Videokablage

Videokablage

En av de största utmaningarna med en hembio är att koppla samman hela systemet på ett optimalt sätt. Inte nog med att det finns en uppsjö av kontakter och kablar; det finns även stora variationer när det gäller kabelkvaliteten. Detta kapitel undersöker vilka möjligheter som finns för att överföra bilden från kringutrustning såsom blu-rayspelare eller digital-TV-mottagare till TV:n eller projektorn.

Det finns två olika huvudtyper av analoga signaler: de komposita och de ­komponenta. ­Skillnaden mellan dessa är att de komponenta skickar bilden uppdelad, medan de ­komposita skickar informationen sammansatt. Det hela går att likna vid bakning av en brödlimpa. Om en bagare ska leverera riktigt gott bröd till en plats lång bort står valet mellan att baka brödet och sedan skicka iväg det, eller att ta med sig ingredienserna och baka det på plats. Givetvis blir brödet godare om mjölet, mjölken och jästen blandas när han kommer fram (den skickas i komponenter) än om limpan fraktas färdigbakad (komposit).

Analog antennkabel Kompositvideokabel S-videokabel
Analog komposit Analog komposit Analog komponent
Scart-kabel RGB-kabel VGA-kabel
Analog varierande Analog komponent Analog komponent
Komponentvideokabel HDMI-kabel Displayport-kabel
Analog komponent Digital Digital

Detta är kablarna som är vanligast förekommande vid bildöverföring. Vissa kan även överföra ljudsignaler, vilket behandlas i nästa kapitel. Kablarna anges i ordning efter bildkvalitet, men följden kan se något annorlunda ut beroende på sammanhang.

Antennkabel

Analog antennsignal är det sämsta valet för att överföra bild och ljud. När ­antennkabel används för att transportera en digital signal från antennen till ­digital-TV-mottagaren är den ett bra val, men den används i andra sammanhang också. När vi tidigare bara hade analoga TV-sändningar kunde det kännas naturligt att koppla samman ­videobandspelaren och TV:n med denna typ av kabel. En videobandspelare har ­nämligen ofta en inbyggd så kallad RF-modulator som gör det möjligt att skicka annat än TV genom vanlig antennkabel. Då upplever TV-apparaten att videosignalen är ett eget ­program (kanal). Många minns säker hur TV:n skulle ställas in på till exempel kanal 5 för att se på VHS-filmer. Idag finns det mycket bättre alternativ, vilket gör antennkabeln till inget annat än en nödlösning när alternativ saknas.

Specifikation antennkabel
Bild: Ja (analog sammansatt signal).
Ljud: Ja.
Kabelimpedans: 75 Ω.
Kännetecknas av: En enda kabel som överför hela signalen.
Lämplig för HD: Nej.
Relaterade produkter

Kompositvideokabel

Kompositvideokabeln är ett steg bättre än den vanliga antennkabeln. Den har ­frigjort sig från ljudet vilket gör att hela kabelns kapacitet kan användas för att beskriva bilden. Den största fördelen med kompositvideo är att det fungerar till i princip all ­video­apparatur. Kontakten är oftast gul och kompletteras med två extra kablar med röd och vit (eller röd och svart) kontakt av samma typ, som används för höger respektive vänster ljudkanal.

CVBS är ett mer korrekt namn på det som i allmänhet kallas kompositvideo. ­Kontakten som används för anslutning benämns vanligtvis RCA.

Specifikation kompositvideokabel
Bild: Ja (analog sammansatt signal).
Ljud: Nej. Kompletteras ofta med två extra kablar
(röd och vit eller röd och svart kontakt) för analogt stereoljud.
Kabelimpedans: 75 Ω (50 Ω på eventuella ljudkablar).
Kännetecknas av: Gul RCA-kontakt, ibland med extra röd och vit kontakt.
Lämplig för HD: Nej.

S-videokabel

Bild som överförs med S-video (även känt som supervideo och Y/C) blir betydligt bättre än bild som överförs med kompositvideo. S-videogränssnittet delar upp bildsignalen i krominans och luminans (färg och ljusintensitet), vilket innebär att signalen dels ­berättar vilken färg bilden har och dels hur pass intensivt den ska lysa med den aktuella färgen. Tyvärr kan detta ibland generera problem då inte alla TV-apparater förstår den uppdelade signalen. Mer om detta finns att läsa i Hembio 12.2.

I en S-videokabel skickas inget ljud. För att ljudet ska följa med krävs en separat kabel (för ljudet används samma lösning som för kompositvideo). Om en dator ska kopplas till en bildrörs-TV (”tjock-TV”) är det vanligt att S-video används tillsammans med en ljudkabel som kopplas till datorns hörlursutgång. Dessa två kablar mynnar ut i en ­Scart-kontakt, vilket gör att det upplevs som en enda kabel.

