IPTV

IPTV

När det talas om IPTV syftar det generellt inte till datorer utan fristående ­digital-TV-boxar som liknar traditionella mottagare för marknätet eller kabel-TV. Den enda stora ­skillnaden som syns är att IPTV-boxarna har en nätverkskontakt istället för en ­antennkontakt. Videoklipp på internet kan också ses som en typ av IPTV, men i denna bok benämns det istället webb-TV och behandlas närmare i nästnästa kapitel.

TV-tittarens möjlighet att påverka utbudet

Traditionell TV har alltid varit bunden till tablåer. Oavsett om sändningen distribuerats i antennätet, via satellit eller i ett kabel-TV-nät har TV-tittaren varit låst till det utbud som TV-leverantören erbjudit för tillfället. Tack vare minnesfunktioner i ­digital-TV-boxarna, såsom möjligheten att pausa live-sändningar och tidsinställd inspelning, har ­TV-tittaren i alla fall haft en liten möjlighet att själv styra över sin TV-konsumtion, men det ­grundläggande utbudet har alltid varit förbestämt.

Anledningen till att TV-tittaren har haft så liten möjlighet att påverka TV-utbudet är den strikt enkelriktade kommunikationsteknik som traditionella TV-sändningar bygger på. Det finns alltid någon typ av sändare (t.ex. sändarmast eller satellit) som skickar ut en antennsignal, vilken är fullmatad med olika program (”program” är det ­tekniska ­namnet på det som populärt kallas ”kanal”). Signalen distribueras genom luften ­eller ett ­kabel-TV-nät fram till digital-TV-mottagaren som packar upp materialet och ­presenterar det färdiga urvalet för TV-tittaren. Han eller hon kan sedan välja en ­sändning ur det ­presenterade utbudet, men om inget i utbudet är intressant så har TV-tittaren, av ­förklarlig anledning, ingen möjlighet att be sändaren om något annat material.

Traditionella TV-distributionssätt är strikt enkelriktade.

Eftersom traditionella TV-sändningar är knutna till fasta tidpunkter och tablåer, måste utbudet som programmen visar vara brett för att locka många tittare. Programmet kan generellt inte visa alltför nischat material eftersom det endast är en liten del av den stora tittarskaran som intresserar sig för det. Med IPTV och video on demand-tjänster (VoD) kan varje TV-tittare själv bestämma vad han eller hon vill se för tillfället. Om det ­exempelvis inte finns något tablålagt program som visar något intressant för tillfället, går det alltid att hyra en film eller köpa ett avsnitt av en TV-serie istället.

Den dubbelriktade kommunikationen ger helt nya möjligheter för vårt TV-tittande.

Pay Per View (PPV)

Lösningar som liknar video on demand har visserligen funnits tidigare då ­exempelvis en digital-TV-box för satellitmottagning kunde vara utrustad med ett modem. Då ­kopplades digital-TV-boxen dels till parabolen och dels till telefonnätet. Sedan kunde TV-tittaren köpa en upplåsning av specifika sändningar, men även om utbudet var stort så var det fortfarande begränsat till det som TV-leverantören kunde erbjuda för tillfället. Det var dessutom fortfarande i viss mån knutet till specifika tider eftersom materialet distribuerades med traditionella sändningsmetoder, vilket gjorde att en film inte kunde börja vid olika tidpunkter för olika tittare.

Pay Per View används än idag i viss omfattning, framförallt för livesändningar av till exempel sportevenemang.

Video on demand (VoD) och IPTV

I nästa steg i utvecklingen utrustades TV-tittarna med avancerade digital-TV-boxar som var utrustade med både en traditionell TV-mottagare (för exempelvis ­satellitsändningar) och en IPTV-mottagare. Den traditionella TV-mottagaren användes för alla ­tablålagda program och IPTV-mottagaren som en kompletterande lösning när ­TV-tittaren ­ville se något som låg utanför den ordinarie tablån (genom video on ­demand). ­Denna ­princip används fortfarande av till exempel Viasat, men många andra operatörer har tagit ­steget full ut och prioriterat bort den traditionella TV-mottagaren helt och ­hållet. Två olika ­TV-källor gör trots allt installationen lite mer komplicerad. ­Dessutom känns det ofta ­onödigt med två TV-källor, i och med att de flesta hushåll har de ­tekniska ­förutsättningarna som krävs för att få även de tablålagda TV-programmen via ­internet. Den kombinerade parabol- och IPTV-lösningen har dock inte spelat ut sin roll helt, ­eftersom det fortfarande finns många hushåll som bara kan få standard­upplösta ­sändningar via IPTV. För att kunna njuta av högupplösta TV-sändningar är dessa ­hushåll hänvisade till de traditionella metoderna.

