Lagringsmediet

Lagringsmediet

I slutet av förra milleniet specificerades ofta hur många telefonnummer som kunde ­lagras i en mobils interna telefonbok. Det var också intressant att veta hur många SMS som fick plats i telefonens minne. Som tur är behöver vi inte längre bry oss om att ­radera gamla SMS för att kunna ta emot nya. Problemet med kapacitetsbrist är det dock fortfarande många av oss som upplever. Nu är det istället bilder, låtar, filmer och appar som ska trängas på mobilernas och surfplattornas begränsade lagringsytor.

Platsbehov

Här följer en översikt över hur mycket plats vår media och våra appar har behov av. Vad räcker egentligen 16 GB till 2015? Observera att nedanstående angivelser är ungefärliga.

År 2015 räcker 16 GB till ungefär

  • 4 långfilmer i HD-kvalitet eller
  • 10 långfilmer i SD-kvalitet eller
  • 10 grafikintensiva spel eller
  • 500 enkla spel (t.ex. Angry Birds) eller
  • 2000 MP3-låtar eller
  • 4000 JPEG-fotografier.

Anledningen till att informationen är tidsenlig är att efterfrågan på media med hög bild- och ljudkvalitet hela tiden ökar. Det verkar precis som att vår efterfrågan på att ha med oss mer data ökar i samma takt som våra lagringsmedier tillåter. Parkinsons lag om hur mycket tid arbete tar (”Work expands so as to fill the time available for its completion”) verkar även gälla datalagring.

"Data expands to fill the space available for storage."

- Parkinsons lag i ny kontext

När det gäller film har begreppen HD och Full HD blivit väletablerade för att beskriva upplösning (antal pixlar). De säger dock ingenting om hur pass hårt komprimerad en film är. En film i Blu-ray-format kan till exempel vara 30 GB stor. Om samma film ­laddas ned från en fildelningssajt har den ofta komprimerats ned till exempelvis 12 GB. Görs en streaming- eller mobilsoptimerad version av samma film kan den vara nere på 5-7 GB. Alla de tre versionerna har samma upplösning, men de är olika hårt ­komprimerade. Ju hårdare komprimeringen är, desto större blir risken för artefakter (fel i bilden i form av t.ex. fyrkantsblock i svarta områden). Dessutom minskar detaljrikedomen. Detta gör att vi troligtvis inom några år (när tekniken tillåter) inte kommer att nöja oss med hårt komprimerade mobilanpassade versioner av filmer, utan ­istället vilja ha samma kvalitet i mobilen som på TV:n.

I fotosammanhang är situationen densamma. Dels vill vi ha högre upplösning på våra bilder (antal megapixlar) och dels vill vi ha lättare komprimering på dem. I system­kamerornas värld är det vanligt att fotografera i råformat för att inte förlora detalj­rikedomen (som JPEG-komprimeringen reducerar). Då kan plötsligt en bild med upplösningen 12 megapixel ta 25 MB i anspråk istället för 5 MB. Samma fenomen återfinns givetvis också i ljudsammanhang. När MP3-spelarna endast rymde 128 MB fick vi komprimera ljudfilerna väldigt hårt för att få plats med musiken. I takt med att lagrings­kapaciteten blev högre ökade också efterfrågan på musik med högre ­bitrate (lättare komprimering). Troligtvis kommer allt fler användare med tiden kräva förlustfritt ­komprimerad musik (t.ex. FLAC-filer), vilket tar betydligt mer plats på deras ­mobilers och surfplattors lagringsytor jämfört med MP3-alternativen. I Hembio­ 5 finns mer information om komprimering av mediafiler.

Utökningsbar lagringsyta

Huruvida en mobil eller surfplatta har möjlighet att utöka lagringsytan är något som är väl värt att ha i åtanke vid val av modell. Även om ett Micro-SD-kort inte är speciellt stort rent fysiskt, är det ändå vanligt att mobiler och surfplattor saknar expansionsplats för ett sådant. Saknas en sådan plats gäller det att redan vid köpet av mobilen eller surfplattan överväga hur mycket lagringsyta som kommer krävas i framtiden.

En annan fördel med att använda Micro-SD-kort är att det ger högre lagringssäkerhet. Om mobilen eller surfplattan slutar fungera blir bilderna och filmerna på det interna minnet oåtkomliga. Om bilderna och filmerna däremot ligger på ett Micro-SD-kort går det att plocka ut det ur enheten och koppla det till en dator (förutsatt att minnes­kortet inte är krypterat).

Exempel på MikroSDHC-kort.

Micro-SD-kort finns i flera olika kapaciteter och hastigheter. Vad som skiljer mellan Micro-SD, Micro-SDHC och Micro-SDXC samt vad Speed Class, UHS och UHS-class innebär behandlas i Dator 11.