Specifikation S-videokabel
Bild: Ja (analog signal uppdelad i krominans och luminans).
Ljud: Nej.
Kabelimpedans: 75 Ω.
Kännetecknas av: mini-DIN-kontakt med fyra poler och styrstift.
Lämplig för HD: Nej.

Det finns andra kontakter som är misstänkt lika S-Video men inte ­nödvändigtvis är det. Bland annat finns sjupoliga kontakter som ställer till förvirring då den ­vanliga S-videokontakten passar i några av dem men inte alla. Vissa grafikkort med ­komponentvideoutgång är på grund av begränsat platsutrymme utrustade med en sjupolig mini-DIN-kontakt. Grafikkorten använder sedan en adapter för att få ut ­videosignalerna. Om datorn har en sjupolig mini-DIN-kontakt är det dock ovisst ­huruvida den kan skicka ut vanlig S-video utan adapter. Det går att försiktigt testa att ansluta en S-videokontakt, men om den inte passar måste en adapter kopplas mellan. Försök aldrig att med våld ansluta en fyrpolig hane till en sjupolig hona.

Relaterade produkter

Scartkabel

Scartgränssnittet (Syndicat des Constructeurs d’Appareils Radiorécepteurs et Téléviseurs) sjunger idag på sin sista vers då det håller på att ersättas av HDMI som likt Scart en gång i tiden blev populärt för sin enkelhet (en enda kabel för både ljud och bild).

Scart är ingen egen signal utan ett gränssnitt som kan innehålla många olika signal­typer.  Av den anledningen går det inte att placera in Scart på en specifik plats i signalkvalitetsordningen, utan platsen bestäms av vilken signal som går genom kabeln.

De tre videosignaltyperna som kan distribueras med Scart är:

  • Kompositvideo (CVBS)
  • S-video (Y/C)
  • RGB

Bara för att det finns en Scartkontakt på en apparat betyder det inte att den kan ta emot eller skicka alla de nämnda signalerna. Scartkabeln består av 20 ledare (plus jord) men alla ledare behöver inte vara inkopplade. Många enklare DVD-spelare med Scart har bara kompositvideo inkopplat. TV-tillverkare brukar därför skriva ifall det rör sig om ”vanliga” Scart- eller RGB-Scartkontakter. Var noga vid köp av Scartkablage att endast välja fullkopplade varianter, annars begränsar kabeln signalmöjligheterna. Många ­Scartkablar som inkluderas vid köp av hembioapparatur klarar endast kompositvideo- och S-video­signalerna.

Observera att RGB-Scart inte ger lika bra bild som övriga RGB-överföringar. Detta beror på att Scartstandarden är lågupplöst och endast kan överföra radsprångssignaler, inte progressiva. Det finns visserligen tillverkare som har gjort sina egna Scart­konfigurationer som skiljer sig från standarden, men detta är väldigt ovanligt.

Specifikation Scartkabel
Bild: Ja, kan överföra tre olika typer av analog bildsignal.
Ljud: Ja, analogt stereoljud.
Kännetecknas av: Den stora kontakten.
Lämplig för HD: Nej.
Relaterade produkter

RGB-anslutning

RGB-signalen (röd, grön, blå) kan skickas genom tre olika typer av kablar. Den vanliga VGA-monitorkabeln till en datorskärm skickar just denna typ av signal tillsammans med synksignaler. VGA-kontakten (15-polig D-Sub) är även vanligt förekommande på välutrustade TV-apparater.

RGB kan också delas upp på tre 75 Ω-koaxialkablar: en för varje färg. Det är samma kabeltyp som används för komponentvideo (YPbPr). Ibland kompletteras RGB-signalen med två extra kablar för antingen stereoljud eller synksignal.

Slutligen går det även att skicka RGB-signal genom en Scartkabel, men var noga med att undersöka om den tilltänkta ingången kan hantera RGB. Många enklare ­TV-apparater tar bara emot kompositvideosignal eller har endast RGB-funktion på en av Scart­ingångarna.

Specifikation vga-kabel
Bild: Ja (analog uppdelad i rött, grönt och blått).
Ljud: Nej.
Kännetecknas av: 15-polig-D-Sub-kontakt.
Lämplig för HD: Ja.
Specifikation RGB med komponentvideokabel
Bild: Ja (analog uppdelad i rött, grönt och blått).
Ljud: Nej, kan ha två extra RCA-kablar för ljud. Observera att
dessa inte säkert är för ljud utan ibland används för synksignal.
Kännetecknas av: Tyvärr ingenting då det är samma kabel som används för
komponentvideo. Se på in- och utgångarna om det står "RGB".
Lämplig för HD: Ja.
Relaterade produkter

Komponentvideokabel (YPbPr)

Se även Hembio 12.

