TV-antenner

TV-antenner

Detta kapitel innehåller en genomgång av hur en antenn fungerar och vilken antenn som ska användas i vilket sammanhang. De tre efterföljande kapitlen behandlar antennätet och digital-TV-mottagarna utifrån ett marksänt perspektiv, men informationen är till stor del även användbar på andra former av TV-distribution.

Sändarnätet

Den digitala TV-signalen distribueras från 54 huvudsändare utspridda över hela ­Sverige. Dessa kompletteras av ungefär 520 mindre sändare som skickar vidare signalen. ­Tillsammans gör de att 99,8% av hushållen i Sverige har möjlighet att ta emot TV med en vanlig antenn2. De mindre sändarna behövs för att täcka områden där signalen från huvudsändarna inte riktigt når fram. Detta är väl värt att ha i åtanke vid inriktning av antennen. Eftersom de mindre sändarna har lägre uteffekt behöver det inte alltid vara den närmsta sändaren som antennen ska riktas mot. Läs mer om detta i TV-teknik 3.10.

Signalen som skickats ut ska sedan tas emot med någon typ av antenn. Den kan ­förenklat beskrivas som ett metallrör som omvandlar elektromagnetiska vågor i luften till ström i en kabel. Det finns i huvudsak tre vanliga typer av antenner., vilka ­kallas ­yagiantenn (riktantenn), gitterantenn och inomhusantenn. Vilken som ska användas ­beror i första hand på avståndet till sändarmasten och andra mottagningsförhållanden såsom ­omgivande terräng.

Yagiantenn (riktantenn)
Gitterantenn (gallerantenn)
Inomhusantenn

Yagiantenn

Exempel på en dipol

Den viktigaste komponenten i en yagiantenn är dipolen. Det är den som tar emot ­signalen i luften och skickar vidare den i kabeln. Dipolen kompletteras med ett flertal element som används för att skapa riktverkan och därmed antennvinst (passiv förstärkning).

Yagiantenn sedd ovanifrån.

Bilden visar en yagiantenn med sex direktorer, en dipol samt en reflektor. Antennen ska monteras så att dipolen och direktorerna är horisontella, alltså ligger parallellt med marken. Bilden är alltså sedd ovanifrån.

Dipolen i närbild

Dipolen har en fast längd som motsvarar en halv våglängd (en fjärdedels våglängd åt vardera hållet). Den är därmed optimerad för en specifik frekvens. Vilken frekvens den är gjord för går att räkna ut med formeln för fortskridande vågrörelser.

v = f · λ

v = hastigheten 2,998 · 108 m/s (ljusets hastighet)

f = frekvensen i hertz (Hz)

λ = våglängden i meter (m).

Om dipolens totala bredd är 0,29 m betyder det att den är gjord för våglängden 0,58 m ­eftersom dipolens totala bredd är halva våglängden.

2,998 · 108 = f · 0,58

f = 2,998 · 108 / 0,58 = 516896552 Hz ≈ 517 MHz

En antenn för marknätet är egentligen en kompromisslösning. Den har konstruerats för att vara så bra som möjligt över ett helt band (antingen VHF eller UHF). Ju bredare frekvens­omfång en antenn ska kunna ta emot, desto svårare är det att få en jämngod mottagning över hela bandet. Antennen kan endast vara bäst på frekvensen den optimerats för, och sedan blir den allt sämre för frekvenserna som ligger allt längre bort från den optimala frekvensen.

Direktor

Ju fler direktorer antennen har, desto bättre blir dess riktverkan och därmed antennvinst (passiv förstärkning). En antenn med stor riktvekan kan ta emot signaler på längre ­avstånd, men blir samtidigt känsligare för hur den riktas.

Illustrationerna är inte skalenliga och visar endast principen. Utan direktorer har antennen en bred öppningsvinkel och relativt kort räckvidd. Med många direktorer smalnar öppningsvinkeln av, men antennen får samtidigt bättre räckvidd.

Reflektor

Bakom dipolen sitter en reflektor. Utan en sådan hade antennen även varit känslig åt det motsatta riktningshållet. Det så kallade fram-back-förhållandet förbättras avsevärt tack vare reflektorn.

Fram-back-förhållandet anges i dB och beskriver känsligheten framåt (i mottagar­riktningen) i förhållande till den motsatta riktningen. Det är bättre ju högre siffran är.