Att överföra data mellan Windows/Mac OS X och Android-enhet

Det finns en mängd olika tillverkare av Android-mobiler och -surfplattor. Många av dem har själva utvecklat tillverkarspecifika synkroniseringslöningar (t.ex. Samsung Kies) för att överföra filer mellan datorer och Android-enheter. Eftersom dessa mjuk­varor är tillverkarspecifika fokuserar denna genomgång endast på standard­funktionerna som finns i Android-systemet, oavsett vilken tillverkare som gjort enheten som systemet körs på.

När en Android-enhet kopplas till en dator får användaren möjlighet att välja mellan två eller tre olika USB-anslutningssätt. De kallas:

  • MSC (Mass Storage Class)
  • MTP (Media Transfer Protocol)
  • PTP (Picture Transfer Protocol)
En Android-enhet med Android M kan anslutas på två olika sätt till en dator.

MSC-anslutning

MSC (ibland kallat UMS, Univeral Media Storage) var ett anslutningssätt som förr ­användes för Android-enheter. MSC innebar att Android-enheten anslöts som om den vore ett helt vanligt USB-minne. Eftersom en sådan lagringsenhet endast kan vara ­ansluten till en värd i taget (Android-enheten eller datorn) använde äldre MSC ­Android-kompatibla enheter en nödlösning som gav upphov till problem. Det hade varit osmidigt att behöva stänga av telefonen för att kunna koppla den till datorn, så för att lösa problemet delades Android-enheternas interna lagringsytor upp i två delar: en del för medialagring och en del för systemet och appar. Genom denna uppdelning kunde Android-enheten behålla kopplingen till ­systemet och apparna, men samtidigt lämna över medialagringsdelen till datorn. ­Problemet som uppstod med denna uppdelning var att mobils- och surfplatte­tillverkarna reserverade en alltför stor del av minnet till media, vilket ledde till att många användare fick platsbrist för sina appar.

I moderna versioner av Android (Android 3.0 och senare) används inte någon uppdelning längre. Det gör att ­användaren själv kan bestämma hur mycket media och hur många appar som ska få plats på telefonens interna lagringsyta. Det innebär också att det inte längre går att ­ansluta Android-enheter med MSC, eftersom systemet inte kan släppa kopplingen till sig självt.

MTP-anslutning i Windows

MTP är det moderna anslutningssättet för att överföra information mellan en Android-enhet och en dator. När en MTP-enhet kopplas till en Windows-dator dyker den upp som en bärbar mediaspelare istället för som ett USB-minne.

En MTP-ansluten Nexus 5 dyker upp i Utforskaren i Windows 10.

Utforskaren har förberett stöd för MTP i Windows Vista och senare. Det gör att flytt av data kan göras lika smidigt som om Android-enheten vore MSC-ansluten. Windows XP kan få stöd för MTP genom Windows Media Player 10.

MTP-anslutning i Mac OS X

Ett av problemen med MTP är att Finder i Mac OS X saknar stöd för MTP-enheter. Google har därför tagit fram en egen mjukvara som möjliggör USB-filöverföringar ­mellan Android-enheter och Macar. Mjukvaran kallas ”Android File Transfer” och finns att ladda ned gratis på www.android.com/filetransfer. Applikationen kräver ingen special­installation, utan det räcker med att dubbelklicka på den nedladdade filen och dra applikationen till applikationsmappen i Mac OS X.

Tilläggsmjukvaran ser ut som ett vanligt Finder-fönster. Det går att dra filer mellan ­vanliga Finder och det speciella Android-fönstret.

Android File Transfer möjliggör filöverföringar mellan Macar och moderna Android-enheter.

PTP-anslutning

Om en Android-enhet ansluts med PTP dyker den upp som en vanlig digitalkamera. Då går det att kopiera över bilder från den direkt i både Windows och Mac OS X (utan behov av tilläggsmjukvara). Det går även att använda Mac OS X-applikationen Iphoto för att importera bilderna.

USB-OTG

USB-OTG (USB On The Go) gör det möjligt att koppla traditionella datortillbehör till mobiler och surfplattor som har USB-OTG-stöd. Det kan exempelvis röra sig om möss, tangentbord eller USB-minnen. Eftersom sådana tillbehör normalt sett har en USB-A-hane behövs det en adapter från USB-B Micro (även kallad Micro-USB) till USB-A för att kunna ansluta dem rent fysiskt.

USB-OTG-adapter och USB-OTG-minne.

