Behovet av fysiska kontakter på mobiler och surfplattor har minskat i takt med att de trådlösa alternativen har blivit både fler och bättre. Numera går det utan ­problem att överföra både ljud och bild trådlöst mellan mobila enheter och exempelvis TV-­apparater. Här behandlas ljuddelen av Airplay. För videoöverföring, se Airplay i hembiosektionen.

Tekniken som ursprungligen hette Airtunes bytte namn till Airplay i samband med att dess funktionalitet utökades: från att endast kunna användas för musikströmning till att också fungera för bild- och videoströmning. Själva musikströmningsdelen påminner mycket om Bluetooths A2DP-lösning, men de två teknikerna skiljer sig från varandra på en väsentlig punkt. I Bluetooth-sammanhang paras sändare och mottagare ihop med varandra genom direktkoppling. Med Airplay letar istället sändare och mottagare upp varandra på ett befintligt nätverk. Fördelen med Airplays nätverkslösning är att trådlösa nätverk ger bättre räckvidd än vad som går att få med Bluetooth-kopplingar. Vid ­användning av flera musikmottagare går det dessutom lätt att skifta vilken mottagare som ljudet ska skickas till. Nackdelen med Airplays nätverkslösning är att den inte fungerar om det inte finns något nätverk att ansluta sändaren och mottagaren till.

Som sändare i en Airplay-lösning kan antingen en iOS-enhet eller en dator (Windows eller Mac OS) med iTunes användas. Som mottagare kan en Apple TV, en Airport Express eller ett ljudsystem från tredjepartstillverkare användas.