Antennvinst

Antennvinsten anger vilken passiv förstärkning antennen har (utan hjälp av någon ­förstärkare). Det är ett värde som beskriver skillnaden mellan den aktuella antennen och en vanlig rundstrålande antenn. Värdet anges i decibel och skrivs ibland som dBi eller dB(isotropic) för att klargöra jämförelsen med en isotrop (rundstrålande) antenn. Antennvinsten anger alltså inte en specifik signalstyrka utan snarare ett förhållande.

Antal element 11 19 31
Längd 44 cm 59 cm 114 cm
Reflektor Ja Ja Ja
Fram-back förhållande 15 dB 18 dB 21 dB
Antennvinst 9 dB 11 dB 13 dB

Yagiantenn för VHF

Det finns yagiantenner för både UHF-bandet och VHF-bandet. Någon typ av UHF-antenn behövs alltid eftersom den tar emot alla standardupplösta TV-program och även några av de högupplösta. Huruvida en VHF-antenn behövs eller inte varierar beroende på var i landet signalen ska tas emot. I de fall då det krävs både en UHF- och en VHF-antenn kan de båda antennerna monteras på samma maströr och deras signaler kombineras samman med ett filter (se TV-teknik 3.11).

En yagiantenn för VHF-bandet påminner rent tekniskt mycket om de vanliga UHF-­yagiantennerna, men de är inte speciellt lika rent utseendemässigt. En VHF-antenn har generellt färre element men är i gengäld betydligt bredare på grund av den lägre ­frekvensen.

Exempel på VHF-antenn

En VHF-antenn för TV-mottagning kallas även BIII-antenn (band tre-antenn). Det är egentligen ett mer korrekt namn på den eftersom antennen endast är gjord för att ta emot en viss del av VHF-bandet (kanal E5-E12, 174-230 MHz). Eftersom antennens frekvensomfång spänner sig hela vägen upp till kanal E12 kan den även användas för att ta emot de digitala radiosändningarna (DAB) som sänds över delar av Sverige.

Gitterantenn

En gitterantenn, även känd som gallerantenn, skiljer sig en del från yagiantennen. Den har en avsevärt bredare öppningsvinkel och är även bra på att ta emot markreflektioner. Den saknar direktorer helt, men har i gengäld flera sammankopplade dipoler. På den analoga tiden var reflektioner TV:ns stora fiende (på grund av risken för störningar) men så är det inte längre. Det gör gitterantennen till ett bra val i många sammanhang. Den behöver heller inte monteras lika högt upp som yagiantennen (läs mer i TV-teknik 3.13).

Gitterantenn med fyra dipoler och en kraftig reflektor bakom varje. Diagrammet bredvid visar att den är bra över hela UHF-bandet.

Stackad yagiantenn

Den stackade yagiantennen är en av de populäraste antenntyperna på marknaden idag, eftersom den kombinerar yagiantennens bästa sidor med gitter­antennens fördelar. Den kan ha många direktorer som dessutom är ”stackade” på tre armar (sitter på ­varandra) vilket ger en mycket bra riktverkan utan att antennen behöver vara överdrivet lång. Bakom dipolen sitter en väl tilltagen reflektor som påminner om den som finns på ­gitterantennerna. Denna antenntyp har på så sätt både ett gott fram-back-förhållande och en god antennvinst.

Den stackade yagiantennen har hög antennvinst, men den är inte lika jämn som gitterantennens.

Ofta görs det ingen skillnad mellan vanliga yagiantenner och stackade yagiantenner eftersom de beter sig likt varandra. I bokens fortsättning behandlas de som samma antenntyp.

Kombiantenn för både UHF och VHF

Det finns antenner som är gjorda för att ta emot både UHF- och VHF-bandet. Dessa lämpar sig inte för riktigt långa avstånd, utan då bör två separata antenner användas istället. Detta eftersom en kombiantenn som klarar att ta emot båda frekvensbanden egentligen är en grov kompromiss. Teracom uppger att en kombinerad UHF- och VHF-antenn ger i princip halva prestandan av två separata antenner3.