Tablåbunden IPTV

I de flesta vanliga nätverkssammanhang används en typ av kommunikation som ­kallas unicasting (enkelsändning), där en server sänder individuellt avsedda datapaket till varje mottagare. Tekniken används i video on demand-sändningar när exempelvis ett ­filmklipp strömmas från SVT Play. Alla anslutna datorer har sin egen anslutning till ­servern, och om flera tittare ser på samma filmklipp måste SVT:s servrar skicka ­filmklippet en gång till varje dator eller IPTV-box.

Unicasting används vid video on demand-sändningar. Trots att samma filmklipp visas på alla TV-apparater måste videoservern skicka klippet en gång till varje mottagare.

Detta skiljer alltså från traditionell TV-sändning där en central punkt (t.ex. en satellit eller sändarmast) skickar ut en och samma signal till alla tittare.

Vid traditionell TV-sändning (broadcasting) skickas signalen bara en gång.

När det gäller video on demand-tjänster är det inte möjligt att använda någon annan teknik än unicasting, eftersom de olika TV-tittarna kan börja se filmklippet vid olika tidpunkter. När det gäller de tablåbundna sändningarna är det däremot annorlunda eftersom sådana börjar samtidigt hos alla TV-tittare. Detta öppnar nya möjligheter som gör att servern slipper skicka samma information flera gånger. IPTV använder ­därför en teknik som kallas multicasting (flersändning) för sändning av alla tablåbundna ­program. Med multicast-tekniken når sändningen ut till alla anslutna IPTV-boxar även om videoservern enligt principen endast sänder filmmaterialet en enda gång.

Tablåbunden IPTV sänds med multicasting så att inte varje enskild IPTV-box behöver ha en egen anslutning till videoservern.

VLAN

Längs vägen, från servern till TV-tittarnas IPTV-mottagare, används ­multicast-kompatibla noder (t.ex. avancerade switchar) som kopierar och dirigerar vidare trafiken till alla ­enheter som är mottagliga för multicast-sändningar.

Exempel på distribution av multicast-sändning.

För att endast tillåta behöriga IPTV-boxar att kommunicera med servrarna som ­tillhandahåller videomaterialet ligger ofta IPTV-boxarna och servrarna i ett VLAN. Ett VLAN är ett virtuellt lokalt nätverk och termen ska inte förväxlas med WLAN (trådlöst nätverk). Det virtuella lokala nätverket gör att de involverade enheterna agerar som om de vore lokalt anslutna till varandra, även om kommunikationen mellan dem egentligen går över internet.

Eftersom de involverade enheterna på föregående bild ligger i ett VLAN upplever de att de är anslutna enligt principen ovan, även om kommunikationen egentligen går över internet.

IPTV-operatörer

Idag finns det flera operatörer som erbjuder IPTV-tjänster, bland annat Telia, Tele2, ­Bredbandsbolaget och Canal Digital.  Det finns även flera internetoperatörer såsom Bahnhof och Bredband2 som erbjuder IPTV till sina kunder genom att ­distribuera ­Canal ­Digitals IPTV-tjänst. Med tanke på den kraftiga konkurrens som råder på ­datorrelaterade ­bredbandstjänster är detta ett smart sätt för operatörerna att erbjuda fler tjänster till sina befintliga kunder. De brukar erbjuda så kallade triple play-paket där abonnenten får internet, IPTV och IP-telefoni i en och samma lösning.

När det gäller utbudet av program hos de olika operatörerna varierar det mycket. Besök därför respektive operatörs webbplats för närmare information om vilka tablåbundna program de har att erbjuda. Det råder även skillnader i prissättningen för tvillingabonnemang, vilket är väl värt att ha i åtanke ifall hushållet har fler än en TV-apparat.

Det är inte säkert att alla operatörer kan leverera sina tjänster till den aktuella bostaden. I stadsnät är det möjligt att endast vissa operatörer erbjuder sina tjänster i nätet som bostaden är ansluten till. När det gäller IPTV via telefonnätet finns det andra typer av begränsningar. Telia uppger att det inte går att leverera HD-material till hushåll som ­ligger mer än 2,5 km bort från telestationen. Det går heller inte att leverera HD-material till fler än en IPTV-box per abonnent via telenätet9.

Referenser

9. Telia. Hdtv – för bättre bild och ljud. Webbartikel hämtad 2011-06-08.
www.telia.se/privat/tv/meromtv/hdtv/

Senast ändrad: 2015-11-17