TV-bild

TV-bild

Dagens TV-apparater förekommer i flera olika utföranden. De har olika storlekar, upplösningar och tekniker för att presentera bilden. De har olika typer av anslutningar, olika upphängningsmöjligheter och olika tjocklek. Variationen är nästintill oändlig.

I detta kapitel fokuserar vi på TV-bilden och hur den kan skilja mellan olika TV-apparater.

Storlek

En TV:s storlek anges i tum utifrån skärmytans diagonallängd. En tum motsvarar 2,54 centimeter. En 60-tums-TV har alltså en skärmyta som mäter 1,52 meter på diagonalen. Det motsvarar en bredd på 1,33 meter.

Det är oftast enklare att föreställa sig hur stor en TV-skärm är utifrån dess bredd. Här följer därför en översättningstabell. Tabellen gäller under förutsättning att TV-skärmen har de vanliga 16:9-proportionerna som används av i princip alla platt-TV-apparater (läs mer i Hembio 3.4). Tänk på att ramen runt skärmen inte är medräknad.

DiagonalBreddHöjd
32 tum (0,81 m) 0,71 m 0,40 m
37 tum (0,94 m) 0,82 m 0,46 m
40 tum (1,02 m) 0,89 m 0,50 m
42 tum (1,07 m) 0,93 m 0,52 m
46 tum (1,17 m) 1,02 m 0,57 m
47 tum (1,19 m) 1,04 m 0,59 m
50 tum (1,27 m) 1,11 m 0,62 m
55 tum (1,40 m) 1,22 m 0,68 m
60 tum (1,52 m) 1,33 m 0,75 m
64 tum (1,63 m) 1,42 m 0,80 m
65 tum (1,65 m) 1,44 m 0,81 m
70 tum (1,78 m) 1,55 m 0,87 m
75 tum (1,91 m) 1,66 m 0,93 m
80 tum (2,03 m) 1,77 m 1,00 m
84 tum (2,13 m) 1,86 m 1,05 m
85 tum (2,16 m) 1,88 m 1,06 m

Plasma, LCD och LED

Sedan platt-TV:n slog igenom har det funnits två konkurrerande skärmtekniker: LCD och plasma. Inledningsvis var LCD-skärmar (Liquid Crystal Display) vanligast i mindre storlekar och plasmaskärmar vanligast i större storlekar. Detta eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att göra små plasma-skärmar och att LCD-tekniken blev ­väldigt dyr för stora TV-apparater. På senare år ritades TV-landskapet om och numera nytillverkas inga plasma-TV-apparater.

LCD-TV-apparater skapar bilden genom att låta en bakgrundsbelysning lysa genom filter som släpper igenom olika färger. Bakgrundsbelysningen kan utgöras av antingen lysrör (CCFL, Cold Cathode Fluorescent Lamp) eller lysdioder (LED, Light Emitting Diode). I marknadsföringsmaterial används ofta ”LCD-TV” som benämning för lysrörsbelysta LCD-TV-apparater och ”LED-TV” för lysdiodsbelysta LCD-TV-apparater. Detta trots att en LED-TV egentligen inte är någon egen typ av TV, utan bara en vanlig LCD-TV med en annan typ av bakgrundsbelysning. Idag är i princip alla nya LCD-TV-apparater LED-baserade eftersom de då kan göras både tunnare och strömsnålare.

En LED-TV är också en typ av LCD-TV. Bildkälla: Samsungs pressarkiv.

Lika gammal som själva platt-TV:n är diskussionen om vilken skärmteknik som är bäst: LCD eller plasma. Det är inte så konstigt eftersom båda teknikerna har sina egna för- och nackdelar. En diskussion som egentligen vore mer intressant är vilken TV-modell som är bäst. En bra LCD-TV kan nämligen överglänsa en dålig plasma-TV på punkter som plasma-tekniken normalt sett är bäst på. Samma sak gäller givetvis tvärtom också. Av den anledningen kommer detta kapitels jämförelser mellan teknikerna att, i stor utsträckning, baseras på generaliseringar!

