Flashminne (solid state)

Flashminne (solid state)

Flashminne är det gemensamma begreppet för minneskort, USB-minnen och SSD-diskar. Fördelarna med flashminnen är att de är små och framförallt att de saknar rörliga delar. Många upplever också att bytet från en traditionell hårddisk till en flashbaserad SSD-enhet ger en otrolig prestandaförbättring. Därför har flashtekniken sitt eget kapitel i denna bok.

USB-minnen

När USB-minnen lanserades förbättrades portabiliteten avsevärt. Tidigare fanns endast disketter och CD-skivor som alternativ för den som ville ha med sig digital information. USB-minnet har inneburit en revolution när det gäller enkelheten i att kunna lagra och ta med sig data.

De senaste åren har USB-minnena snabbt ökat i kapacitet samtidigt som priserna har gått ned. På hård­diskar mäts hastigheten i MB/s och den angivelsen har även följt med till flashtekniken. Det är givetvis bättre ju fler MB/s ett USB-minne klarar av. I och med att USB-minnen inte har den mekaniska fördröjningen som hårddiskar lider av kan de i flera sammanhang upplevas snabbare, även om de har lägre faktisk läs/skriv-hastighet.

Vid köp av ett nytt USB-minne bör man fundera över vad det ska användas till. Om det bara är till för att lagra några Word-dokument på resan behöver det varken vara stort eller snabbt. USB-minnen som ska användas för att spela upp film på en mediaspelare behöver däremot vara stora, och om det dessutom är högupplöst film så ställs det krav på hastigheten.

Relaterade produkter

USB-minnen och storleksbegränsningar

Nu när USB-minnena har börjat användas för att lagra filmer och andra stora filer har ett nytt problem dykt upp. USB-minnen levereras oftast förformaterade med filsystemet Fat32 (läs mer i Dator 9.2). Därmed går det inte att lagra filer som är större än 4 GB på dem. Genom att formatera om minnet till Exfat går det däremot att lagra större filer på det. Exfat begränsar dock stödet till datorer med Windows Vista, Windows 7, Windows 8, Windows 10, Windows RT samt Mac OS X Snow Leopard (10.6) och senare. Windows XP kan få stödet genom en kompletterande patch från Microsofts webbplats (sök på KB955704).

Observera att Exfat-formaterade USB-minnen normalt inte fungerar med exempelvis mediaspelare.

Gör på följande sätt för att formatera om ett USB-minne i Windows 10: högerklicka på USB-minnet i Utforskaren och välj Formatera. Byt till önskat filsystem och klicka på Starta.

Gör på följande sätt för att formatera ett USB-minne i Mac OS X (El Capitan): öppna Skivverktyg (ligger i mappen Verktygsprogram). Markera USB-minnet i listan till vänster, klicka på Radera och välj filsystem. I äldre versioner av Mac OS X (Yosemite och tidigare) ligger dessa funktioner under en separat Radera-flik.

Obs! Vid formatering försvinner alla filer på USB-minnet och de går inte att återskapa på något enkelt sätt.

SSD (Solid State Drive)

SSD (Solid State Drive) är en modern utmanare till den traditionella hårddisken. Den bygger på teknik som är lik den som används i USB-minnen och är därför helt fri från rörliga delar.

Den stora fördelen med SSD-enheter är hastigheten. Idag är SSD-enheterna helt överlägsna de mekaniska hårddiskarna när det gäller att starta program eller hela operativ­system på kort tid. Vid så kallad sekventiell läsning kan många SSD-enheter läsa in filer i över 500 MB/s, medan vanliga mekaniska hårddiskar brukar ligga runt 80 MB/s. Vanliga mekaniska hårddiskar har dessutom en accesstid på ungefär åtta millisekunder, medan motsvarande fördröjning är nästintill obefintlig på SSD-enheter.

Att byta från en mekanisk hårddisk till en SSD-enhet är (tillsammans med uppgra­dering av RAM-minne) det bästa som kan göras för att snabba upp en trött dator. Här följer ett exempel som visar förändringen av uppstartstiden för en kontorsdator vid byte till en SSD-enhet istället för en mekanisk hårddisk. Hårddisken i exemplet är en Western ­Digital Green-hårddisk och SSD-enheten är en Sandisk Extreme (läser upp till 550 MB/s). Operativsystemet i exemplet är Windows 7.

SSD-tekniken är fortfarande ganska ny vilket gör att priset per gigabyte är relativt hög, men i takt med att priserna sjunker kommer allt fler bärbara datorer att utrustas med den nya disktypen. I stationära datorer där det får plats flera lagringsenheter borde en SSD-enhet vara standard redan idag. Där går det exempelvis att dela upp lagringen på följande sätt för att både få en snabb dator och hög lagringskapacitet.

