Parabolnät

Parabolnät

Parabolnätet skiljer sig en hel den från det vanliga antennätet. Det beror i huvudsak på att ett (1) LNB bara kan ta emot en (1) satellit och kopplas till en (1) digital-TV-box.

Detta kapitel behandlar främst skillnaderna mellan ett vanligt antennät och ett parabol­nät. Se TV-teknik 4 för närmare information kring kontaktering och uttags­montering.

Observera att detta avsnitt endast behandlar klassiska parabolnät. Bland annat Viasat använder ibland en lösning som kallas SAT CR (Satellite Channel Router). Se TV-teknik 9.6 för mer information. 

Satellituttag

Satellituttaget ser nästan likadant ut som det vanliga TV-uttaget, men det har en extra ­F-kontakt längst upp. Det ska inte förväxlas med multimediauttaget som används i många kabel-TV-anläggningar. Kontrollera att uttaget är märkt ”SAT”.

Vanligt satellituttag
Combiner för satellitsignal

Om signalen bara ska gå till ett uttag är det inga problem att kombinera in den på samma antennkabel som används för TV och radio. Det görs helt enkelt med en ­sat-combiner som har två ingångar och en utgång. Med flera uttag kan det däremot bli problem ­eftersom LNB:t bara kan kopplas till en digital-TV-mottagare åt gången.

Parabolsignalen kan kombineras in på den vanliga antennkabeln som används för marksändningar.

DiSEqC – Två LNB:n till en mottagare

De som har en nordenparabol vill ofta kunna ta in två satelliter samtidigt. Då krävs det till en början två LNB:n (eftersom ett LNB bara kan ta emot en satellit) och någon typ av kopplingsdon. Det går att kombinera två antenner med en vanlig omvänd F-splitter eller ett filter, men det fungerar inte i parabolsammanhang eftersom digital-TV-boxen styr hur LNB:t ska arbeta. Istället krävs en så kallad DiSEqC-switch (Digital Satellite Equipment Control Switch).

DiSEqC-switch med två ingångar, en utgång och skyddskåpa.

DiSEqC-switchen (uttalas ”dajseck”) får instruktioner av digital-TV-mottagaren som berättar vilket LNB den ska ansluta till. Likt styrningen av högt och lågt frekvensband sker DiSEqC-styrningen genom pulsbreddsmodulering av 22 kHz-tonen.

Digital-TV-mottagaren är först ansluten till det ena LNB:t. När den sedan vill nå program som tas in via det andra LNB:t skickar den en signal upp till DiSEqC-switchen som då kopplar om.

Digital-TV-boxen styr DiSEqC-switchen så att den förbinder boxen med rätt LNB.

På detta sätt kan digital-TV-mottagaren på ett smidigt sätt få flera LNB:n (och därmed satellitsignaler) kopplade till sig. Det finns även DiSEqC-switchar med fyra ingångar, och en sådan används till bland annat europaparabolen där fyra LNB:n ska kunna anslutas till en mottagare.

MultiLNB – Ett LNB till flera mottagare

Rent fysiskt går det att dela signalen som kommer från ett LNB så att den går till två mottagare. Problemet uppstår när mottagarna försöker styra LNB:t så att det passar för just det programmet som den ena mottagaren försöker ta in. Lösningen på problemet är att använda ett LNB som egentligen består av flera LNB:n.

Twin-LNB
Två F-kontakter
Quad-LNB
Fyra F-kontakter
Octo-LNB
Åtta F-kontakter

Ett twin-LNB har två F-kontakter på undersidan så att det går att dra en F-kabel till vardera mottagare. Ett quad-LNB har fyra utgångar och kan därmed kopplas till fyra mottagare.

I takt med att digital-TV-mottagare med inspelningsfunktion har blivit alltmer populära har denna typ av LNB fått ett användningsområde till. Sådana mottagare har generellt två ingångar, men det är inte för att ansluta två olika LNB:n utan för att ansluta samma twin-LNB två gånger. Om användaren vill se på ett program och spela in ett annat som inte är polariserat på samma sätt eller inte ligger på samma frekvensband måste ­digital-TV-mottagare få tillgång till två separata signaler (via ett twin-LNB). Detta ­fenomen har också gjort att octo-LNB:t har fått en stor efterfrågan. Tidigare var det ­synnerligen ovanligt att någon behövde ansluta sin parabol till fler än fyra ­mottagare, men eftersom moderna mottagare ansluts med två kablar räcker ett quad-LNB ­egentligen endast till två mottagare. Tillkommer det ytterligare en mottagare räcker inte anslutningarna på quad-LNB:t till. För att förbereda för framtiden väljer därför många att sätta upp octo-LNB:n direkt.