Svärta

En av TV:ns viktigaste egenskaper är dess svärta. För att bilden ska bli riktigt njutbar måste TV:n kunna visa en stjärnklar natthimmel utan att göra den gråaktig. Det är ­lättare sagt än gjort. En LCD-TV (inkl. LED-belysta sådana) kan inte på något sätt ”lysa svart”, utan får istället försöka åstadkomma svärta genom att blockera så mycket som möjligt av bakgrundsbelysningen. En plasma-TV har inte detta problem eftersom en sådan inte har någon bakgrundsbelysning, utan istället låter varje pixel lysa för sig själv (läs mer om pixlar i Hembio 3.1). Likna det hela vid att du ska mörklägga ett rum. I rollen som LCD-TV får du försöka täcka för alla lampor så att de inte sprider ut något ljus. I rollen som plasma-TV har du tillgång till en dimmer och drar istället ned ljusstyrkan till ett minimum.

Av ovanstående anledning har plasmateknikens anhängare länge hävdat att deras favorit­teknik är överlägsen. Generellt sett lyckas en plasma-TV också bättre med ­svärtan än en LCD-TV, men det förekommer undantag. Läs mer om hur en modern LCD-TV åstadkommer bra svärta i Hembio 2.4.

Kontrast

TV:ns kontrast är en egenskap som ofta marknadsförs hårt. Kontrasten anges som ett förhållande (t.ex. 1 000 000:1) och beskriver förhållandet mellan den ljusaste och den mörkaste bilden som TV:n kan visa. Ju större förhållandet är, desto bättre är bilden (i teorin).

Simulerade bilder för att beskriva dålig respektive bra kontrast.

Problemet med kontrastangivelsen är att den inte säger något! Det finns inget standardiserat sätt att mäta kontrasten, vilket gör att TV-tillverkarna kan mäta kontrasten precis som de vill. Eftersom dagens TV-apparater också anpassar ljusstyrkan efter bilden de visar, anger TV-tillverkarna något som kallas dynamisk kontrast. Den dynamiska kontrasten beskriver förhållandet mellan den ljusaste bilden som TV:n kan visa vid högsta ljusstyrka och den mörkaste bilden som TV:n kan visa vid lägsta ljusstyrka.

Tyvärr går det inte att dra någon slutsats om bildkvaliteten utifrån kontrastangivelsen. Vi rekommenderar därför att TV-köpare istället studerar bilden i verkligheten.

Ljusstyrka

En annan egenskap som det ofta talas om är TV:ns ljusstyrka. I upplysta vardagsrum där det kommer in mycket dagsljus måste TV:n kunna lysa så starkt att bilden blir tydlig. Här har LCD-TV-apparater (inkl. LED-belysta sådana) en fördel jämfört med plasma-TV-apparater, eftersom plasma-TV-modeller ofta är ljussvagare. Det brukar framför allt synas i stora elektronikvaruhus där LCD- och plasma-TV-apparater hänger sida vid sida. Det är dock viktigt att inte dra några slutsatser om TV:ns bildkvalitet utifrån dess ljusstyrka. Så länge som TV:n är tillräckligt ljusstark för rummet (vilket i princip alla TV-apparater är om det inte råder extraordinära ljusförhållanden) är kontrasten och färgåtergivningen betydligt viktigare!

När det gäller projektorer är ljusstyrkan tvärtom extremt viktig. Detta eftersom ­projektorns ljusstyrka avgör hur stor bild projektorn kan projicera utan att den blir för ljussvag för att kunna ses.

TV-apparater kan ha antingen matta eller högglansiga skärmar. Högglansiga skärmar ställer högre krav på mörkläggning av rummet för att fungera bra. Annars kommer de att ge upphov till störande reflektioner. Ett matt skärm kan därför vara att föredra om den ska användas i dagsljus eller om det sitter fönster mittemot den.

