Utdelning med Nas

Utdelning med Nas

För några år sedan var det vanligt med en ”hemdator”, men idag har ofta alla familjemedlemmar varsin dator. Samtidigt sparar vi allt mer information digitalt och den sprids ut på alla dessa datorer. En Nas (Network Attached Storage) gör det enkelt att samla all information på ett och samma ställe, för att hålla den organiserad och lättåtkomlig. Detta kapitel fokuserar på hur en sådan installeras och används.

Poängen med en Nas

En Nas är mycket mer än en vanlig extern hårddisk. Den stora skillnaden är att en Nas kan vara ansluten till flera datorer samtidigt och den behöver inte tas med på resan, utan går att nå var som helst via internet. Alla i hemmet kan också få varsin privat mapp på Nasen för att spara filer som ingen annan ska kunna komma åt. Den ­gemensamma ­samlingen av filmer, fotografier och låtar kan däremot samtidigt vara ­åtkomlig för alla. Det åstadkoms genom att alla familjemedlemmar får varsitt konto på Nasen och ­loggar in med det från sin privata dator (eller sitt användarkonto på den gemensamma datorn). Inloggning krävs endast vid första anslutningstillfället. Sedan kan användaren dra över alla sina filer till nätverks­hårddisken direkt i Utforskaren i Windows eller ­Finder i Mac OS X. Till skillnad från vanliga externa hårddiskar fungerar Nasar för fildelning mellan alla ­moderna operativ­system, utan att begränsas av den maximala filstorleken som behandlas i Dator 9.2.

Filsynkroniseringstjänster som till exempel Dropbox har blivit väldigt populära, men många av dem har också fått utstå kritik för hur de hanterar användarnas privata information. Genom att ha en Nas går det att sätta upp sitt eget ”lagringsmoln” och ladda upp filer till det ­istället. Om exempelvis ett dokument från jobbet ska tas med hem behöver Nas-ägaren inte maila det till sig själv eller lägga det på ett USB-minne, utan kan ­istället ladda upp det till sin Nas. När det gäller fildelning är också många Nasar mycket kompetenta. De flesta Nasar har idag stöd för fildelning via Bittorrent så att ingen dator behöver vara påslagen för att filer ska laddas ned.

Nasen är också en bra mediacentral. Istället för att alla i familjen har sin egen ­samling av musikfiler, kan allas låtar organiseras på ett snyggt och logiskt sätt på Nasen. Alla ­användare kan sedan lyssna på den gemensamma musiksamlingen (även över ­internet). Vissa Nas-modeller har till och med tillhörande appar för att strömma musik till ­mobiler och surfplattor. Med en sådan Nas går det att alltid ha med sig hela sin musiksamling, även om den överstiger det som får plats på telefonens minne. Det går helt enkelt att skapa sin privata Spotify-liknande tjänst.

En Nas med stöd för UPnP (Universal Plug and Play) eller DLNA (Digital Living Network Alliance) är även perfekt i filmsammanhang. En sådan i kombination med en mediaspelare tar bort behovet av att koppla datorn till TV:n. Filmerna kan istället lagras på Nasen och sedan strömmas över nätverket bort till mediaspelaren vid TV:n Mer om detta behandlas i Hembio.

Exempel på hemma- och företags-NAS.

Lagringssäkerheten hos en Nas

Det är rekommenderat att regelbundet ta säkerhetskopior på sina filer, men att komma ihåg det är inte alltid helt lätt. Med en Nas blir det dock enkelt, eftersom den sköter hela processen i bakgrunden. I givna intervall kontrollerar datorn om det finns några filer som inte är säkerhetskopierade eller uppdaterade efter den senaste ändringen. Om det finns sådana filer kopieras de automatiskt över till nätverkshårddisken. Lösningar för detta finns till både Windows och Mac OS X.

De flesta Nasar har stöd för en funktion som kallas Raid (Redundant Array of ­Independent Disks). Den gör lagringen på nätverket ännu säkrare under förutsättning att minst två hårddiskar är installerade i Nasen. Genom Raid-funktionen kan hårddiskarna nämligen spegla varandra, så att om den ena skulle gå sönder finns det fort­farande en perfekt kopia på all data.

Steg 1 – Välj hårdvara

Första steget är att välja en Nas-modell. Det finns stor variation i utbudet. Nasar kan kosta allt från några hundralappar till tiotusentals kronor. Skillnaden mellan dem ligger främst i deras prestanda och mjukvarufunktioner. Det bästa tillvägagångssättet för att välja en lämplig Nas är att läsa användarrecensioner för att se vad andra tycker om tänkbara modeller och i vilket sammanhang de använder dem. En ­företagsanpassad Nas är oftast överdrivet att ha i hemmet, medan en Nas för hemmabruk inte är ­lämplig i företagsmiljö. Ju fler samtida anslutningar som en Nas ska kunna klara av, desto kraftfullare måste dess komponenter vara.

