Bluetooth

Bluetooth

Den trådlösa kommunikationstekniken Bluetooth har i många situationer kunnat ­eliminera vårt behov av kablar. Vi slipper trassla in oss i trådbundna headset till våra telefoner och vi slipper alla kablar från möss och tangentbord som annars skräpar ner våra skrivbord. Vi behöver inte ens koppla någon kabel mellan vår stereo och vår ­mobil när vi vill spela upp våra favoritlåtar.

Bluetooth är i grund och botten en svensk uppfinning som 1994 togs fram av Ericsson. Idag ägs och utvecklas tekniken av många företag tillsammans genom intressegruppen Bluetooth SIG. Precis som namnet antyder är det faktiskt den danske kungen Harald Blåtand som har fått ge namn åt Bluetooth-standarden. Bluetooth SIG ser nämligen likheter mellan Harald Blåtands enande av länder och Bluetooth-teknikens sätt att samman­länka exempelvis dator-, mobil- och bilindustrin7.

Den officiella Bluetooth-logotypen

Bluetooth-tekniken

Bluetooth fungerar som en trådlös sammankoppling mellan två enheter där den ena (värdenheten) bestämmer över den andra (slavenheten). En värdenhet kan också ha flera slavenheter kopplade till sig. Vilka funktioner som Bluetooth-enheterna kan berika varandra med bestäms av vilka så kallade ”profiler” som enheterna innehar. Profilerna används för att organisera de många funktionerna som finns i den breda Bluetooth-­standarden. Alla Bluetooth-enheter behöver trots allt inte utrustas med samtliga Bluetooth-­funktioner. En trådlös mus har exempelvis ingen nytta av att kunna skicka och ta emot ljud likt ett headset. Bluetooth-möss och Bluetooth-headset har därför ­varsin profiluppsättning som tilldelats dem utifrån vad de ska kunna användas till. De vanligaste profilerna behandlas längre fram i detta kapitel.

Bluetooth-produkter delas också in i tre olika klasser utifrån vilken trådlös räckvidd de har. Dessa kallas klass I, klass II och klass III där den förstnämnda är den som når längst8.

KlassRäckvidd
Klass I ca 100 m
Klass II ca 10 m
Klass III ca 1 m

Klass II (räckvidd cirka 10 m) är den vanligast förekommande klassen i portabel konsument­elektronik. I datorsammanhang förekommer även Bluetooth-kort av klass I, eftersom det där inte är lika viktigt att hålla nere strömförbrukningen.

Sammankoppling av Bluetooth-enheter

Sammankoppling av Bluetooth-enheter är synnerligen enkelt, men exakt hur det görs beror på vilka produkter det är som ska kopplas samman med varandra. Grund­principen är att tillbehöret (t.ex. ett headset eller en mus) sätts i sammankopplingsläge (eng. pairing mode) varefter huvudenheten (t.ex. en mobil eller en dator) letar efter sammankopplingsbara Bluetooth-produkter i närheten.

När ett Bluetooth-tillbehör befinner sig i sammankopplingsläge brukar det indikeras genom exempelvis en röd- och blå-blinkande lysdiod. Hur tillbehöret försätts i sammankopplingsläge varierar, men det kan exempelvis vara genom att stänga av tillbehöret och sedan slå på det igen och fortsätta att hålla strömknappen intryckt. Det kan även vara genom att trycka på en dedikerad knapp.

Beroende på vilken typ av tillbehör det är som ska anslutas avslutas sammankopplingen vid behov med att användaren får ange en PIN-kod. Som standard brukar PIN-koden vara antingen 0000 eller 1234.

Hands-free-lösningar

Bluetooth-headset använder den så kallade HSP-profilen (Headset Profile). Den ­profilen gör det möjligt att skicka monoljud i telefonsamtalskvalitet mellan exempelvis en mobil och ett headset eller mellan en dator och ett headset. Det går dessutom att svara på samtal, avsluta samtal och reglera samtalsvolymen. Vanliga Bluetooth-headset är klass II-enheter och har därmed en räckvidd på cirka tio meter.