Antenn som tar in både UHF- och VHF-bandet. Antennen har två dipoler (se det breda VHF-sprötet bakom den vanliga UHF-dipolen) och en dubbel uppsättning reflektorer (se de två VHF-spröten bakom den ­vanliga UHF-reflektorn).
Öppningsvinkel för VHF- respektive UHF-delen av antennen. Antennvinsten på VHF-bandet är 8,5 dB och på UHF-bandet 16 dB för den aktuella antennen.

Kombiantennen för både UHF- och VHF-bandet gör det mycket lätt att installera en antenn som tar emot alla TV-signaler, eftersom det inte behöver sitta två antenner på maströret. Det behöver heller inte användas något filter för att kombinera samman ­signalerna eftersom antennen själv gör det.

Aktiv inomhusantenn

Det finns många olika typer av aktiva inomhusantenner. Tack vare intåget av de digitala sändningarna blev det mycket enklare att använda dessa. De flesta är avsedda för att kopplas direkt till en digital-TV-mottagare och är inte lämpliga att bygga upp ett helt antennät kring (undantag finns).

En aktiv inomhusantenn tar emot en svagare signal än en stor passiv antenn, men kompenserar för detta genom en inbyggd förstärkare. En aktiv antennen måste därför ström­försörjas på något sätt, vilket görs på olika sätt beroende på modell.

En klassisk sprötantenn, en aktiv antenn för utomhusbruk och en kraftfull inomhusantenn.

Den vanliga sprötantennen är den allra enklaste typen av inomhusantenn. Den är rundstrålande, vilket innebär att den tar emot signaler med 360° öppningsvinkel. Dess ­smidiga design gör den lätt att ha med sig på semestern som antenn till datorns TV-kort eller den portabla digital-TV:n. Nackdelen är att den endast fungerar vid goda mottagnings­förhållanden.

Även om den vanliga sprötantennen inte är riktad så är rätt placering av den ­väsentlig. Det kan räcka med att flytta den några centimeter för att signalen ska övergå från ­obefintlig till mycket god. Prova olika placeringar och se var den fungerar bäst. Förläng vid behov kabeln om det gör att antennen kan placeras på ett bättre ställe.

Riktade aktiva inomhusantenner ger oftast bättre mottagning än de helt rundstrålande och kan därför användas även där signalen är något sämre. De räknas dock fortfarande som små antenner och kan sällan mäta sig med stora yagiantenner. De är visserligen lite svårare att ta med sig än de enklare sprötantennerna, men det kompenseras av att de är användbara på fler ställen.

Samma teknik som inomhusantennerna bygger på används även i vissa utomhus­antenner. De fungerar på liknande sätt men är skyddade mot väder och vind så att de kan monteras utomhus. Utomhusvarianterna har givetvis en fördel när det gäller ­mottagningen eftersom det blir minst en vägg mindre som signalen måste gå igenom och förstärkaren sedan måste kompensera för.

Det är relativt vanligt att dessa antenntyper tar in både UHF- och VHF-bandet, men det finns även modeller som endast är avsedda för UHF-bandet. Kontrollera därför ­antennens specifikation ifall även VHF-bandet ska kunna tas emot.

Campingantenn

Två campingfavoriter som bygger på olika principer (Triax UFO-serien och Televés Nova-range-serien).

En av de stora fördelarna med marksändningar är att det går så snabbt att komma igång med mottagningen av dem. En parabol tar lång tid att ställa in, men en antenn går snabbt att rikta rätt. Det gör marksändningar till det bästa valet för husvagnen eller husbilen.

Omnidirektionella campingantenner (t.ex. Triax UFO-serien och Televés Omni-­nova) är en speciell och populär antenntyp som är fungerar både inom- och utomhus. ­Antennerna är rundstrålande, vilket innebär att de är lika bra på att ta emot TV-signalen oavsett varifrån den kommer. Antennerna behöver inte riktas in utan kommer de bara upp en bit i luften blir signalen bra, under förutsättning att den geografiska platsen har goda mottagnings­förhållanden. Eftersom det är digitala sändningar kan de dessutom ta in samma signal från flera sändare samtidigt. Detta hade inte varit möjligt i det gamla analoga nätet eftersom det då hade varit risk för skuggbilder.