När produkter kopplas samman med hjälp av USB finns det normalt en värd och en slav. När en mus kopplas till en dator blir musen slav och datorn värd. När en mobil kopplas till en dator för att föra över filer blir mobilen slav och datorn värd. Det intressanta är vad som händer om en mus kopplas till en mobil. Utan USB-OTG-stöd i mobilen går det inte, eftersom båda enheterna normalt sett är slavar. Jämför med vad som händer om ett USB-minne kopplas samman med en USB-hårddisk. Då händer ingenting, eftersom USB-minnen och USB-hårddiskar endast fungerar om de kopplas till värdar (t.ex. datorer eller mediaspelare) som aktivt läser från och skriver till dem.

Med stöd för USB-OTG i mobilen är det däremot möjligt att koppla en mus till den. Då kan nämligen mobilen, som normalt sett är en slav, vara värd för musen. Denna funktion finns i flera Android-telefoner och -surfplattor som kör ­Android 3.1 (Honeycomb) eller senare. USB-OTG-kompatibla Android-enheter kan även få bland ­annat tangentbord, spelkontroller, digitalkameror, minneskortläsare och USB-minnen ­kopplade till sig på detta sätt. Det går till och med att ansluta en USB-hubb till dem för att kunna ansluta flera tillbehör samtidigt. De nämnda tillbehören behöver inte ens ha egen strömförsörjning, utan de kan strömförsörjas av Android-enheten.

Tyvärr räcker det inte med att en aktuell mobil eller surfplatta kör Android 3.1 ­eller senare och har USB-OTG-stöd för att alla USB-tillbehör ska fungera. Mobil- och surfplattetillverkarna väljer själva vilka USB-tillbehör som de vill lägga med stöd för i sina olika modellers mjukvaror, vilket gör att tillbehörskompatibiliteten varierar mellan olika modeller.

USB-OTG-anslutet USB-minne med film.
USB-OTG-ansluten mus och USB-OTG-anslutet tangentbord. Lägg märke till musmarkören i webbläsaren (vänster) och att Word-appen inte täcks av något tangentbord (höger).

Android Open Accessory

Google har även tagit fram en lösning för att kunna skapa tillbehör som fungerar med Android-mobiler och -surfplattor som saknar stöd för att vara USB-värdar. Dessa till­behör använder ett protokoll som kallas AOA (Android Open Accessory) för att kommunicera med Android-enheterna. AOA-tillbehören löser värd/slav-problematiken ­genom att själva ta över rollen som värdar. Android-enheterna blir alltså paradoxalt nog slavar till sina egna tillbehör.

AOA används inte för traditionella tillbehör (som t.ex. tangentbord och möss), utan ­snarare för specifikt Android-anpassade tillbehör. Google själva ser möjligheten att ­använda tekniken i exempelvis dockningslösningar, träningsredskap och väder­stationer.

Att överföra data mellan Windows/Mac OS X och IOS-enhet

I Apples mobila operativsystem IOS har användaren ingen direktkontakt med fil­systemet (även om det delvis kan möjliggöras via tredjepartsappar). Det gör att över­föring av data mellan dator och surfplatta eller mobil görs annorlunda jämfört med traditionella USB-minnen och även annorlunda jämfört med Android-enheter.

Apples lösning är att använda Itunes som finns till både Windows och Mac OS X. ­Genom Itunes går det att synkronisera appar, musik, filmer och TV-serier. Det går även att synkronisera webbläsarbokmärken, e-böcker, kontakter, kalendrar, anteckningar samt fotografier, även om det kan vara smidigare att göra detta genom Apples molntjänst Icloud.

Även dokumentdelningen mellan datorer och IOS-enheter sköts via Itunes. Eftersom varje app endast har tillgång till sin egen samling filer sker också överföringen specifikt för varje app. Genom att klicka på en inkopplad IOS-enhet i Itunes och välja fliken ”Program” går det att få upp en lista över alla appar som har stöd för fildelning. Via Itunes går det sedan att kopiera filer till och från respektive app.

Använd Itunes för att på appnivå flytta filer mellan dator och IOS-enhet.

Wifi-synkronisering av IOS-enheter

Iphone och Ipad kan också synkroniseras med Itunes över ett trådlöst nätverk istället för via USB. För att möjliggöra detta måste IOS-enheten först kopplas med USB-kabel till datorn (Windows eller Mac OS X) som Itunes-biblioteket ligger på. Genom att sedan klicka på IOS-enheten i Itunes går det att kryssa i rutan ”Synkronisera denna Iphone/Ipad via wifi”.

Kryssa i rutan på bilden för att synkronisera IOS-enheten via wifi.

När IOS-enheten ska synkroniseras nästa gång räcker det med att låta Itunes vara igång på datorn och sätta IOS-enheten på laddning. Observera att Itunes-datorn och IOS-­enheten måste befinna sig på samma nätverk för att wifi-synkronisering ska vara ­möjligt. Det går även utmärkt att flytta filer till och från appar över wifi.

Senast ändrad: 2017-05-11