Övriga dataanslutningskontakter

Övriga dataanslutningskontakter

USB och Thunderbolt är de populäraste tillbehörsgränssnitten idag. De är dock inte de enda. I detta kapitel fokuserar vi på några av de tillbehörsgränssnitt som en gång i tiden var så populära att de fortfarande används idag.

Firewire

Standarden som populärt kallas Firewire heter egentligen IEEE 1394. Den har även fått andra namn såsom iLink (användes av Sony). Standarden finns i två olika versioner som kallas Firewire 400 respektive Firewire 800. Siffran i namnet syftar på hastigheten (i Mb/s). Firewire användes tidigare framförallt till Mac-datorer för till exempel externa hårddiskar och ljudkort. Firewire var också en vanlig anslutning för videoöverföring från DV-kameror.

Firewire och USB 2.0 har många likheter, men de är inte kompatibla med varandra. Det går alltså inte att omvandla från den ena till den andra standarden med passiva adaptrar. För att kunna ansluta en Firewire-hårddisk till en dator som saknar Firewire-port måste datorn utrustas med en separat Firewire-kontroller. Den kan antingen anslutas till PCI, PCI-express eller Thunderbolt.

Firewire 400 klarar upp till 400 Mb/s och är på pappret långsammare än USB 2.0 (480 Mb/s). I verkligheten brukar Firewire ändå vara några Mb/s snabbare än USB 2.0 då Firewire kan använda en större andel av databandbredden till informationen som ska skickas.

Firewire 800 är en vidareutveckling som inte fick lika stort genomslag som sin föregångare. Den använder en annan kontakt än Firewire 400, vilket var till nackdel för spridningen. Standarden är bakåtkompatibel med hjälp av passiva adaptrar. Med sådana går det att ansluta en Firewire 400-enhet till en Firewire 800-port.

Firewire-kontakter

Det finns tre kontakter som används för Firewire. Den fyr- och sexpoliga kontakten används för Firewire 400. Den sexpoliga kontakten kan även leverera ström för att driva inkopplade tillbehör. Kontakterna stödjer samma hastighet.

Firewire 4- och 6-pin

Firewire 800 använder en niopolig kontakt. Vid övergång till en fyr- eller sex-polig kontakt begränsas hastigheten till Firewire 400-hastigheter.

Firewire 9-pin

E-sata

E-sata (external Sata) är bland de bästa anslutningarna för externa hårddiskar, tillsammans med USB 3.0, USB 3.1 och Thunderbolt. E-sata är egentligen samma signal som vanliga Sata, men kabeln är framtagen för externt bruk. Både kabeln och kontakterna är kraftigare och bättre skärmade. Detta gör att det går att använda E-sata-kablar på upp till två meter. Den vanliga maxlängden för Sata är annars bara en meter. Kontakten som används för externt bruk har också ett annat utseende. Med samma kontakt hade det funnits risk för att en oskärmad kabel hade använts där det borde ha varit en skärmad.

E-sata- och Sata-kontakterna
Skillnaden mellan extern (vänster) och intern Sata-anslutning (höger.

Med E-sata går det att uppnå högre hastigheter än vad som är möjligt med USB 2.0 och Firewire. Det beror bland annat på att signalen inte behöver omvandlas utan kan skickas oförändrad hela vägen till Sata-kontrollern. Annars måste den först omvandlas till USB eller Firewire och väl framme i datorn omvandlas tillbaka igen.

I och med lanseringen av USB 3.0 minskade behovet av E-sata. Båda standarderna överskrider på långa vägar hastigheterna som dagens hårddiskar klarar av och USB har en fördel i att vara mer utbrett.

Senast ändrad: 2018-03-08