Trådlösa fjärrströmbrytare

Trådlösa fjärrströmbrytare var från början bara ett sätt att kunna tända en lampa med hjälp av en fjärrkontroll. Produktområdet har under de senaste åren varit under ständig utveckling och produkterna har blivit allt mer kompetenta och funktionsrika.

Exempel på trådlösa fjärrströmbrytare

Hela principen bygger på att en sändare kommunicerar enkelriktat med en eller flera mottagare på en bestämd radiofrekvens, vanligtvis 433 MHz. Sändaren kan antingen vara en vanlig fjärrkontroll eller något mer ovanligt såsom en väggströmbrytare, en magnetkontakt (läs mer), en rörelsedetektor (läs mer) eller en ljussensor. När någon eller något påverkar sändaren skickar den iväg ett kommando, i vilket den adresserar mottagaren och instruerar om dess inbyggda relä ska slås på eller slås av.

Olika typer av sändare: väggströmbrytare, dubbel väggströmbrytare, rörelsedetektor och magnetströmbrytare. Samtliga kan installeras utan att några elledningar behöver dras.

Trådlösa fjärrströmbrytare har även blivit populära för att få väggströmbrytare på fler platser i ett rum. Att installera fler elnätsanslutna väggströmbrytare är en ­förhållandevis dyr process som inte får utföras av lekmän, utan måste överlåtas till behörig ­elektriker (i och med att det är nyinstallation). De som vill kunna styra en taklampa med en väggströmbrytare bredvid sängen kan dock komma runt hela installations­problemet genom att använda trådlösa sändare i väggströmbrytarutförande. Sådana sändare drivs ­nämligen av batterier och kan därför fästas med skruvar eller till och med dubbel­häftande tejp på valfria väggar. Lampan som ska styras utrustas i sin tur med en ­kompatibel mottagare.

Mottagarna finns också i många olika utföranden; allt från traditionella modeller som kopplas till vägguttag till specialmodeller som monteras i kopplingsdosor, i anslutning till lamparmaturer eller bakom vanliga väggströmbrytare. Mottagarna lyssnar hela ­tiden på systemets frekvens efter kommandon som är avsedda för dem. När de uppfattar ett sådant kommando får de också reda på om de ska slå till eller från sina inbyggda reläer.

Tre olika mottagare för inkoppling i vanligt eluttag, montering i anknytning till taklampa respektive bakom ­befintlig väggströmbrytare. Den sistnämnda tillåter styrning av systemet via både den befintliga väggströmbrytaren och en eller flera trådlösa sändare.

Det finns två olika huvudtyper av trådlösa fjärrströmbrytarsystem: huskodssystemen och de självlärande systemen.

De självlärande systemen börjar ta över allt mer då de har många fördelar i ­förhållande till de traditionella huskodssystemen. En av de främsta fördelarna är att risken för att grannar råkar styra varandras system i princip elimineras. I självlärande system ­används nämligen inga huskoder utan bara slumpvis utvalda ID:n. Ett av de ­populäraste ­självlärande systemen, vilket bland annat Nexa och Proove bygger sina produkter på, har 67 miljoner olika ID:n. Med sådana fjärrströmbrytare är risken för att grannar ­råkar styra varandras system nästintill obefintlig.

I självlärande system har mottagarna inga egna ID:n, utan det är enbart fjärr­kontrollerna som har sådana. Mottagarna har istället ett minne där de kan lagra ett eller flera ­sändar-ID:n som de ska lyssna till. Med möjlighet att lagra flera sändar-ID:n kan ­mottagarna styras från flera olika fjärrkontroller/sändare eller från flera olika knappar på samma fjärrkontroll. Vilka kommandon som mottagarna ska lyssna till ­programmeras genom ett inlärningsläge, vilket vanligtvis aktiveras genom att trycka på en knapp på ­mottagarna.

Mottagare som kan lagra flera ID:n gör det exempelvis möjligt att montera en fjärrstyrd lampa i trappan och sedan styra den med trådlösa väggströmbrytare från trappans båda ändar.

Självlärande mottagare lyssnar efter sändarnas (nästintill) unika ID:n i sitt inlärningsläge. Inlärningsläget aktiveras vanligen genom en fysisk knapp på mottagaren.

Den inkopplade apparaten kan sedan slås på från ett ställe…

… och stängas av från ett annat.

Eftersom inlärningen är en enkelriktad process kan varje sändare styra ett ­obegränsat antal mottagare. Antalet knappar på en fjärrkontroll sätter gränsen för hur många ­mottagare den kan styra individuellt. Det går även att registrera flera mottagare till samma knapp (samma ID).

Fjärrstyrda mottagare brukar antingen vara avsedda för endast på- och avslag eller på- och avslag med ljusstyrkereglering (dimmer). De flesta fjärrströmbrytarsystem som har stöd för ljusstyrkereglering regleras genom att användaren låter lampans styrka pendla upp och ner, tills lampan hamnar på den önskade nivån. Då stoppas pendlingen av ­användaren genom att trycka på på-knappen en gång till. Mottagaren lagrar generellt den senast inställda ljusstyrkan så att inställningen inte behöver göras om varje gång.

Traditionell ljusstyrkereglering med fjärrströmbrytare.

Det börjar dyka upp system som även klarar att ställas in på rätt ljusstyrka direkt (­absolutdimmer). Med en kompatibel sändare kan användaren då skicka det ­traditionella påslagskommandot följt av en exakt ljusstyrka (t.ex. 20 %). Tellstick är ett exempel på en sändare som har stöd för detta (läs mer) och likaså komponenter i Nexas mer avancerade system (Nexa Professional).

Ljusstyrkereglering med absolutdimmer.

Tänk på att de flesta fjärrströmbrytare med dimmerfunktion inte kan belastas av ­produkter med lika hög effekt som vanliga fjärrströmbrytare maximalt klarar av. ­Vanliga fjärrströmbrytare klarar ofta runt 1000 W eller 3500 W, medan fjärrströmbrytare med dimmerfunktion oftast klarar runt 300 W. Det räcker förvisso långt för lampor som används i hemmiljö. Tänk även på att det inte är alla lamptyper som kan ljusregleras.