Det finns även riktade aktiva utomhusantenner såsom de i Televés Nova-range-serien. Det är antenner som konkurrerar med riktiga stora yagiantenner. Dessa har inbyggda, avancerade förstärkare och brusreduceringsfunktioner som gör de trots sin smidiga storlek levererar en mycket god signal. Kring dessa går det utan problem att bygga ett antennät så att signalen kan gå till flera digital-TV-mottagare. Denna antenntyp är ett bra alternativ för dem som vill ha en diskret antenn på sitt villatak och likaså för ­camparen som brukar campa långt från alla TV-sändare.

Precis som med de aktiva inomhusantennerna är det vanligt att campingantenner klarar att ta emot både UHF- och VHF-bandet, men det gäller inte alla modeller. Kontrollera för säkerhets skull antennens specifikation om VHF-bandet ska kunna tas emot. I och med att en campingantenn troligtvis kommer att användas på flera olika ställen i landet är det av stor vikt att den klarar att ta in VHF-bandet (i alla fall om det är intressant att kunna se alla HD-sändningar i husbilen eller husvagnen).

Strömförsörjning av aktiva antenner

Sättet som strömmen levereras till campingantenner, aktiva inomhusantenner och utomhus­antenner som bygger på samma princip skiljer mellan olika modeller, men det kan sammanfattas till tre olika sätt. Den allra enklaste lösningen är när antennen ­levereras med en egen nätadapter som ansluts till vägguttaget och kopplas direkt till antennen. Denna lösning passar bra till inomhusantenner med kraftiga förstärkare.

De flesta digital-TV-boxar, med undantag för de allra enklaste modellerna, har en antenn­ingång som samtidigt kan mata ut ström med spänningen 5 V. Aktivering av strömförsörjning brukar gå att styra från TV-mottagarens inställningsmenyer. Antenner som är avsedda för att drivas på 5 V över antennkabeln kan då dra nytta av strömmen som matas ut från TV-mottagaren och slipper på så sätt en separat nätadapter. Denna lösning gör också placeringen av antennen friare eftersom det inte måste finnas något eluttag i närheten. Observera att det inte är alla aktiva antenner som går att driva på 5 V.

Spänningsmatning av aktiv antenn från digital-TV-box som har stöd för att strömförsörja aktiva antenner.

Om digitalboxen saknar 5 V-funktionen går det att komplettera med en så kallad power inserter. Den kopplas in någonstans på antennkabeln och låter antennsignalen passera genom den, samtidigt som den strömförsörjer antennen.

Exempel på power inserter
Om digital-TV-mottagaren inte har stöd för att strömförsörja en aktiv antenn kan en power inserter kopplas mellan antennen och digital-TV-mottagaren.

Placeringen av power insertern spelar ingen roll eftersom den bara är strömkällan. Förstärkningen sker oavsett vad i antennen. Det smidigaste blir oftast att placera den vid digitalboxen eftersom det säkerligen finns ett eluttag där. Om signalen ska delas upp på något ställe går det dock inte att placera power insertern var som helst eftersom fördelaren kan ställa till problem. Placera i så fall power insertern innan signalen delas upp eller använd en fördelare med stöd för DC-pass (se TV-teknik 4.7).

Vissa aktiva antenner levereras med en egen power inserter. Det beror antingen på att 5 V är för låg spänning eller för att vanliga digital-TV-boxar inte klarar av att leverera så mycket ström (ampere) som krävs.

Val av antenn

Vilken antenn som passar bäst kan vara tillsynes svårt att avgöra. Hur långt avståndet till sändaren är och hur terrängen runt omkring ser ut är mycket avgörande. Det finns en mycket bra webbtjänst för att ta reda på hur långt det är till den bästa sändaren. Observera att den närmsta sändaren inte alltid är den bästa eftersom slavsändarna är svagare än huvud­sändarna. På följande adress finns en tjänst som är till stor hjälp.

https://www.teracom.se/privat/

Bild av tjänsten på www.teracom.se

Sökningen efter bästa sändare görs enkelt genom att skriva in husets adress i sökfältet. Tjänsten är mycket detaljerad och det går oftast utan problem att söka på gatuadressen. Om just den aktuella gatan saknas går det att söka på en större gata i närheten eller att zooma in manuellt. Sökning på stadsnamn kan ge felaktigt resultat då mottagnings­förhållandena kan variera mycket över ett så stort område som en stad. I exempelvis den skånska orten Lomma (strax norr om Malmö) är det två olika sändare som ger bäst mottagning i den södra respektive norra delen.