Olika Nasars funktionsrikedom varierar och följande funktioner finns inte på alla ­modeller. Det kan därför vara väl värt att fundera över vilka av dessa funktioner som behövs och välja en Nas-modell med funktionerna som efterfrågas.

  • Raid (spegling av hårddiskar för bättre lagringssäkerhet - kräver minst två hårddiskar).
  • Printerserver (många Nasar har även en inbyggd printerserver för att kunna dela ut en skrivare utan att någon dator behöver vara påslagen).
  • UPnP- och DLNA-stöd för att strömma media i nätverket. Mer om UPnP och DLNA behandlas i hembiosektionen i Hur funkar det? 2015 del 2
  • Fildelningsstöd (många modeller har stöd för fildelning genom Bittorrent eller ­Usenet).
  • Medföljande program för att möjliggöra säkerhetskopiering från Windows 7 Home Premium (läs mer om detta undantagsfall i Nätverk 18.8).
  • Stöd för Time Machine (smidig säkerhetskopieringsfunktion i Mac OS X).
  • Inbyggd Squeezeboxserver för strömning av musik till Squeezeboxar.
  • Inbyggd Itunesserver.
  • Inbyggd webbserver för att vara värd för sin egen webbplats.
  • Appar för att strömma media till mobiler och surfplattor.

Många Nas-tillverkare har test-Nasar exponerade ut mot internet så att köparna kan förbereda sina Nas-val genom att testa onlinegränssnitten. Det skiljer nämligen ­mycket mellan olika modeller, både när det gäller funktionaliteten och användarvänligheten.

Sist men inte minst är givetvis antalet hårddiskar och den totala lagringskapaciteten av stor vikt. Vissa Nasar är vid leverans endast tomma kabinett som det ska monteras en ­eller flera hårddiskar i, medan andra Nas-modeller har en eller flera för­installerade hårddiskar. Om Nasen inte har hårddiskar installerade vid köp är det viktigt att ­välja kompatibla hårddiskar. Kompatibiliteten med olika hårddiskmodeller är ­nämligen inte lika god hos Nasar som hos vanliga datorer. Nas-tillverkarna brukar därför ha kompatibilitets­listor över vilka hårddiskar de har testat och kan garantera att är ­kompatibla.

Om det finns plats för flera hårddiskar går det att Raid-koppla dem, vilket görs i Nasens webbgränssnitt. Det finns flera olika nivåer av Raid som gör att hårddiskarna samverkar på olika sätt. Raid 1 gör att två hårddiskar speglar varandra, så att om den ena olyckligtvis skulle gå sönder finns det fortfarande en fullständig kopia på all data. Tyvärr gör Raid 1 att endast 50 % av den totala lagringskapaciteten kan nyttjas. Raid 0 slår tvärtom samman de två hårddiskarnas kapacitet så att om två 2 TB-diskar installeras blir den totala lagringsytan 4 TB. Nackdelen med Raid 0 är att funktionen inte höjer säkerheten utan snarare sänker den, eftersom det räcker med att den ena hårddisken går sönder för att all data ska gå förlorad. Det finns många fler Raid-nivåer och vissa modeller erbjuder också en funktion som gör att Nasen automatiskt optimerar hårddiskkonfigurationen för att ge maximal lagringsyta utan att tumma på säkerheten. Läs mer om Raid i Dator 21.2.

Nasen har två 2 TB-hårddiskar i en RAID1-uppsättning.

Många Nasar har USB-portar för anslutning av externa hårddiskar. Observera att de flesta Nasar saknar stöd för att använda externa hårddiskar som utökad lagringsyta. De brukar endast kunna kopiera över information från externa diskar till den interna lagringsvolymen.

Steg 2 – Anslut Nasen till nätverket

När hårddiskarna är installerade är det dags att ansluta Nasen till nätverket. ­Normalt görs det med en helt vanlig nätverkskabel som kopplas till routern. Routern ger då Nasen en IP-adress. Eftersom routern normalt delar ut dynamiska IP-adresser är det rekommenderat att låsa IP-adressen så att den aldrig ändras. Detta görs genom en ­inställning i routern.