Färgåtergivning

Hur bra bild en TV upplevs ha beror på flera faktorer. För det första måste färgerna ställas in, då de flesta TV-apparater inte är optimalt inställda vid leverans. Det beror inte på lathet från TV-tillverkarna, utan på att TV:ns bildinställningar bör anpassas efter rummet som den placeras i.

På en felinställd TV kan detaljer i extremt mörka eller ljusa bilder lätt försvinna i omgivningen.  Genom att kalibrera TV:n går det att undvika detta. Kalibrering hjälper också till med att få färgerna mer naturliga. För den hängivne hembioentusiasten finns speciell kalibreringshårdvara som mäter skärmens bildegenskaper, men för de flesta räcker det med en kalibreringsfilm. Det är en blu-ray-skiva som genom att visa olika bilder hjälper användaren att optimera inställningarna. Joe Kane Productions kalibreringsskiva DVE HD Basics är en populär och välanvänd sådan.

För det andra har olika TV-apparater olika bra betraktningsvinkel. Rakt framför TV:n är bilden alltid bäst. Den blir sämre och sämre ju längre från mitten som tittaren sitter, men hur mycket sämre den blir varierar mellan modeller. Detta är väl värt att ha i åtanke vid val av TV, om den ska användas i ett rum med suboptimala sittplatser. Plasma-TV-apparater har normalt sett bättre betraktningsvinklar än LCD-TV-apparater (inkl. LED-belysta sådana). Modellspecifika undantag från denna regel förekommer, då även TV-apparaternas eventuella antireflexbehandlingar påverkar deras betraktningsvinkel.

Risk för inbränningar

Risken för att en statisk bild ska ”bränna in” i TV-skärmen har hembioägare haft ­respekt för sedan tjock-TV-tiden. I datorvärlden började skärmsläckare användas för att inte text som visades länge skulle fastna och fortsätta synas svagt för all framtid. Någon liknande lösning har vi inte sett för TV-apparater, men samtidigt har behovet minskat.

Historiskt sett har plasma-tekniken varit mer drabbad av inbränningar än LCD-­tekniken. Utvecklingen har som tur är gått framåt och vid normalt TV-tittande drabbas moderna TV-apparater sällan av inbränningar, oavsett vilken skärmteknik de använder. Både plasma-TV- och LCD-TV-apparater (LED-belysta likväl som lysrörsbelysta) kan visserligen drabbas av inbränningar, men risken för spökbilder är betydligt större.

Spökbilder (eng. Ghosting*) påminner mycket om inbränningar, men med den stora skillnaden att de inte är permanenta. Det kan exempelvis handla om en logotyp som visas en längre stund i bilden, och sedan fortsätter att synas svagt när TV-tittaren väljer att titta på något annat. Spökbilder försvinner normalt sett av sig själva när TV:n har visat något annat ett tag. Det finns alltså ingen anledning att drabbas av panik bara för att en spökbild uppstått. Spökbilden ger däremot en anledning att titta på något annat, så att inte spökbilden bränns fast och blir en inbränning.

Spökbilder kan drabba alla TV-apparater, oavsett vilken typ av panel de använder. Även datorskärmar och mobilskärmar kan drabbas.

* Ghosting är ett uttryck som även används för att beskriva andra fel såsom eftersläpningar i bilden.

Ghosting av text syns på en LCD-skärm på en Macbook Pro.
Senast ändrad: 2016-08-09

Meddelande från Kjell & Company

"Din webbläsare är gammal, och vi kan inte lova att innehåll visas korrekt, eller full funktionalitet. uppdaterar din webbläsare nu!

Hej, vi använder cookies för att kjell.com skall fungera bättre för dig. Genom att fortsätta använda vår webbplats samtycker du till detta. Läs mer » Ok

Meddelande från Kjell & Company

Cookies är avslaget i din webbläsare. För att kunna använda internetbutiken måste din browser stödja cookies (mer information).