HDR

HDR

HDR (High Dynamic Range) är ett begrepp som blivit vanligare på TV-apparater. Många känner säkert igen begreppet HDR från sin mobilkamera. HDR för kamera innebär att kameran tar flera bilder med olika ljusexponering. Bilderna slås sedan ihop för att ge en bild som visar ett bredare färgspektrum och mer kontrast (djup svärta och ljust vitt).

HDR för bildskärmar syftar till att ge en bättre bild och har faktiskt inget med ”kamera-HDR” att göra. HDR-material kan visa fler färger än SDR-material (Standard Dynamic Range), som är föregående standard. HDR tillåter även högre ljusstyrka och ett högt kontrastförhållande, något som bidrar till en mer verklighetstrogen bild.

Ultra HD 4K-material tar ungefär fyra gånger så mycket data i anspråk som Full HD-material. Full HD-material med HDR kräver ungefär 20 % mer än Full HD med SDR. Trots att högre upplösning lyfts fram som en stor fördel ger HDR ofta en större ­förändring i bildkvalitet, och det med mindre krav på överföringshastighet!

För att kunna spela upp material i HDR krävs att HDR har använts i hela kedjan. Materialet måste ha producerats och distribuerats i HDR. Uppspelaren och skärmen behöver även ha stöd för HDR.

HDR-standarder

HDR finns i flera olika standarder som använder olika teknik för att uppnå ungefär samma sak. Det finns dock skillnader i till exempel maximal ljusstyrka och färgdjup. De två vanligaste teknikerna är HDR10 och Dolby Vision. Övriga tekniker är till exempel HLG, som förväntas bli standard för TV-sändningar, och SL-HDR1 som utvecklas av bland annat Philips.

HDR10

HDR10 är en öppen standard för HDR-material. HDR10 kräver ingen hårdvara installerad. Det gör att äldre enheter kan uppdateras för att stödja HDR. Sony gjorde till exempel detta när de lade till stöd för HDR10 i Playstation 4.

För att säkerställa att skärmen visar materialet på rätt sätt skickas kalibreringsinformation, kallat metadata, innan uppspelning påbörjas. Utan metadata är risken att skärmen hade visat fel färgnyanser. HDR10 har stöd för 10-bitars färgdjup (över en miljard färger) och ljusstyrka upp till 1000 i dagsläget. Tekniken stödjer dock upp till 4000 nits.

De flesta TV-apparater som är märkta med HDR har stöd för HDR10 eftersom standarden är enkel och billig att implementera. HDR10 används även för Ultra HD Blu-ray-filmer, av Netflix och Youtube samt i både Xbox One S och alla versioner av Playstation 4.

Dolby Vision

Dolby Vision är en mer avancerad HDR-teknik än HDR10. I stället för att endast skicka metadata innan uppspelning skickas metadata kontinuerligt för att alltid säkerställa att bilden är perfekt. Dolby Vision stödjer även 12-bitars färgdjup (68 miljarder färger) och ljusstyrka hela vägen upp till 4000 nits. Standarden är faktiskt specificerad upp till 10 000 nits, men det är inte möjligt med dagens teknik.

Dolby Vision

En apparat kan begåvas med Dolby Vision på två olika sätt, antingen via mjukvara eller med speciellt avsedd hårdvara. Dolby Vision är även licensbelagt, något som gör tekniken dyrare att implementera än HDR10.

Stödet för Dolby Vision är inte lika utbrett som för HDR10. Dolby Vision är ett valbart alternativ för Ultra HD Blu-ray-filmer och stödjs i dagsläget av ett fåtal TV-apparater (även om många med Dolby Vision-stöd lanseras under 2017). Google Chromecast Ultra är en av få uppspelningsenheter som stödjer tekniken.

Senast ändrad: 2018-01-09