Logga in i routerns webbgränssnitt (ligger normalt på adressen 192.168.0.1 eller 192.168.1.1) och leta efter funktionen som heter DHCP-reservation eller liknande. Välj att reservera Nasens IP-adress så att den inte ändras. Det går samtidigt att byta IP-adress så att Nasen får en adress som är lättare att komma ihåg. I detta fall väljs att Nasen alltid ska ha den interna adressen . Nasen och routern kan behöva startas om för att ändringarna ska träda i kraft.

Nasens IP-adress (192.168.0.100) reserveras i routern.

BILD Router 192.168.0.1 (intern)
94.184.92.86 (extern)

Tips! Nasar har likt routrar en firmware (mjukvara som motsvarar datorns operativsystem). Besök tillverkarens webbplats för att kontrollera om de har släppt någon nyare firmware än den som är ­installerad på Nasen för tillfället. Eventuella kända problem kan ha åtgärdats i en ­nyare firmware och det kan likaså ha tillkommit fler funktioner. Det är lämpligt att ­börja med att ­uppdatera Nasen till den senaste firmwareversionen, eftersom en uppgradering av firmware i framtiden kan leda till att inställningarna måste göras om på nytt.

Logga därefter in på Nasen och genomför dess grundkonfigurationsprocess (ibland ­används istället ett medföljande konfigurationsprogram som körs från en CD-skiva för att göra detta). Grundkonfigurationen brukar gå ut på att ställa in rätt tid, datum, tidszon och liknande parametrar. I samband med detta bör administratörslösenordet också bytas ut. Eftersom Nasen är exponerad ut mot internet och den troligen kommer att lagra en del känslig information måste administratörslösenordet vara säkert.

Steg 3 – Skapa resurser

När grundkonfigurationen är färdig är det dags att skapa resurser på Nasen. En ­resurs kan ses som en mapp till vilken det går att styra vilka användare som ska få åtkomst. Det går även att lägga in en resurs så att den dyker upp som en nätverksenhet i ­Utforskaren i Windows respektive Finder i Mac OS X. Det går exempelvis att skapa en resurs som heter Downloads och lagrar allt material som Nasen laddar ned. Varje användare kan också få sin egen resurs som endast den aktuella användaren och administratören har åtkomst till.

Många Nasar har förskapade resurser för musik, filmer och foton. Detta eftersom ­Nasens inbyggda mediaspelarmjukvaror och streamingfunktioner för UPnP eller DLNA övervakar dessa resurser. All media som ska kunna spelas upp direkt via webbläsaren eller strömmas till fristående mediaspelare bör därför placeras i dessa resurser.

Nya resurser skapas via Nasens webbgränssnitt, vilket nås genom att skriva in Nasens IP-adress i webbläsaren. Det går även att skriva in Nasens värdnamn (se Nätverk 5.4). I följande exempel används en Nas från Synology. Exakt hur inställningarna görs kan skilja mellan olika Nas-modeller, men principen är densamma.

Bland annat en utdelning vid namn Dokument skapas på Nasen.
Nasen har totalt sju resurser.

Ofta brukar administratören även få uppge vilka typer av kommunikation som ska få användas till resursen. SMB (Server Message Block) används för att ansluta till ­Nasen inom det lokala nätverket. Över internet används med fördel FTP (File Transfer ­Protocol). AFP (Apple Filing Protocol) är Apples egen teknik, men även SMB och FTP fungerar på Mac OS X.

Steg 4 – Skapa användare

Varje användare som ska ha tillgång till Nasen bör ha sitt eget konto. Administratören kan sedan styra vilka resurser varje enskild användare ska ha tillgång till. Administratören kan även bestämma om användaren endast ska få läsa filer i en resurs eller om användaren även ska få lägga till, ta bort och redigera filer i den.

Här skapas en användare vid namn Anna (anna).
Det skapas även en annan användare (Bengt) och han ska endast ha tillgång till musikresursen.

Om Nasen har många användare går det att lägga dem i grupper och styra rättig­heterna på gruppnivå istället.

Steg 5 - Gör resurser till nätverksenheter

Resurserna kan läggas till som nätverksenheter på datorer i nätverket. Om exempelvis resursen music ska läggas till som en nätverksenhet på en dator med Windows 8 ­används funktionen Anslut nätverksenhet som finns längst upp i datoröversikten (klicka på Dator på i Utforskaren).

Välj vilken enhetsbokstav resursen ska få. Eftersom det är musikresursen det ­handlar om denna gång används bokstaven M. Fyll därefter i nätverksplatsen. Eftersom IP-adressen till Nasen i detta fall är 192.168.0.100 och resursen heter music anges ­följande ­nätverksplats.

\\192.168.0.100\music

Resursen music läggs till på datorn.

