Mobilladdning med USB

Mobilladdning med USB

USB-gränssnittet har gjort det lätt att ladda våra mobiler, men det finns fortfarande olika laddkontakter och USB-laddare med varierande strömstyrka. I detta kapitel behandlas skillnaderna mellan olika USB-laddare.

Laddkontakter

När det förr i tiden vimlade av olika laddkontakter har variationen numera koncentrerats till Micro-USB, USB-C och Apples Lightning-kontakt (som med adapter kan övergå till Micro-USB). Denna koncentration av kontaktvariationen beror på ett EU-samförståndsavtal där tillverkarna enats om att antingen utrusta sina mobiler med den överens­komna Micro-USB-kontakten eller erbjuda adaptrar till denna kontakt. Målet med detta är att värna om miljön genom att eliminera behovet för konsumenter att köpa nya laddare i samband med byte av mobilmodell. En av de andra stora fördelarna som detta avtal har fört med sig är att det inte längre är lika svårt att hitta laddare till sin ­mobil. Behovet av att vid batteribrist behöva springa runt och fråga alla kollegor om passande laddare har i princip försvunnit eftersom de flesta nu har en Micro-USB-laddare.

Micro-USB har även sina nackdelar. Den kontakten är endast gjord för datatrafik ­mellan enhet och dator samt strömförsörjning. Den är inte gjord för att skicka ut exempelvis ljud- eller bildsignal, även om den via MHL kan göra det i vissa fall (MHL behandlas i Hembiosektionen). De äldre anslutningskontakterna var ofta mer multifunktionella och hade stöd för att användas till mer än endast datatrafik och laddning. Micro-USB-kontaktens bristande mångsidighet kan tänkas ha varit en starkt bidragande orsak till varför Apple inte valde att byta kontakt till Micro-USB i samband med kontaktbytet 2012. Den nya Lightning-kontakten har likt den äldre 30-pin-kontakten ett bredare användningsområde.

En annan nackdel med den vanliga Micro-USB-kontakten är att den kommer ur USB 2.0-standarden, vilken är långsam med dagens mått. Med en teoretisk maximal överföringshastighet på 60 MB/s och en verklig överföringshastighet på maximalt runt 40 MB/s är USB 2.0-standarden inte ändamålsenligt för dagens hastighetsbehov. I takt med att mobilernas och surfplattornas lagringsytor ökar i både kapacitet och överföringshastighet kommer USB 2.0 bli en flaskhals. Micro-USB finns som tur är även i ett USB 3.0-utförande. Den standardiserade Micro-USB 2.0-kontakten passar även i en mobil eller surfplatta med Micro-USB 3.0, men inte tvärtom. Läs mer om USB i Dator 8.

Micro-USB-honor i USB 3.0- och USB 2.0-utförande

Under 2015 började alltfler mobil- och surfplattemodeller utrustas med USB-C-kontakten. USB-C är både gjord för att överföra större strömmar och mer data. Med USB 3.1 generation 2 kan USB-C överföra upp till 10 Gb/s. USB-C-kontakten i sig är dock ingen garant för att den höga hastigheten kan användas. Många USB-C-utrustade mobiler och surfplattor använder den aktuella kontakten trots att de överför data med USB 2.0.

USB-C-kontakten är något större än Micro-USB 2.0, men har fördelen att den likt Lightning-kontakten passar på båda håll. Med passiva adaptrar går det lätt att omvandla mellan USB-C och Micro-USB. Läs mer om USB-C-kontakten i Dator 8.5.

USB-C-kontakten passar på båda hållen.
Relaterade produkter

USB-laddning

Även om USB numera används för att ladda i princip alla mobiler och många surfplattor förekommer det fortfarande flera olika USB-laddare som USB-kablarna kan kopplas till. Det beror på att mobiler och surfplattor har behov av olika stor laddström. Spänningen är dock alltid densamma (5 V).

En vanlig USB 2.0-kontakt på en dator kan som mest leverera 500 mA (900 mA för USB 3.0). Det gör att det tar längre tid att ladda sin mobil via datorn än via vägg­laddaren. Laddarna som följer med dagens mobiler och surfplattor brukar nämligen kunna leverera mer ström än så.

Hur mycket ström laddarna brukar kunna leverera kan lite förenklat delas upp i tre steg:

Laddare förLämplig laddare
Klassisk mobil 5 V, minst 500 mA
Liten, smart mobil (t.ex. Iphone 5s) 5 V, minst 1000 mA
Stor, smart mobil (t.ex. Galaxy S6) och surfplatta 5 V, minst 2000 mA
Modern, stor smart mobil (t.ex. Galaxy S8) och surfplatta med USB-C 5 V, minst 3000 mA

Eftersom strömangivelsen indikerar hur mycket ström som laddaren kan leverera är det inga problem att använda en strömmässigt kraftfullare laddare än den som följde med enheten som ska laddas. En surfplatteladdare fungerar alltså lika bra till en surf­platta som till en mobil. En mobil laddas dock inte nödvändigtvis snabbare av en överdimensionerad laddare. Batteriet i mobilen kan inte laddas med hur ­stora strömmar som helst utan att ta skada. Om säkerhetsgränsen är satt till maximalt 1000 mA så laddas mobilen lika snabbt med en 1000 mA-laddare som med en 2000 mA-laddare. Att använda en 1000 mA-laddare för att ladda en surfplatta som ­normalt sett laddas med en 2000 mA-laddare är däremot inte rekommenderat! Utöver att ­laddaren blir väldigt varm (vilket teoretiskt kan vara skadligt för laddaren i längden) tar det också längre tid att ladda surfplattan. En Ipad som normalt sett laddas med en 2100 mA-laddare kan alltså laddas med en Iphone-laddare (1000 mA) men det tar längre tid.