Komponentvideo skickas med tre 75 Ω-koaxialkablar som till konsumentens förvirring har färgkodats med röda, gröna och blå kontakter. Det viktiga är att inte förväxla vilken sorts signal som skickas. Om en apparat skickar ut RGB går det inte att koppla den signalen till en komponentvideoingång. På vissa apparater finns det en röd, grön och blå utgång samt en switch som bestämmer om det ska matas ut RGB- eller komponent­videosignal. Ibland kan inställningen även göras i apparatens inställningsmeny.

Tänk på att använda rätt sorts kabel; kompositvideokabel med ljud är förvillande lik men de två ljudkablarna har annan impedans (50 Ω). Kontakterna är färgkodade på två olika sätt (röd/grön/blå respektive gul/vit/röd) för att undvika förvirring.

Specifikation ypbpr med komponentvideokabel
Bild: Ja (analog uppdelad i tre komponenter).
Ljud: Nej, kan ha två extra RCA-kablar för ljud.
Kännetecknas av: Tyvärr ingenting då det är samma kabel som används för RGB.
Lämplig för HD: Ja.
Relaterade produkter

HDMI-kabel

HDMI (High Definition Multimedia Interface) är den digitala ersättaren till Scart. HDMI-kabeln är inte bara liten och smidig utan ger också mycket bra bild. ­Konsumenten ­slipper dessutom använda en separat ljudkabel. Filmbranschen föredrar också ­anslutningen då den möjliggör kopieringsskydd som förhindrar piratkopiering. En del tillverkare av blu-rayspelare har gått så långt att Full HD endast erbjuds med digital anslutning. Ansluts spelaren till TV:n med analoga kablar blir bilden bara HD-upplöst (inte Full HD).

HDMI har utvecklats under de senaste åren och flera nya versioner har släppts. Det finns även flera olika kontakter för att möta alla olika behov. Mer om detta finns ­beskrivet i avsnittet om HDMI (Hembio 13).

Specifikation hdmi-kabel
Bild: Ja (digital).
Ljud: Ja (digitalt).
Kännetecknas av: Den bågformade kontakten.
Lämplig för HD: Ja.
Relaterade produkter

Displayport-kabel

Displayport

Displayport används allt mer i datorsammanhang, men än så länge är anslutningen ovanlig på renodlad hembioapparatur.  Apple var bland de första som gjorde den känd för allmänheten genom att välja en minivariant av kontakten till sina Macbook-datorer från 2008. Sedan dess har även andra datortillverkare, däribland HP och Lenovo, satt anslutningen på vissa av sina datorer. Det börjar också bli vanligare att anslutningen finns på datorskärmar som ett alternativ till HDMI- och DVI-ingången. Vi lär få se mer av Displayport i framtiden då den kan ersätta både VGA och DVI, samtidigt som den är liten. Dessutom är standarden utvecklad av Vesa och producenterna behöver inte betala några licensavgifter för att få använda den, något som tillverkare brukar uppskatta. Läs mer om Displayport i Datorsektionen.

Specifikation displayport-kabel
Bild: Ja (digital).
Ljud: Upp till tillverkaren (digitalt).
Kännetecknas av: Den platta kantiga kontakten.
Lämplig för HD: Ja.

Mini-displayport (mDP) och Thunderbolt

Som nämnts ovan bidrog Apple till att göra Displayport allmänt känd när de ­introducerade Mini-displayport. Denna kontakt har sedan dess blivit en accepterad del av standarden och det har gjort att fler tillverkare har börjat använda den. Fördelarna är att den är mycket liten och det krävs inga aktiva omvandlare för att övergå till de digitala HDMI- och DVI-D single link-signalerna (se Hembio 13).

Precis som den vanliga Displayporten har mini-varianten stöd för ljud; om produkttillverkaren vill lägga till det. I och med att det är frivilligt är det inte alla produkter med anslutningen som har stöd för det. Apple valde till en början att inte stödja ljud över Mini-displayport, men i nyare Macar (modeller lanserade från och med våren 2010) finns ­stödet. Läs mer om detta i Hembio 16.

Specifikation mini-displayport-kabel
Bild: Ja (digital).
Ljud: Upp till tillverkaren (digitalt).
Kännetecknas av: Extremt liten kontakt.
Lämplig för HD: Ja.
Relaterade produkter
Senast ändrad: 2016-08-09