Närfältskommunikation

Närfältskommunikation

Idag används NFC (Near Field Communication, sv. närfältskommunikation) flitigt. Pendlare använder dagligen tekniken när de via sina pendlingskort tillåts kliva på ­bussarna eller passera tunnelbanespärrarna. På hotell öppnar hotellgästerna sina ­dörrar med hjälp av NFC-kort. Nu börjar tekniken också hitta in i mobiler och surf­plattor, vilket gör att den kan börja användas till otroligt mycket mer. Redan idag finns stöd för NFC i vissa Android- och Windows Phone-enheter (tyvärr saknas stöd i IOS), och antalet kompatibla mobiler och surfplattor lär fortsätta öka.

NFC

Ordet närfältskommunikation kommer av att NFC-kommunicerande enheter (mobiler, busskort, kortläsare etc.) inte behöver kopplas fysiskt till varandra, utan ­endast vara i närheten av varandra för att utbyta information. Lösningen fungerar så länge avståndet mellan enheterna inte är längre än någon enstaka centimeter, och den korta räckvidden är faktiskt en fördel i detta sammanhang. Kommunikationstekniker som fungerar på långa avstånd finns det redan gott om (t.ex. wifi och Bluetooth), men alla dessa tekniker kräver någon form av sammankopplingsmetod. Tack vare NFC-teknikens korta räckvidd behövs ingen sammankoppling, utan det räcker med att ­enheterna är nära varandra för att de ska länkas samman.

I mobilsammanhang kan NFC-tekniken användas på tre olika sätt. Den kan ­användas för att låta mobiler läsa passiva ”NFC-taggar”, för att låta mobilen ersätta plastkort och för att låta mobiler utbyta information med ­varandra.

Att läsa NFC-taggar

En mobil kan användas för att läsa information som ligger lagrad i en så kallad NFC-tagg. Den informationen kan exempelvis vara ett kommando till mobilen som säger åt den att slå på eller av trådlöst nätverk. Ett modernt visitkort kan också innehålla en NFC-tagg, vilken gör att all kontaktinformation skickas direkt in i mobilen när visitkortet hålls mot mobilens baksida.

NFC Forum (intresseorganisationen som har hand om NFC-standarden) har tagit fram det så kallade N-märket. Det indikerar att NFC används och att mobilägare kan använda sina NFC-kompatibla enheter för att få mer information.

N-märket indikerar att NFC används.

NFC-taggar kan också användas i marknadsföringsmaterial på samma sätt som QR-koder. Användarna kan alltså hålla sina mobiler mot reklammaterial för att auto­matiskt få upp en webbsida med mer information.

NFC-tagg
QR-kod

Att ersätta plastkort

Utöver att läsa NFC-taggar kan NFC-tekniken också användas för att låta mobilen ersätta plastkort. Exempelvis skulle en bil automatiskt kunna ställa in ­personliga förarstols­inställningar beroende på vilken mobil som hålls upp mot instrument­panelen. Redan idag utvecklas det också betalningslösningar som gör att ­användarna kan ­betala för kaffet eller parkeringen genom att hålla upp sina mobiler mot små läsare. NFC kommer säkerligen också att börja användas för lojalitets­program (medlems­kort) och olika typer av biljetter.

NFC-taggar

NFC-taggar kan se ut på många olika sätt. De kan exempelvis vara formade som små runda nyckelringsbrickor eller som klistermärken. Vid ingångarna till Kjell & ­Companys kurslokaler sitter exempelvis NFC-klistermärken, som gör att de förbipasserade kan hålla upp sina surfplattor och automatiskt skickas in på rätt webbsida.

Anledningen till att NFC-taggar kan göras så små och tunna är att de inte innehåller batterier. För att kunna sända ut information tar de istället ström från mobilerna eller surfplattorna som läser dem. Energin överförs trådlös på samma sätt som ­elektriska tandborstar laddas. Tack vare avsaknaden av batterier blir NFC-taggarna dessutom underhålls­fria.

Den läsande enheten strömförsörjer NFC-taggen när den vill läsa eller skriva taggen.
Så här ser en NFC-tagg ut på insidan. Klicka för en större bild.

NTAG203-taggen

Det finns flera olika typer av NFC-taggar. Det som skiljer mellan dem är bland annat hur mycket information de kan lagra, hur snabbt de kan kommunicera, hur stora de måste vara och hur god kompatibilitet de har. En av de vanligaste NFC-taggarna heter NTAG203 och fungerar med i princip alla mobiler och surfplattor som har NFC-stöd. Den rymmer 168 byte data varav 144 byte kan användas för att lagra information. 144 byte räcker för att lagra en webbadress, ett mobilnummer, ett kortare textmeddelande eller ett kort kommando.

