
eSATA (external Serial ATA)
Numera installeras det många fler SATA-hårddiskar i nytillverkade datorer än diskar av den äldre standarden (PATA, även kallad IDE), något som på sikt kommer att öka tillgängligheten av eSATA. Mer information om den interna SATA-anslutningen finns att läsa här.
Teknik
eSATA bygger på precis samma teknik som den interna SATA-anslutningen men själva kabeln och kontakterna är bättre skärmade och mer solida.
Detta gör att man kan dra en eSATA-kabel upp till två meter istället för bara en meter som är maxlängden för den interna motsvarigheten. Den externa varianten har också annat utseende på kontakten då man bland annat tagit bort den L-formade anslutningen. Bytet skedde för att man inte skulle förväxla de två typerna och riskera att dra en oskärmad kabel där det borde vara en skärmad.
Anledningen till den ökade maxlängden är givetvis (precis som med USB och Firewire) att ha en kabel som räcker från datorn upp till skrivbordet och då var en meter lite för kort.
Hot-Swap
Till skillnad från de äldre parallella anslutningarna så stöder eSATA Hot-Swap vilket innebär möjligheten för in och urkoppling under drift på liknande sätt som USB, men de riktigt stora fördelarna mot de andra redan existerande interfacen ligger i hastigheten och priset.
Pris/prestanda
Med eSATA kan man redan idag uppnå högre hastigheter än vad man kan med USB 2.0 och Firewire. På sikt kommer tillverkarna också att kunna sänka priserna på komponenterna på grund av att man slipper översätta signalen.
Kopplar man från ett vanligt externt gränssnitt såsom USB 2.0 eller 1394 (Firewire) måste man sedan ha ett chip som översätter signalen tillbaka till ATA. Detta chip är dyrt att tillverka och är en flaskhals i överföringen. Överför man direkt från lagringsmediet till eSATA och vidare till SATA eller ett kontrollerkort behöver man inte göra denna omvandling. Då uppstår ingen flaskhals och tillverkaren behöver inte heller bekosta något översättningschip.

En vanlig modern 3,5” hårddisk kommer oftast upp i hastigheter strax över 50 MB/s vilket motsvarar 400 Mbps (då åtta bit är en Byte). På så sätt räcker USB 2.0 med hastigheter, upp till 480 Mbps, gott och väl men generellt sett så klarar inte översättningschippet av den hastigheten vilket gör att man får en förlust.
I framtiden kommer denna skillnad bli ännu större då hårddiskarna blir allt snabbare och vid RAID-kopplade hårddiskar kan man komma upp i mycket högre hastigheter.
Vill man ansluta hårddiskar externt utan att förlora i överföringshastighet bör man av dessa anledningar nästan alltid välja eSATA framför USB 2.0 eller Firewire. Många av våra externa kabinett för hårddiskar har flera anslutningsinterface då eSATA har nackdelen att det inte finns på så många datorer ännu. Saknar man anslutningen men vill skaffa den kan man antingen använda vårt kontrollerkort 38376 (för stationära datorer med PCIe-anslutningar), 38378 (för moderna bärbara datorer med stöd för ExpressCard) eller 38379 (för äldre bärbara datorer utan stöd för ExpressCard och därav inte heller högsta hastigheten hos eSATA).
Är man bara ute efter en snabb extern hårddisk att ha på skrivbordet kan man t ex använda kabinettet 91304 som stöder eSATA/USB.
Efter ett enkelt lästest från en vanlig SATA II-hårddisk (Samsung) råder det ingen tvekan om vilket av dessa interface man bör använda om möjligheten finns
Maxhastighet |
Verklig hastighet |
|
| USB 2.0 | 60 MB/s (480Mbps) | 29 MB/s (232 Mbps) |
| eSATA | 300 MB/s (2400Mbps) | 54 MB/s (432 Mbps) |
Detta test visar alltså läshastigheten (vilken är något högre än skrivhastigheten) från samma hårddisk vid inkoppling genom USB 2.0 respektive eSATA. Det ovanstående resultatet berättar om en tydlig prestandaskillnad.