Vid nyinstallation rekommenderas det att alltid dra dubbla kablar till varje uttag; oavsett om de används för tillfället eller inte. Detta eftersom dragning av dubbelkabel inte kostar speciellt mycket mer vid installationstillfället, men däremot en hel del att göra i efterhand. Moderna satellituttag har därför inte heller bara en parabolanslutning utan två stycken.

Inkopplingsprincip för dubbelt satellituttag.

Uttaget på bilden är ett uttag med dubbla satellitanslutningar. Det är ett ­slututtag och saknar därför möjlighet för vidarekoppling till ytterligare uttag. Istället finns det två ingångar på undersidan. Den vänstra är för en kabel där TV-, radio och ena ­satellitsignalen skickas in tillsammans. Den ena satellitsignalen ska alltså ­kombineras in på den vanliga antennkabeln, precis som till ett vanligt satellituttag. Den högra ­ingången är endast för satellitsignal och det är dit som den andra LNB-kabeln kopplas. Från ­uttaget kopplas sedan två kablar till satellit-TV-mottagaren, en kabel till TV:n (­marksändningar) och vid behov en kabel till radion.

Minikoaxkabel

På vissa ställen i installationen, framförallt där kablarna dras i rör, kan det bli svårt att få plats med många antennkablar. Därför finns det en speciell kabel som kallas ­minikoax, vilken är mycket tunn.

Vanlig antennkabel (vänster) jämförs med minikoaxkabel (höger).

Måtten på minikoaxkabeln på bilden ovan (högra bilden) är 0,5/2,2/3,8. Med en så tunn kabel blir dämpningen mycket hög och den är därför olämplig att dra längre sträckor. Så fort signalen kommer ut från röret bör signalen gå över på vanlig installationskabel igen. Användandet av minikoaxkabel är ingen optimal lösning, men att få plats med fyra vanliga 1,13/4,8/6,8-kablar i ett VP-rör (16 mm) är närmast omöjligt.

DiSEqC-switch och multi-LNB

De två tidigare avsnitten beskrev i tur och ordning hur problemet med flera LNB:n till en mottagare och ett LNB till flera mottagare kan lösas. Det är dock inte ovanligt att vilja koppla flera LNB:n till flera mottagare. En enkel lösning hade varit att dra kabeln från det ena LNB:t till ena mottagaren och kabeln från det andra LNB:t till den andra mottagaren, men då hade inte alla program funnits på alla mottagare. Därför måste det till en lösning där multi-LNB:n kombineras med DiSEqC-switchar. Här följer ett exempel på ett hushåll med två mottagare där båda ska kunna ta in både Astra 5°E och Thor 1°W.

Det som behövs är en nordenparabol (för att kunna ta in båda satelliterna), två stycken twin-LNB (båda satelliterna måste tas in två gånger) samt två DiSEqC-switchar (en till varje mottagare).

Två twin-LNB:n och två DiSEqC-switchar ger fullt utbud på två digital-TV-mottagare.

De båda mottagarna har varsin DiSEqC-switch. Till dessa switchar ansluts sedan ena utgången från respektive LNB. På detta sätt kan mottagarna få tillgång till båda LNB:na och mottagarna stör inte varandra. Det är dock viktigt att använda högkvalitativa ­DiSEqC-switchar. Sådana brukar vara märkta "Hi-Iso".

SAT-CR

Obs! För att följande lösning ska fungera krävs en SAT-CR-mottagare!

SAT-CR är en relativt ny speciallösning som tagits fram för att minska behovet av ­kabeldragning. Den används av bland annat Viasat. Med SAT-CR-tekniken går det nämligen att skicka signal till flera digital-TV-mottagare på en kabel; antingen genom att koppla dem i serie efter varandra eller genom en fördelare. Det fungerar dock inte med vanliga satellitmottagare, utan det måste vara mottagare som är kompatibla med SAT-CR.