I Teracoms tjänst visas också huruvida det behövs en VHF-antenn för att ta emot programmen i mux 7. Den informationen tillsammans med avståndet gör att det går att välja en av följande tre antennlösningar:

  • Endast UHF-antenn.
  • Kombiantenn för UHF och VHF.
  • Separata UHF- och VHF-antenner
Teracoms tjänst visar att mux 7 ligger på VHF-bandet i Göteborg.
Teracoms tjänst visar att mux 7 ligger på UHF-bandet i Stockholm.

Val av UHF-antenn

En UHF-antenn behövs alltid eftersom den tar emot alla de standardupplösta ­programmen. Den finns som tidigare nämnts i flera olika utföranden. Ha gärna yagiantennen som utgångspunkt vid val av antenn. Låt de två andra antenntyperna vara ­alternativ som väljs om de av följande anledningar är mer förmånliga eller om avståndet till ­sändaren är kort.

Om det är kort avstånd till sändaren och endast en TV-mottagare ska vara inkopplad är oftast den aktiva inomhusantennen det smidigaste valet. Om flera mottagare ska vara kopplade till antennen kan gitteralternativet vara ett bättre val. Gitterantennen är också det bästa valet när det är tät terräng nära inpå huset.

Vid längre avstånd har den lilla aktiva inomhusantennen spelat ut sin roll och valet står mellan gitter- och yagiantennen. Om avståndet är under 20-25 kilometer och terrängen är svår vinner oftast gitterantennen. Den är dessutom lättare att montera och rikta in. Annars är det yagiantennen som gäller.

Yagiantenn
Utgångspunkten.
Överlägset bäst vid långa avstånd.
Gitterantenn
Bra vid avstånd upp till ca 20-25 km.
Bra i jobbig terräng.
Inomhusantenn
Enkel att installera.
Bra vid mycket goda mottagningsförhållanden (upp till drygt 10 km från sändaren).

Kolla gärna vilken antenn som sitter på grannens tak eller fasad och se vart den är riktad. Med högsta sannolikhet har ju grannen lyckats få in TV, vilket gör att hans eller hennes installation ofta kan anammas med lyckat resultat.

Val av VHF-antenn

Det finns två lösningar för att få VHF-mottagning. Antingen kan en kombiantenn för både UHF  och VHF användas, eller så kan de två antennerna vara separerade. Den sistnämnda lösningen är framförallt smidig om anläggningen redan har en UHF-antenn. Separata antenner är också det enda alternativet vid långa avstånd. Om avståndet till sändaren inte är mycket över 40 km går det dock ofta att använda en kombiantenn, vilket är en riktigt bekväm lösning vid nyinstallation.

Kombiantenn
Enkel installation och fungerar bra på korta avstånd.
Separata UHF- och VHF-antenner
Fungerar bra på långa avstånd.

Till skillnad från UHF-antennerna förekommer VHF-antenner nästan uteslutande i yagi-utförande. Det finns exempelvis inga gitterantenner för VHF-bandet, men däremot finns det som tidigare nämnts aktiva inomhusantenner som klarar att ta emot både UHF- och VHF-bandet.

Sammankoppling av UHF- och VHF-antenner

För att koppla samman en UHF-antenn och en VHF-antenn bör ett filter användas. Ett sådant filter har en ingång för UHF, en ingång för VHF och en utgång där de två antennsignalerna är kombinerade. Det är inte rekommenderat att använda en vanlig combiner eller omvänd fördelare för att slå samman signaler från två olika frekvensband.

Principinkoppling för en UHF- och en VHF-antenn.
Exempel på mastfilter för sammankoppling av en UHF- och en VHF-antenn. Filtret på bilden har även en dedikerad ingång för FM-antenn.

Ett filter är en helt passiv produkt som inte behöver strömförsörjas. Många modeller är kapslade för att sitta utomhus så att de kan monteras i anslutning till antennerna på maströret. Det finns även förstärkare som har inbyggda filter för sammankoppling av flera antenner, men sådana måste till skillnad från filter strömförsörjas.