Exempel på Bluetooth-headset med volymreglage och svarsknapp

I bilar blir det allt vanligare med inbyggda Bluetoothlösningar som gör det smidigare (och trafiksäkrare) att föra telefonsamtal på vägen. Utöver HSP-profilen brukar då även HFP-profilen (Hands-free Profile) användas, för att kunna kontrollera telefonen helt utan att vidröra den. Profilen används exempelvis för att kunna ringa upp någon med hjälp av en knapp på ratten. Ofta används även PBAP-profilen (Phone Book Access Profile), vilken bland annat gör det möjligt att få upp namnet på den som ringer i bilens display (under förutsättning att det aktuella numret finns i mobilens telefonbok).

De två sistnämnda profilerna finns även i avancerade headset för öronen, likt modellen på föregående bild. Med HFP-profilen kan sådana headset styra uppringningen och med PBAP-profilen kan de (i kombination med en inbyggd text-till-röst-omvandlare) läsa upp namnet på den som ringer.

För att en bil-hands-free eller ett headset ska få komma åt telefonboken i mobilen måste användaren först ge sitt tillstånd. I Android ställs användaren inför denna fråga i samband med sammankopplingen av bil-hands-freen eller headsetet. I IOS går det att slå på och av funktionen i Bluetooth-inställningarna för den aktuella anslutningen.

Konfiguration för Bluetooth-åtkomst till telefonboken i Android och IOS.

Avancerade Bluetooth-headset har ofta stöd för att vara uppkopplade till två telefoner eller datorer samtidigt (s.k. multipoint). Vid användning av exempelvis en privat telefon och en arbetstelefon går det att ha headsetet uppkopplat till båda telefonerna, så att det går att svara i headsetet oavsett i vilken av telefonerna det ringer. 

Tips!

    • Vissa multipoint-headset har en procedur för att kopplas samman med den första telefonen och en helt annan procedur för att kopplas samman med den andra telefonen. Ett tydligt tecken på detta är om headsetet förlorar uppkopplingen till den första telefonen när det kopplas samman med den andra telefonen. Se användarmanualen för det aktuella headsetet om detta problem uppstår.
    • Bluetooth-headseten blir alltmer avancerade, men ibland är inte alla funktioner önskvärda. Om exempelvis ljud från knapptryckningar spelas upp i headsetet istället för i tele­fonens inbyggda högtalare (och det inte går att stänga av i mobilens Bluetooth-inställningar) kan det ofta lösas genom att koppla headsetet till en dator. Många avancerade headset har nämligen stöd för USB-anslutning, för att de ska kunna konfigureras via en dator. Mjukvaran som krävs för detta brukar kunna laddas ned från headsettillverkarens webbsida.

Musiklösningar

Med Bluetooth går det att strömma musik från mobilen till exempelvis ett stereo­headset, en portabel mobilhögtalare eller en stereoanläggning. Då används profilen A2DP (Advanced Audio Distribution Profile) som gör det möjligt att strömma stereoljud i hög kvalitet. I och med att dessa lösningar normalt sett har nästan tio meters räckvidd, gör Bluetooth att mobilen inte behöver vara fastkopplad till en högtalarlösning för att det ska gå att njuta av musiken från den i stereon. Istället kan mobilen fortsätta vara lika mobil som den är tänkt att vara. 

Många A2DP-headset har inbyggda fjärrkontroller för att exempelvis spela, pausa och byta låt. Sådana fjärrkontroller använder profilen AVRCP (Audio/Video Remote Control Profile). Fjärrkontrollen behöver inte vara inbyggd i A2DP-headsetet utan kan också vara en fristående Bluetooth-enhet. Det går exempelvis att strömma musik via A2DP från mobilen till hembioförstärkaren och styra uppspelningen med en AVRCP-fjärrkontroll från soffan. Om hembioförstärkaren saknar A2DP-stöd går det att komplettera den med en A2DP-mottagare som normalt kopplas in med antingen dubbel RCA- eller 3,5 mm-anslutning.

I jakten på högkvalitativ trådlös ljudöverföring har bland annat användandet av ­kodeken Apt-x börjat användas. Det är en kodek som har tagits fram för att minska de kvalitetsförluster som A2DP-överföring normalt sett medför jämfört med kabelöverföring. CSR (företaget bakom Apt-x) uppger själva att det med Apt-x går att överföra Bluetooth-ljud i CD-kvalitet9.