Tekniken går ut på att LNB:t styrs i detalj av mottagaren och varje mottagare har en egen kommunikationskanal med LNB:t. Exempelvis kommunicerar mottagare 1 på 1210 MHz, ­mottagare 2 på 1420 MHz, mottagare 3 på 1680 MHz och mottagare 4 på 2040 MHz. Det är viktigt att inte fler än en mottagare försöker kommunicera på samma kanal. Mottagare med inspelnings­funktion måste använda två separata kanaler för att kunna spela in ett program och visa ett annat.

Ibland har SAT-CR-LNB:n två eller tre utgångar trots att det bara behövs en. Det beror på att de utöver SAT-CR-utgången har en eller flera vanliga LNB-utgångar. De vanliga utgångarna ­används när parabolen ska riktas in, men kan även användas för att ansluta ­digital-TV-mottagare som inte är förberedda för SAT-CR till LNB:t.

SAT-CR-LNB med en SAT-CR-utgång och två vanliga utgångar tillsammans med en splitter som kan dela upp signalen till två digital-TV-boxar.

Kabeldelare - två signaler på samma kabel

Vid byte från en vanlig digital-TV-box till en modell med inspelningsfunktion uppstår det ett problem om det bara finns en kabel dragen från parabolen. För att det ska gå att spela in ett program och visa ett annat behöver digital-TV-boxen som tidigare nämnts två anslutningar till LNB:t (om den inte använder SAT-CR). Det bästa är givetvis att dra en kompletterande kabel, men om det blir för komplicerat så finns det kabeldelare.

Exempel på kabeldelarkit beståendes av en stacker och en de-stacker.

En kabeldelare gör det möjligt att över kortare sträckor skicka två satellitsignaler på samma kabel. Modellen på bilden klarar att bära den kombinerade signalen upp till 30 meter på kvalitetskabel (60 meter med hjälp av en extra förstärkare). Kabeldelaren består egentligen av två delar: den ena delen (stackern) sätts vid LNB:t och kombinerar samman två signaler på en kabel. Den andra delen (de-stackern) sätts där signalerna ska splittas upp igen.

Med hjälp av en kabeldelare kan två satellitsignaler kombineras samman och sedan delas upp igen.

En förutsättning för att lösningen ska fungera är att ett twin-LNB används. Det går ­aldrig att dela upp signalen utan att först ha kombinerat den. Den första delen (­stackern) ­lägger helt enkelt in de två signalerna på samma kabel genom att bredda frekvensanvändningen till 15 - 3700 MHz (istället för 950 - 2150 MHz). Den andra delen (de-stackern) delar sedan upp de två signalerna igen och lägger tillbaka dem på rätt frekvenser.

Förstärkning och dämpning

Förstärkningen av signalen från parabolen fungerar inte på riktigt samma sätt som i det markbundna nätet. Någon motsvarighet till lågbrusförstärkaren som används om mottagningen är dålig finns inte. Den enda lösningen vid dålig mottagning att välja en större parabolskål. Däremot finns det en lösning för situationer där kabeln är för lång och den i sig ger upphov till för svag signal. Då används en så kallad linjeförstärkare.

En linjeförstärkare och en slope för satellitsignaler

Linjeförstärkaren på bilden förstärker 18-20 dB och brukar behövas när kablarna ­närmar sig 80-90 meter. Den ska inte monteras så nära parabolen som möjligt utan istället efter 30-40 meter. Placeras den för nära kommer den att orsaka störningar. Observera att det inte går att använda vanliga antennförstärkare för att förstärka signalen från en parabol. Vanliga antennförstärkare arbetar generellt mellan 47 MHz och 862 MHz. Linjeförstärkaren för satellit arbetar med frekvenser mellan 950 MHz och 2400 MHz.

Om digital-TV-mottagaren placeras väldigt nära parabolen kan det motsatta problemet uppstå, nämligen att signalen blir för stark. Då behövs någon form av dämpsats, men vanliga dämpsatser är inte avsedda för att dämpa satellitsignaler utan de arbetar bara med VHF- och UHF-bandet. I dessa sammanhang bör istället en satellitslope användas. Den kompenserar dessutom för att koaxialkabel dämpar höga frekvenser mer än låga, vilket är ett ännu större problem i satellitsammanhang än i marknätssammanhang.

Senast ändrad: 2015-11-17