Det går även att ersätta Nasens IP-adress med dess värdnamn, vilket i detta fall är Diskstation:

\\Diskstation\music

Användaren måste även ange sina inloggningsuppgifter till Nasen. Kryssa därför i att använda andra autentiseringsuppgifter. I detta fall används Andreas inloggnings­uppgifter (se steg fyra).

Därefter ligger musikresursen på Windows 10-datorn som vilken annan hårddisk som helst.

En nätverksansluten resurs liknar en vanlig extern hårddisk.

I Mac OS X används funktionen Anslut till server, vilken ligger under menyn i ­Finder. Nätverksplatsen fylls i på samma sätt som i Windows 10, men om utdelningen har gjorts med SMB (vanligast) inleds adressen med bokstäverna smb:

smb://192.168.0.100/music

Musikmappen läggs till.
Musikmappen är ansluten till en dator med Mac OS X.

Steg 6a - Konfigurera säkerhetskopiering i Windows 10

I Windows 10 och Windows 8 finns en förbättrad säkerhetskoperingslösning som sparar flera ­versioner av filer på ett synnerligen enkelt sätt. Börja med att starta programmet Filhistorik (skriv namnet på startmenyn/startskärmen). Klicka sedan på Välj enhet.

Klicka på Lägg till nätverksplats och välj vilken resurs som filhistoriken ska lagras på. I detta exempel har vi skapat en resurs vid namn Windowskopia som vi använder till detta ändamål.

Därefter är konfigurationen klar. Obs! Kom ihåg att ställa in rätt rättigheter för resursen som används för säkerhetskopieringen (se steg 4).

Det går även att göra mer avancerade inställningar för att exempelvis undanta mappar från säkerhetskopieringen eller ställa in hur ofta Windows ska spara kopior på filer. Klicka på Avancerade inställningar för att göra det sistnämnda.

Välj sedan inställningarna som önskas.

Steg 6b – Konfigurera säkerhetskopiering i Windows 7 och Windows 8

I Windows 7 finns endast stöd för säkerhetskopiering till Nas i Windows 7 Professional, Enterprise och Ultimate (det saknas i Home Premium- och ­Starter-versionerna). Många Nas-tillverkare brukar därför skicka med en kompletterande mjukvara för att även ge stöd åt hemdatorerna.

Här visas hur konfigurationen görs med Windows inbyggda funktion. Gå in i Kontrollpanelen, välj System och säkerhet följt av Säkerhetskopiering och återställning.Den äldre säkerhetskopieringsfunktionen från Windows 7 även finns kvar i Windows 8 (för användare som bara vill ha traditionella säkerhetskopior). Se länken nere i det vänstra hörnet.

Klicka för förstoring.

Börja med att klicka på ­Konfigurera säkerhetskopiering.

Klicka för förstoring.

Välj att Spara i ett nätverk.

Klicka för förstoring.

Skriv in adressen till resursen där säkerhetskopiorna ska läggas. Eftersom IP-­adressen till Nasen i detta fall är 192.168.0.100 och resursen som ska användas heter ­Windowskopia (valfritt) anges följande nätverksplats.

\\192.168.0.100\Windowskopia

Klicka för förstoring.

Det går att ersätta Nasens IP-adress med dess värdnamn. Användaren måste även ange sina inloggningsuppgifter till Nasen. Klicka därefter på OK och fyll i detaljerna kring säkerhetskopieringen.

Obs! Kom ihåg att ställa in rätt rättigheter för resursen som används för säkerhets­kopieringen (se steg 4).

Steg 6c – Konfigurera säkerhetskopiering i Mac OS X

I Mac OS X Leopard (10.5) och senare finns funktionen Time Machine som auto­matiskt tar säkerhetskopior (med versionshantering) åt användaren. För att låta dessa lagras på en Nas måste den ­aktuella Nas-modellen för det första ha stöd för Time Machine och för det andra måste funktionen eventuellt aktiveras.

Time Machine aktiveras genom Nasens webbgränssnitt.

Starta Time Machine på Macen och klicka på Välj hårddisk för säkerhetskopiering. ­Nasen dyker då direkt upp som ett alternativ. Välj den och fyll i inloggnings­uppgifterna till Nasen. Säkerhetskopieringen startas därefter automatiskt, men den går även att detalj­konfigurera kopieringen om så önskas.

Time Machine hittar automatiskt Nasen.

Steg 7 – Skapa åtkomst över internet

Alla inställningar har hittills gjorts för att möjliggöra kommunikation med Nasen inom det lokala nätverket. Många vill även kunna nå sin Nas över internet och då måste ytter­ligare några inställningar göras. Först och främst bör det skapas ett domännamn som gör det lätt att komma ihåg vilken adress som ska skrivas i adressfältet för att komma till det lokala nätverket. För det andra måste rätt portar öppnas i routern så att trafiken kan fortsätta genom den och hela vägen in till Nasen.

