IPv6 - Ny standard för IP-adresser

IPv6 - Ny standard för IP-adresser

Det råder ingen tvekan om att internet har vuxit till en storlek som ligger långt över de första förväntningarna. Denna tillväxt har skapat ett problem då det finns en begränsning i hur många enheter som samtidigt kan vara anslutna till internet. Som beskrevs i förra kapitlet måste ju varje dator ha en unik IP-adress. Detta kapitel är tänkt som en fördjupning i vad den stundande övergången kommer att innebära. Det behöver inte läsas för att förstå efterföljande kapitel.

IPv4

Idag använder vi IP version 4 (IPv4) som adresserar datorer med 32-bitars­adresser, vilket räcker till drygt fyra miljarder adresser (232 adresser). Det räckte gott och väl när protokollversionen skapades i början av 80-talet, men det är trots allt inte ens en IP-adress per person i världen.

För att förlänga livstiden på IPv4 har många åtgärder vidtagits, exempelvis införandet av Nat (Network Address Translation). Nat är funktionen som idag används i alla routrar och ser till att datorer i ett lokalt nätverk delar på en gemensam IP-adress ut mot internet. På så sätt behöver inte operatören erbjuda mer än en IP-adress till varje ­abonnent. Nu är dock en större rekonstruktion av hur internet är uppbyggt nöd­vändig. Iana (Internet Assigned Numbers Authority) som styr tilldelningen av IP-adresser globalt, reserverade nämligen i början av 2011 de sista uppsättningarna med IPv4-adresser. Det innebär inte att alla IP-adresser är slut, eftersom operatörerna och dess regionala tilldelare fortfarande har IP-adresser ”i lager”. När alla dessa är upptagna kommer det dock inte gå att få fram fler nya. Taket är nått.

Vad är IPv6?

IPv6 är ett helt omarbetat protokoll för kommunikation i nätverk. Det löser många problem, framförallt adresseringsproblematiken. Till skillnad från IPv4 använder IPv6 adressering i 128 bitar. Det ger möjlighet till 2128 unika adresser, vilket idag skulle räcka till över 48 611 766 702 991 209 066 200 000 000 adresser per person i världen. Det bör räcka ett tag framöver.

En IPv4-adress kan se ut på följande sätt:

192.168.0.1

En IPv6-adress har en helt ny uppbyggnad och kan se ut så här:

2001:cdba:0000:0000:0000:0000:3257:9652

Det kan verka överdrivet med så många adresser, men samtidigt vill vi gärna slippa att fler gånger genomföra en övergång som denna. Inom överskådlig framtid kommer det (tack vare IPv6) inte att uppstå adressbrist igen, även om allt fler ansluter sig till internet och allt fler produkter vill ha en internetuppkoppling.

IPv6 innebär inte bara en förändring av adresseringen, utan även att flera funktioner har lagts till eller förbättrats:

  • förbättrad automatisk konfigurering av anslutningsinställningar
  • integrering av säkerhetsfunktionen IPsec (funktionen har visserligen använts i IPv4 men är en fundamental del av IPv6)
  • smartare uppbyggnad av nätverkspaketen så att routrarna kan hantera dem snabbare.
  • förbättrade prioriteringsfunktioner.
  • vidareutvecklad multicastteknik (teknik för att sända ut data en gång till flera ­mottagare) och förbättrade funktioner för data i mobilnät.

IPv6 är gjort för att i stor utsträckning likna IPv4, men de två protokollen är inte kompatibla med varandra. IPv6 ger oss ett helt nytt internet, skiljt från gamla IPv4-internet. Inledningsvis kommer därför IPv4 att användas parallellt med IPv6, med hjälp av så kallad dual stack-teknik (IPv4 och IPv6 samtidigt). Förr eller senare kommer dock en total övergång att vara nödvändig, och därför är det snart dags att förbereda sig för övergången. Det går förvisso att använda IPv6 redan idag och många operatörer har länge erbjudit sina företagskunder detta. Det finns dock inga större fördelar för den normala hemanvändaren att övergå till IPv6 i förtid. IPv6-internet är nämligen ganska tråkigt och begränsat i skrivande stund (augusti 2015). Många av de webbsidor och webbtjänster som vi använder dagligen saknas på IPv6-internet. Facebook, Google och några andra av de riktigt stora webbsidorna finns där tillsammans med merparten av våra myndigheters webbsidor, men bortsett från dessa är det tämligen tomt. Vid en renodlad IPv6-anslutning (d.v.s. utan möjligheten att falla tillbaka på IPv4) ser internetupplevelsen i skrivande stund ut såhär.

Kompatibilitet för nätverkshårdvara

En av anledningarna till att inte bara skippa IPv4 och köra igång IPv6 direkt är att det finns en del kompatibilitetsproblem. För hemanvändare krävs exempelvis en router med stöd för IPv6. Många routertillverkare har anslutit sig till organisationen IPv6 Ready (www.ipv6ready.org) för att, efter flertalet tester, erhålla ett certifikat som indikerar att deras produkter är redo för övergången till IPv6.

De flesta stora routertillverkarna arbetar aktivt med IPv6 Ready-kraven för att få sina produkter att uppfylla dem. Till vissa modeller lyckas de lösa detta genom att släppa en mjukvaruuppgradering (firmwareuppgradering), medan andra modeller släpps i uppgraderade IPv6-kompatibla versioner. En bra sammanställning över vilka nätverksprodukter som är IPv6-ready (Phase 1 eller Phase 2) finns på https://www.ipv6ready.org/db.

Kompatibilitet för nätverksanslutna hemprodukter

När det gäller datorer kommer det inte bli några större komplikationer vid övergången till IPv6. Det finns inbyggt stöd för IPv6 i Windows Vista och senare samt i Mac OS X Panther (10.3) och senare1. Där­emot kan det bli problem med fristående nätverksprodukter såsom webbradio­apparater och mediaspelare. De flesta IPv6-klassificerade routrar har som tur är möjlighet att ­använda IPv6 och IPv4 samtidigt, vilket innebär att varje ansluten nätverksenhet kan tilldelas adresser av de båda versionerna. Detta gör att routern fortfarande kan använda IPv4-adresser i det lokala nätverket, men låta kommunikationen ut till internet använda en IPv6-adress.

Referenser

1. Apple (2011). Configuring IPv6 in Mac OS X v10.6.7 or later. Supportartikel uppdaterad 2011-06-07. support.apple.com/kb/HT4667.

Senast ändrad: 2016-07-26