniken som i efterhand kallas 1G. Egentligen hette tekniken NMT 450 (Nordic Mobile Telephone 450 MHz) och användes fram till 2007. Sedan dess används 450 MHz-bandet för en alternativ 3G-teknik under namnet CDMA450. Idag är det Ice1 (tidigare under namnet Ice.net och ännu tidigare Nordisk Mobiltelefon) som erbjuder sina tjänster i detta nät. Fördelen med 450 MHz-bandet är framförallt räckvidden, tack vare den låga frekvensen.

4G-nätet börjar nu byggas ut på det så kallade 800 MHz-bandet. Det användes ­tidigare för att sända markbundna TV-signaler (läs mer), men i början av 2011 ­auktionerades det ut till mobiloperatörerna så att de skulle kunna förbättra den mobila datanätstäckningen. Telia, 3 och Net4Mobility (Telenors och Tele2:s gemensamma nätbolag) fick licenser, medan Com Hem och Net1 blev utan. Observera att vissa 4G-modem inte fungerar på 800 MHz-bandet.

Operatören 3 passar även på att bygga ut sitt 3G-nät på 900 MHz-bandet, vilket ­kommer att förbättra deras 3G-täckning märkbart eftersom kommunikationen normalt går på en dubbelt så hög frekvens. Precis som med 800 MHz-bandet måste ­modemen och telefonerna ha 3G-stöd för 900 MHz-bandet för att kunna dra nytta av den ­förbättrade täckningen.