Användandet av Apt-x-kodeken minskar förlusterna i ljudkvalitet vid Bluetooth-överföring.

Idag finns det många mobiler, förstärkare och fristående högtalarlösningar som har stöd för Apt-x. Bland annat stöds tekniken av Samsung Galaxy S III och HTC One X. Om stödet för Apt-x saknas i antingen den sändande enheten (t.ex. mobilen eller datorn) eller i den mottagande enheten (t.ex. hembioförstärkaren eller hörlurarna) används den vanliga SBC-kodeken (Low Complexity Subband Coding) istället. Det gör att bakåtkompatibiliteten upprätthålls, så att A2DP-sändare och A2DP-mottagare alltid är kompatibla med varandra. För att dra nytta av den högre ljudkvaliteten krävs dock Apt-x-stöd i både sändare och mottagare.

Tangentbord och möss

Tangentbord och möss kan anslutas med Bluetooth-teknik. Då används den så kallade HID-profilen (Human Interface Device). Den kan även användas för bland annat spelkontroller, numeriska tangentbord och presentationsfjärrkontroller.

Bluetoothtangentbord och -möss kan givetvis anslutas till vanliga stationära och ­bärbara datorer som kör exempelvis Windows eller Mac OS X. Intresset för att även ­använda denna typ av indataverktyg till surfplattor har ökat i takt med att surf­plattornas användnings­områden har breddats. Surfplattor med Windows RT har stöd för att få både tangentbord och möss kopplade till sig med Bluetooth. Samma sak gäller Android-modeller, men tyvärr fungerar inte alla möss i Android i dagsläget. Det brukar gå att få fram svaret på huruvida en populär Bluetooth-mus fungerar med Android eller inte genom att söka på dess modellnamn på webben.

Androidbaserad surfplatta med Bluetooth-anslutet tangentbord och mus.

Det går även att ansluta Bluetooth-tangentbord till IOS-baserade surfplattor. Faktum är att en del av denna bok är skriven på en Ipad med ett tillhörande Bluetooth-tangentbord. Tyvärr finns det däremot varken stöd för trådbundna eller trådlösa möss i IOS. För användare som ”jailbreakar” sina IOS-enheter (låser upp och installerar funktioner som tillverkaren inte velat möjliggöra) finns det visserligen lösningar, men det är inget som behandlas i denna bok.

Tangentbord, möss och liknande indataverktyg är normalt klass II-enheter, vilket ­innebär att deras räckvidd är cirka tio meter.

Bluetooth-nätverk

Med ett Bluetooth-nätverk går det att låta flera portabla enheter dela på en internet­uppkoppling. Genom att koppla till exempel en bärbar dator och en surfplatta till en mobil går det att låta de två förstnämnda enheterna dela på mobilens anslutning till internet.

Med Bluetooth går det att koppla samman flera trådlösa enheter.

I princip alla nyare smarta mobiler har dock stöd för att dela ut en anslutning till internet via wifi (trådlöst nätverk). Den lösningen är både enklare att komma igång med och möjliggör högre hastigheter.

Bluetooth-versioner

Bluetooth-standarden har utvecklats mycket sedan den lanserades. Det har både skett förbättringar av själva Bluetooth-kärnan och förbättringar av de olika profilerna. När det talas om de olika Bluetooth-versionerna handlar det om vilken version av Bluetooth-kärnan som exempelvis en bärbar dator eller mobil använder.

Bluetooth 2.x + EDR

Bluetooth 2.0 och 2.1 är tidiga versioner som fortfarande är vanligt före­kommenade, och de är fullt bakåtkompatibla med de äldsta versionerna (som knappt används ­längre). Bluetooth version 2 gjorde det bland annat enklare att koppla samman Bluetooth-­enheter, möjliggjorde sammankoppling via NFC (läs mer om NFC) och sänkte ström­förbrukningen10. Bluetooth-enheter av version 2 har ofta tillägget EDR (Enhanced Data Rate) som höjer dataöverföringshastigheten till teoretiskt upp till 3 Mb/s.