Om en 500 mA-billaddare används för att strömförsörja en smart mobil som används för navigering blir det också problem. Troligtvis kommer mobilen att använda en större ström än vad billaddaren kan leverera, vilket då leder till att bil­laddaren endast gör att batteriet laddas ur långsammare än vad det annars hade gjort. Vid resans slut är batteriet kanske tomt i alla fall.

Här följer exempel på hur stor laddström några vanliga mobiler och surfplattor laddar med som mest. I testet användes laddare som kunde leverera upp till 2,4 A.

ModellMaxladdströmBatterikapacitet
Galaxy S6 Edge 1,8 A* 2600 mAh
Ipad Air 2 2,4 A 7340 mAh
Ipad Mini 2,0 A 4490 mAh
Iphone 6 1,2 A 1810 mAh
Lumia 1520 1,5 A 3400 mAh
Nexus 5 1,6 A 2300 mAh
Nexus 6 1,5 A* 3220 mAh

* Utan Quick Charge 2.0 aktiverat för jämförbarhetens skull.

Eftersom USB har blivit de facto standard för laddning av mobiler och många surf­plattor har datorer börjat utrustas med speciella ladd-USB-portar. Dessa kan ­leverera upp till 1500 mA och förekommer både med och utan stöd för dataöverföring. Oavsett ­vilket så brukar dessa portar indikeras på något speciellt sätt, antingen genom en symbol, en text eller en avvikande färgkodning.

Apple har utrustat sina Macar från 2007 och framåt med möjligheten att ge ut mer ström än 500 mA via USB. I systemrapporten går det att se hur stor ström som erbjuds till ett anslutet tillbehör. Den extra strömförsörjningen förutsätter att Macen kör Mac OS X. Om den kör Windows (via Boot Camp) erbjuds inte den extra strömmen.

En Mac som kör Mac OS X erbjuder 1600 mA extra till en ansluten Ipad.

När en mobil eller surfplatta sätts på laddning känner den av vilken typ av ­laddare den är ansluten till. Om exempelvis de två USB-datastiften är samman­kopplade i en Android-­laddare uppfattar mobilen eller surfplattan det som att den är ­kopplad till en väggladdare. Apple använder motstånd med olika resistans för att ­indikera för sina mobiler och surfplattor vilken typ av laddare de är kopplade till. Detta gör att det än så länge tyvärr inte finns någon garanterad kompatibilitet mellan olika väggladdare som USB-kablar kan kopplas till. En Ipad kan visserligen laddas med vägg­laddaren som följer med Android-surfplattan Nexus 7, men det sker inte helt problem­fritt. Väggladdaren som följer med Nexus 7 kan leverera 2000 mA, men Ipaden lyckas inte identifiera den som en sådan och laddar därför med lägre laddström.

Trådlös laddning

2012 blev året då trådlös laddning började dyka upp på allvar i mobilvärlden. Tanken är att det i framtiden ska finnas trådlösa laddytor på exempelvis caféer och kontor runt om i världen, så att kompatibla telefoner kan läggas på avsedda ytor och laddas upp under en fikapaus eller ett möte. Tekniken är i grunden densamma som länge ­använts i eltandborstar och slutar fungera om avståndet mellan laddplattan och mobilen överstiger någon centimeter. Samtidigt minskar lösningen behovet av laddkontakter och det blir ett synnerligen smidigt sätt att kunna fylla på sitt batteri på exempelvis nämnda ställen.

Samsung Galaxy S6 Edge har stöd för både trådlös Qi- och PMA-laddning.

Tyvärr finns det inte ännu någon gemensam trådlös laddstandard som alla ­tillverkare har enats kring. I skrivande stund finns det två standarder som båda bedöms som ­möjliga vinnare. Den ena kallas Qi och är framtagen av WPC (Wireless Power ­Consortium). Med i WPC finns flera av de stora mobiltillverkarna i världen, bland annat HTC, LG, Motorola, Nokia, Samsung och Sony.

För att visa vilka mobiler som är kompatibla med vilka laddplattor har Qi-logotypen tagits fram. Med den på både mobilen och laddplattan ska laddning kunna ske utan problem.

WPC använder sin Qi-logotyp för att indikera kompatibilitet. 

Utöver WPC finns en annan sammanslutning av företag vid namn PMA (Power Matters Alliance). Där ingår inflytelserika företag som till exempel Google, kafékedjan Starbucks och den amerikanska operatören AT&T. Motsägelsefullt nog följer Google Nexus 4, Nexus 5 och Nexus 6 Qi-standarden istället för PMA-standarden.

Likt Qi-logotypen har PMA tagit fram sin P-logotyp för att indikera kompatibilitet ­mellan mobil och laddplatta.

PMA använder sin P-logotyp för att indikera kompatibilitet.

Vilken av dessa standarder som slutligen vinner är än så länge okänt. Observera att Apple inte har anslutit sig till någon av standarderna. Apple har under de senaste åren haft en mycket inflytelserik roll i mobilbranschen och den standard som Apple (eventuellt) väljer kommer garanterat att gynnas av det. Det finns dock även en möjlighet att Apple väljer att använda en helt egen standard istället för någon av de två befintliga. 

Senast ändrad: 2017-06-19