MIFARE Classic 1k-taggen

En annan vanligt förekommande NFC-tagg är MIFARE Classic 1k-taggen. Den ­rymmer 1024 byte data varav 752 byte kan användas för att lagra information. Det räcker för att spara ett helt visitkort, ett längre textmeddelande eller ett längre kommando. ­Tyvärr saknar vissa mobiler och surfplattor stöd för MIFARE Classic 1k-taggen. Exempelvis kan varken Nexus 4 eller Nexus 10 läsa sådana NFC-taggar. Det beror på att dessa enheter, till skillnad från de flesta andra Android-enheter, inte använder NFC-hårdvara från tillverkaren NXP Semiconductors. MIFARE Classic 1k-taggen ­använder nämligen NXP Semiconductors egen teknik istället för att följa den officiella NFC Forum-­standarden.

NTAG203-taggen rymmer alltså mindre data, men är kompatibel med nästan alla NFC-enheter. MIFARE Classic 1k-taggen rymmer mer data, men har vissa kompatibilitetsproblem. Val av NFC-tagg bör därför ske utifrån användningsområde.  

Övriga NFC-taggar

Det finns många fler NFC-taggtyper än NTAG203 och MIFARE Classic 1k, även om de inte är lika vanligt förekommande i konsumentvärlden. NFC-taggtyperna brukar delas upp i fyra olika kategorier, beroende på bland annat hur mycket data de kan lagra.

Typ 1Typ 2Typ 3Typ 4Typ MIFARE Classic
Plattform NFC Forum NFC Forum NFC Forum NFC Forum NXP
Kapaciteter 96 B 48 B
144 B
1 kB
4 kB
9 kB
4 kB
32 kB
768 B
3584 B
192 B
Prisnivå Låg Låg Hög Medel/hög Låg
Exempel Innovision Topaz NTAG203
MIFARE Ultralight, MIFARE Ultralight C
Sony Felica DESFire MIFARE Classic 1k,
MIFARE Classic 4k,
MIFARE Classic Mini

Källor: NXP B.V. (2009). NFC Forum Type Tags White Paper V1.0.
NXP B.V. (2011). NTAG203 Data sheet Rev. 3.2. Datablad

Att skriva NFC-taggar

Det finns flera lösningar för att skriva data till NFC-taggar. Det finns USB-anslutna datorlösningar för att kunna skriva många NFC-taggar, men för att endast skriva några enstaka NFC-taggar går det lika bra att använda en mobil eller surfplatta. Här visas hur det görs med en Android-enhet.

Steg 1: Förbered mobilen eller surfplattan

Börja med att ladda ned gratisappen NFC TagWriter by NXP. Den finns i Google Play. Välj sedan att skriva en ny NFC-tagg (Create, write and store) och välj vilken typ av information som ska skrivas till NFC-taggen. Det går att välja bland annat kontakt­uppgifter, bokmärke, ren text, telefonnummer, Bluetooth-koppling eller webbläsarlänk. I detta exempel väljer vi en webbläsarlänk.

Steg 2: Välj innehåll

Eftersom vi valde att lägga en webbläsarlänk i NFC-taggen blir nästa steg att välja till vilken webbsida användaren ska skickas när han eller hon läser NFC-taggen. ­Motsvarade steg för kontaktuppgifter hade varit att välja vilken kontakt (-person) som ska lagras i NFC-taggen.

Steg 3: Skriv och skrivskydda NFC-taggen

Det sista steget inleds med att välja huruvida NFC-taggen ska skrivskyddas eller lämnas öppen så att det går att skriva nytt innehåll till den i framtiden. Det går även att göra en mjuk låsning av NFC-taggen, så att den beter sig som en skrivskyddad NFC-tagg men fortfarande går att låsa upp via mjukvara. Om NFC-taggen ska placeras på en offentlig plats bör den skrivskyddas helt, så att inte någon förbipasserande med ont uppsåt kan förändra innehållet i den.

När alla inställningar är gjorda presenterar NXP TagWriter hur hög datakapacitet den tilltänkta NFC-taggen måste ha. Eftersom vårt exempel endast tar 41 byte i anspråk väljer vi att skriva datan till en NTAG203-tagg (rymmer 144 byte).

Vi avslutar processen med att lägga NFC-taggen mot mobiltelefonens baksida. Vi håller NFC-taggen stilla tills mjukvaran meddelar att skrivningen är slutförd.