Dynamisk DNS

Som det beskrevs i Nätverk 5.2 är det endast routern som exponeras ut mot internet. Det är den som får en IP-adress av internetleverantören. Problemet är att IP-adressen är dynamisk och byts ut med jämna mellanrum (om operatören inte erbjuder en ­statisk IP-adress). Du kan se vilken IP-adress du har för tillfället genom att besöka webb­platsen www.whatismyipaddress.com. Det är dock inte säkert att du har samma adress ­imorgon.

För att ansluta över internet till det lokala nätverket skrivs routerns externa IP-adress in i webbläsarens adressfält. Eftersom adressen kan ändras över tid är det dock inte helt lätt att veta vilken adress det är som ska skrivas där. För att lösa detta problem knyts routern till en dynamisk DNS-tjänst. Här följer några exempel på sådana tjänster. ­Routern föreslår själv tjänster som den har förkonfigurerat stöd för.

Dyn.com är en av de mest använda tjänsterna. Där går det att köpa ett domännamn som alltid är kopplat till routern. Det går även att få ett domännamn gratis genom att först testa en av deras betaltjänster. No-IP och DlinkDDNS erbjuder gratistjänster helt öppet.

Börja med att registrera ett konto med tillhörande domännamn hos någon av de nämnda DNS-tjänsteleverantörerna. Gå sedan in i routern och välj funktionen Dynamisk DNS. Där ska samma uppgifter som registrerades på den dynamiska DNS-tjänsten fyllas i.

När detta är klart kommer besökare som skriver in det registrerade domännamnet i webbläsaren att automatiskt skickas vidare till routern. Routern vet ju alltid vilken ­extern IP-adress den har. Om operatören tilldelar abonnenten en ny IP-adress under­rättar routern den dynamiska DNS-tjänsten, så att det registrerade domännamnet ­länkas vidare till den nya IP-adressen istället.

Den dynamiska DNS-tjänsten gör det lätt att hitta sitt nätverk över internet.

Portregler

Det andra som måste göras är att vidarebefordra rätt portar till Nasen. Utan detta går det endast att komma fram till routern, men inte vidare genom den in till ­Nasen. ­Problemet går att lösa genom att logga in i routerns webbgränssnitt och leta upp ­funktionen som heter Port Forwarding eller Virtual Servers. Om Nasen är inbyggd i routern går det att bortse från denna punkt.

När en webbplats på internet ska besökas skrivs rätt adress in i webbläsarens adressfält. Det kan exempelvis vara: http://www.kjell.com:80. Http:// berättar att det är det ­vanliga HTTP-protokollet som ska användas. Om den inledningen utelämnas gissar webb­läsaren att det är just HTTP som ska användas. Siffran 80 efter kolontecknet ­berättar att det är webbservern på domänen kjell.com som ska besökas. 80 är nämligen standard­porten för webbservrar. Om tecknen :80 utelämnas gissar webbläsaren att det är just port 80 den ska ansluta till. Detta gör att vi faktiskt kan nöja oss med att skriva in www.kjell.com istället för hela http://www.kjell.com:80.

Nasens webbgränssnitt ligger normalt på port 80. För att trafik på port 80 ska gå ­vidare genom routern in till Nasen (192.168.0.100) skapas en portregel för detta.

Routern skickar vidare trafik på port 80 till Nasen.

Det är inte alla operatörer som tillåter abonnenter att ha en webbserver på port 80. Då måste Nasen läggas på en annan port, till exempel port 8080. Notera att då måste portnumret anges vid anslutning till Nasen eftersom webbläsaren utgår från att det är port 80 som gäller och inte port 8080.

Det kan behöva öppnas fler portar för att alla Nas-funktioner ska fungera. Exempelvis bör port 21 öppnas för FTP-trafik. Det är standardporten för FTP så om någon annan port används måste portnumret fyllas i vid anslutning. Används port 21 behövs det inte eftersom FTP-programmet utgår från att det är den porten som gäller om portnumret utelämnas. Se installationsmanualen för aktuell Nas för närmare information om vilka portar som behöver öppnas för att alla funktioner ska fungera. Exempelvis behöver port 443 öppnas för säker överföring via webbläsaren (HTTPS).

När routern är knuten till en dynamisk DNS-tjänst och rätt portar är öppnade är det lätt att
ansluta till Nasen över internet.
Senast ändrad: 2016-07-26