Sammankoppling av flera UHF-antenner

På vissa platser i Sverige är det önskvärt att ha flera UHF-antenner. Det är framförallt användbart i delar av Skåne för att kunna ta emot de danska programmen samt utmed norska och finska gränsen. På den analoga tiden var det inte helt lätt att ­kombinera de olika ländernas signaler då de kunde störa varandra. För att lösningen skulle ­fungera bra var det nödvändigt att ha ett antennfilter som filtrerade ut och kombinerade ­delar av signalerna. Ett så kallat ”Köpenhamns­filter” användes i västra Skåne och det ­filtrerade in de danska programmen DR1 (kanal E31) och TV2 (kanal E53). Ut från filtret ­skickades den svenska TV-signalen men kanalplatserna E31 och E53 var utbytta mot signaler från den danska sändaren.

Idag behövs inga sådana specialfilter eftersom det uteslutande är digitala signaler som sänds. En combiner är en omvänd splitter och fungerar på samma sätt som det låter. De två antennerna ansluts på varsin ingång och skickas gemensamt ut på utgången. Det finns även förstärkare med inbyggd combiner-funktion.

Princip för sammankoppling av två UHF-antenner

Montering

När väl rätt antenner är valda kommer frågan om var och hur de ska monteras. Detta är mycket beroende av vilken antenntyp det handlar om och hur mottagnings­förhållandena är. Om antennerna inte är rundstrålande är det givetvis viktigt att de riktas mot sändarmasten (se Teracoms onlinetjänst).

Aktiva inomhusantennen

En aktiv inomhusantenn kan vara svår att placera. Om mottagningen är precis på ­gränsen kan det räcka med att flytta antennen några centimeter för att signalen antingen ska bli bra eller försvinna helt. Det finns tyvärr inget smidigare tillvägagångssätt än att prova sig fram till var antennen ger bäst resultat.

Gitterantennen

Gitterantennen har den stora fördelen att den inte behöver monteras högt upp. En ­sådan kan till och med monteras på husväggen om det krävs (minst 1 m över markplan). Eftersom den har en bred öppningsvinkel behöver den inte riktas in lika noga som en yagiantenn, men den ska i alla fall öppna sig i sändarriktningen.

Yagiantennen

Den optimala placeringen för en yagiantenn är oftast på ett maströr, en meter över husets högsta punkt. Maströret måste i sin tur fästas ordentligt. Stora antenner blir lätt påverkade av vinden och om maströret inte är fäst ordentligt är risken stor att antennen börjar svaja och mottagningen försämras. Tänk också på att maströrets fäste mot huset belastas allt mer ju högre upp antennen sitter när om det blåser (hävstångseffekten).

Med en skorsten på taket blir monteringen väldigt enkel. Maströret kan enkelt spännas fast med ett fäste som går runt om skorstenen.
Ett gavelfäste ger ett bra grepp om maströret men kan vara lite svårare att montera.
Ett väggfäste fungerar bra för gitterantenner men kan inte rekommenderas för yagi­antenner.

Vissa husägare önskar att montera antennen på vinden istället för utomhus. Det är faktiskt inte omöjligt att göra och det för med sig vissa fördelar. Dåligt väder och fukt blir inga problem, men det sker på bekostnad av mottagningen. Med de gamla analoga sändningarna var det mycket svårare eftersom signalen reflekterades och kunde orsaka spökbilder. Idag slipper vi de problemen men signalstyrkan sänks likväl ordentligt av väggen som signalen måste ta sig igenom. Om antennen ska monteras på vinden bör det därför väljas en kraftigare antenn än beräknat för att kompensera för förlusterna. Ha även i åtanke vilket material som väggen är gjord av och vad som gömmer sig inne i den. Metallrör, armeringsjärn, plåttak och elektriska kablar påverkar antennsignalen negativt.

Fundera också på vilket håll antennen ska sitta (hur den ska vara roterad). I Sverige ska antennerna monteras så som de visas på bilderna i denna bok. Utomlands förekommer det att de ska ”läggas på sidan” istället. Detta har att göra med hur ­signalen är polariserad, men som tur är har vi i Sverige idag ett enhetligt sätt att göra det (ett begränsat antal undantag förekommer).

Flera antenner

Om flera antenner ska monteras på samma mastör måste det finnas gott om mellanrum mellan dem för att de inte ska störa varandras mottagning. Två stycken UHF-antenner måste sitta med minst 80 cm mellanrum. En UHF- och en VHF-antenn måste vara ­åtskilda med minst en meter.

Det är viktigt att ha mellanrum om flera antenner ska sitta på samma maströr.
Senast ändrad: 2017-02-14