Övriga fördelar med SSD

SSD-tekniken ger även många andra fördelar:

  • Stötkänsligheten minimeras. Som det beskrevs i Dator 7.2 utrustas en del bärbara datorer i premiumsegmentet med fallsensorer. Det är stor risk att en vanlig hårddisk går sönder om datorn faller i golvet medan hårddisken skriver eller läser. SSD-disken har varken skrivhuvuden som kan orsaka skada eller magnetiska skivor som kan ta skada.
  • Strömförbrukningen minskar eftersom det inte finns några rörliga delar att hålla igång. Det gör att batteritiden i bärbara datorer ökar. Av samma skäl minskar även värmeutvecklingen.
  • SSD-enheter är helt tysta.
Insidan av en hårddisk bredvid en SSD-disk. Bildkälla: Intels pressarkiv.

Det råder stor skillnad i hastigeten på olika SSD-modeller. SSD-tekniken har varit under snabb utveckling de senaste åren, och modeller som bygger på äldre teknik presterar betydligt sämre än de som har den senaste tekniken. Läs därför recensioner om aktuell modell före köp.

Tips! Det släpps ofta uppdateringar till nya SSD-enheters firmware (styrmjukvara). Uppdateringarna kan lösa kompatibilitetsproblem som tillverkaren upptäckt efter att SSD-enheterna tillverkades. Kontrollera därför om det har släppts någon ny firmware innan du börjar använda en nyinköpt SSD-enhet. Firmwareuppdateringarna ­publiceras på respektive tillverkares webbsida. Vissa uppgraderingar kan installeras utan att ­påverka datan på SSD-enheten, medan andra uppgraderingar tar bort all data som finns på ­enheten. Tillverkarna brukar tydligt skriva vilket av alternativen som gäller för en aktuell uppdatering. Det är rekommenderat att ändå säkerhetskopia all data före uppdatering.

Relaterade produkter

Trim

Trim är en funktion som är välbehövlig för dagens SSD-enheter. När data tas bort från en disk raderas den egentligen inte utan platsen markeras bara som ledig. Det är detta fenomen som dataåterskapningsprogrammen använder när de plockar fram information som är raderad. Problemet med SSD-diskar är att vid återanvändning av en plats måste den gamla datan först plockas bort innan det går att lägga dit den nya. Trim gör att datan plockas bort i förväg istället för att det väntas med det tills platsen behövs igen.

Trim är av ovanstående anledning välbehövligt för att hålla uppe diskens prestanda över tid. För att funktionen ska fungera måste både operativsystemet och SSD-disken ha stöd för den. Windows har haft stöd för Trim sedan Windows 7. Mac OS X har visserligen också haft stödet länge, men det har varit begränsat till Apples förmonterade SSD-enheter. I Mac OS X El Capitan tillkom möjligheten för datorns administratör att forcera aktivering av Trim på SSD-enheter som installerats på egen hand. Det görs genom att skriva följande kommando i terminalen och ange administratörslösenordet:

sudo trimforce enable.

Obs! Kom ihåg att säkerhetskopiera alla filer regelbundet. Mac OS X har inget officiellt stöd för Trim på tredjeparts-enheter. Forcering av Trim-stöd kan leda till dataförlust och i värsta fall till att SSD-enheten slutar fungera. Aktivering sker på egen risk.

Det går att se om en SSD-enhet i Mac OS X har Trim-stödet aktiverat genom att generera en systemrapport. Det görs genom att klicka på äpplet, välja Om den här datorn och klicka på Systemrapport.

MLC och SLC

En sak som skiljer vanliga SSD-diskar för konsumenter från sådana som används i servrar är hur många bitar som lagras i varje cell. Serverdiskar använder en teknik som kallas SLC (Single Level Cell) där varje cell innehåller en bit data. Varje cell kan därför antingen innehålla en etta eller en nolla. För att få ner priserna till konsument­nivåer började tillverkarna lägga in flera lager i varje cell. Cellerna benämns därför MLC (Multi Level Cell) och kan exempelvis innehålla två bitar data. Med två bitar går det att lagra något av följande värden i varje cell:

00 0
10 11

Med tre bitar går det att lagra något av följande värden i varje cell:

000 001 010 011
100 101 110 111

Med MLC går det alltså att reducera antalet celler, vilket minskar priset. Tyvärr minskas dock generellt även prestandan och diskens tålighet (hur många terabyte som kan skrivas till den under dess livstid).

Senast ändrad: 2017-06-08