Bluetooth 3.0 + HS

Den tredje versionen av Bluetooth förbättrade säkerheten och sänkte strömförbrukningen ytterligare. Det var dock HS-tillägget som var den mest intressanta nyheten. Bluetooth 3.0-enheter med HS (High Speed) kan nämligen föra över information mellan varandra i upp till 24 Mb/s (istället för upp till 3 Mb/s). Själva överföringen sker dock inte med Bluetooth, utan HS-lösningen initierar endast anslutningen via Bluetooth och överlåter sedan överföringen till enheternas trådlösa nätverkskort (wifi).

Bluetooth 4.0 (+HS)

Den fjärde versionen av Bluetooth är i skrivande stund den senaste. Den behåller funktionerna som introducerades i de tidigare versionerna, men introducerar även i en ny funktion i form av Bluetooth Smart. Bluetooth 4.0 är därmed egentligen tre tekniker i en: vanliga Bluetooth, Bluetooth med höghastighetsöverföring och Bluetooth Smart.

Bluetooth Smart

Bluetooth Smart är en ny lösning som är framtagen för att möjliggöra Bluetooth-användning i extremt strömsnåla sammanhang. Tanken är att Bluetooth Smart ska byggas in i alla möjliga typer av strömsnåla sensorer. Redan idag finns det Bluetooth Smart-kommunicerande sensorer i bland annat klockor som kan visa inkomna SMS, GPS-löparklockor, pulsband och till och med löparskor. Dessa produkter kopplas med Bluetooth till användarnas mobiler och informationen från sensorerna visas i tillhörande appar.

Exempel på pulsband som använder Bluetooth Smart-tekniken

Bluetooth Smart-sensorer har potential att byggas in i ännu fler typer av produkter. Inom kort lär sensorerna exempelvis sitta i bilar, blodsockermätare, fjärrströmbrytare och detektorer för hem-/villalarm. På några års sikt är det inte omöjligt att även de flesta nya hushållsapparater (som t.ex. kylskåp och tvättmaskiner) utrustas med tekniken för att det ska gå att styra dem med hjälp av mobilen, surfplattan eller datorn.

Tillbehör som är berikade med Bluetooth Smart-sensorer brukar bära den speciella ­Bluetooth Smart-logotypen för att tydligt indikera detta. Den tidigare mycket goda bakåt­kompatibiliteten för Bluetooth-tillbehör gäller nämligen inte tillbehör som ­använder Bluetooth Smart-kommunikation. Sådana tillbehör kan endast kopplas till enheter som är förberedda för den nya tekniken.

För att visa vilka produkter som är förberedda för att få Bluetooth Smart-tillbehör kopplade till sig används logotypen Bluetooth Smart Ready. Samsung Galaxy S III (och senare), ­Apple Iphone 4S (och senare) samt Ipad gen. 3 (och senare) är endast några av de många enheter som är Bluetooth Smart Ready. Genom att vara det upprätthåller de även kompati­biliteten med de traditionella Bluetooth-teknikerna, så att de kan få både klassiska Bluetooth-tillbehör och Bluetooth Smart-tillbehör kopplade till sig.

Bluetooth Smart Ready-enheter kan få både klassiska Bluetooth- och Bluetooth Smart-tillbehör kopplade till sig.
Vanliga Bluetooth-enheter kan inte få Bluetooth Smart-tillbehör kopplade till sig.

Bluetooth Smart-tekniken har även letat sig in i datorvärlden. Windows 8, Mac OS X Lion (10.7) och senare versioner stöder tekniken, men för att använda den krävs även att hårdvaran har stödet. Apple började bygga in stöd för Bluetooth Smart i Macbook Air och Mac Mini i mitten av 2011 och fortsatte sedan med övriga Mac-modeller under 2012. Tillverkarna av Windowsdatorer bestämmer själva vilken Bluetooth-teknik de (eventuellt) vill använda i sina modeller. Information om vilken Bluetooth-version en aktuell dator använder brukar presenteras i datorns datablad eller specifikationssammanställningar.

Referenser

7.  Bluetooth SIG (2012). A brief tutorial on Bluetooth wireless technology. Webbsida hämtad 2013-01-06. www.bluetooth.com/Pages/Fast-Facts.aspx.

8. Bluetooth SIG (2012). A Look at the Basics of Bluetooth Wireless Technology. Webbsida hämtad 2013-01-06. www.bluetooth.com/Pages/Basics.aspx

Senast ändrad: 2017-06-19