Att automatisera med NFC-taggar

Med en uppsättning NFC-taggar och NFC-stöd i mobiltelefonen går det att få mobiltelefonen att utföra en eller flera förbestämda uppgifter varje gång den hålls upp mot en NFC-tagg. Med en NFC-tagg i bilen går det exempelvis att automatisera följande uppgifter varje gång föraren kliver in och håller upp sin mobiltelefon mot biltaggen:

  • Anslut Bluetooth-headset
  • Starta navigeringsapp
  • Justera ljusstyrkan på skärmen
  • Spela musik

En NFC-tagg på nattygsbordet gör det lätt och smidigt att stänga av mobiltelefonens ringsignal för att undvika att bli väckt mitt i natten.

Här följer några exempel på vad som kan automatiseras med NFC:

  • Slå på eller av Bluetooth
  • Slå på eller av datatrafik
  • Slå på eller av trådlöst nätverk
  • Ansluta en Bluetooth-enhet
  • Dela ut internetuppkoppling (Wi-Fi-surfpunkt)
  • Skicka ett SMS till en förvald kontakt
  • Dela ett inlägg på ett socialt nätverk
  • Ringa upp en kontakt
  • Starta en app
  • Öppna en webbsida
  • Spela musik

Exakt vilka möjligheter som finns skiljer mellan de olika automatiseringsapparna. På Google Play finns det nämligen massvis av NFC-appar för den som vill dra nytta av ­tekniken. Tänk på att många av dem kräver omfattande rättigheter och tillgång till många funktioner på Android-enheterna. Undersök därför apparna noga innan de ­installeras!

En av de populäraste NFC-apparna heter Trigger. Med den går det att skapa en åtgärdslista och koppla listan till en eller flera NFC-taggar. I följande exempel vill vi skapa en NFC-tagg som ska sitta på mobiltelefonhållaren i en bil. När mobiltelefonen sätts i hållaren ska den koppla upp sig mot bilens musikmottagare (med Bluetooth) och sätta mobiltelefonen i billäge (så att skärmen aldrig släcks).

Steg 1. Välj trigger

Det första steget är att välja vad som ska användas som trigger (vad som ska utlösa händelseförloppet). Vi väljer NFC-tagg.

Steg 2. Lägg till Bluetooth-uppgift

När triggern är vald är det dags att lägga till uppgifter som appen ska utföra. Vi väljer att skapa en lista med uppgifter vid namn Billäge. Sedan klickar vi på plustecknet för att lägga till en Bluetooth-uppgift. Då visas alla Bluetooth-enheter som mobiltelefonen är ihopparad med. Vi väljer vår musikmottagare från HTC samt att appen endast ska skicka över media (t.ex. strömma musik men aldrig koppla över samtal till Bluetooth-mottagaren).

Steg 3. Lägg till billägesuppgift

Vi gör sedan på exakt samma sätt för att lägga till en uppgift som gör att appen akti­verar mobiltelefonens billäge.

Steg 4. Skriv till NFC-taggen

Avslutningsvis håller upp en ändamålsenlig NFC-tagg mot mobiltelefonens baksida. Då skrivs nödvändig information till taggen. När mobiltelefonen sätts i mobiltelefon­hållaren kommer den att koppla upp sig mot Bluetooth-mottagaren och aktivera billäget.

Att överföra data med NFC mellan mobila enheter

Om två mobila enheter har stöd NFC går det att skicka information mellan dem ­genom att helt enkelt hålla dem mot varandra. I Android-sammanhang kallas ­funktionen ­Android Beam och lanserades i samband med Android 4.0 (Ice Cream Sandwich). ­Lösningen kan användas för att skicka bland annat kontaktuppgifter, webbokmärken och Youtube-klipp.

För att skicka något med Android Beam räcker det med att öppna appen som något ska skickas från, hålla enheten mot en annan enhet med NFC-stöd och klicka på skärmen. Om till exempel webbläsaren är öppen skickas webbsidan som visas, och om kontaktappen är öppen skickas kontakten (personinformationen) som visas.

I samband med släppet av Android 4.1 (Jelly Bean) utökades funktionaliteten hos ­Android Beam. Numera går det att även att skicka bilder och filmer via lösningen. Det är visserligen endast initieringen av överföringen som görs via NFC; själva filöver­föringen sker sedan över en Bluetooth-anslutning.

Samsungs egen S Beam-lösning påminner mycket om ­Android Beam, men istället för Bluetooth används Wifi Direct för filöverföringar.

Senast ändrad: 2017-11-07