Sensorer och navigering

Sensorer och navigering

De smarta mobilerna blir alltmer intelligenta. De utrustas med sensorer för att känna av hur de hålls och var de befinner sig. Utöver att förse oss med information om exempelvis geografisk placering kan sensorerna också göra det enklare för oss som ­människor att interagera med mobilerna och deras mjukvaror.

Skärmrelaterade sensorer

En kapacitiv pekskärm behöver en närhetssensor som känner av när telefonen hålls mot örat. Utan en sådan hade telefonen inte vetat när den borde stänga av skärmen (så att skärmen inte reagerar på tryckningar från kinden).

För att kunna hålla ordning på åt vilket håll mobilen hålls och därmed få ­skärmen korrekt roterad behövs en accelerometer. Accelerometern kan också användas för styrning i spel, vilket numera ofta sker i kombination med ett gyroskop. Gyroskopet gör det exempelvis möjligt för mobilen att känna av om den vrids runt sig själv utan att den lutas på något sätt. Accelerometern och gyroskopet kan därför tillsammans ge mer precis information om hur mobilen hålls, lutas eller vrids. De kan därmed göra styrning i spel mer exakt och följsam. De första Iphone-modellerna saknade gyroskop, men det lanserades som en av de stora nya funktionerna med Iphone 4. Idag finns det gyroskop i de flesta premiummodeller och alla de tre stora operativsystemen (Android, IOS och Windows Phone) har stöd för det.

Kompass och GPS

Eftersom dagens smarta telefoner är utmärkta navigeringslösningar utrustas de ofta även med digitala kompasser och GPS-mottagare. De digitala kompasserna fyller ­samma funktion som vanliga kompasser och används för att peka ut norr (kan ­användas i ­exempelvis kartappar för att vrida kartorna rätt). GPS-mottagarna kan i sin tur placera ut exakt var i världen mobilen eller surfplattan befinner sig.

GPS-systemet (Global Positioning System) utvecklades ursprungligen för den ­amerikanska militären, även om det idag känns som en synnerligen konsument­anpassad lösning. Systemet består av 24 aktiva satelliter (plus backup-satelliter) som kretsar runt jorden två gånger per dygn5. En GPS-satellit har i grund och botten till uppgift att skicka ut information om vad klockan är (som styrs av ett atomur på satelliten). Eftersom informationen skickas ut med ljusets hastighet kan GPS-mottagarna på jorden räkna ut hur långt ifrån en satellits kända position de befinner sig. Genom att kommunicera med flera satelliter (vars positioner också är kända) kan de komma fram till en exakt position.

Tänk att en GPS-mottagare vill beräkna sin position på jorden. Det första den då gör är att den börjar lyssna på satellit A. Utifrån informationen som GPS-mottagaren får från satellit A kan den beräkna hur långt ifrån den aktuella satelliten som den befinner sig. Det säger dock inget om den exakta positionen, eftersom avståndet som beräknats fram stämmer in på alla positioner som finns i en sfär (ett klots ytterkant) runt satellit A.

Eftersom det inte går att visa tredimensionella och roterbara modeller i en tryckt bok, har vi här valt att förenkla GPS-konceptet till en två dimensionell förklaringsmodell. I så fall skulle sfären från satellit A motsvara en cirkel på en karta. Mottagaren vet då att den befinner sig någonstans på den cirkeln (egentligen någonstans på sfären).

GPS-mottagaren lyssnar sedan på satellit B och beräknar avståndet till den. Genom att känna till avståndet till både satellit A och satellit B kan GPS-mottagaren ­reducera ­antalet möjliga positionsalternativ, eftersom den måste befinna sig på ett ställe där ­cirklarna skär varandra (egentligen där sfärerna möter varandra).

Genom att fortsätta lyssna på fler satelliter och beräkna avståndet till dem kan GPS-mottagaren beräkna exakt var i världen den befinner sig.

I en tvådimensionell värld hade det räckt med tre satelliter för att beräkna positionen.

Kommunikationen från GPS-satelliterna till GPS-mottagarna är enkelriktad. Det gör att systemet inte belastas mer av att fler använder det. Jämför med mobilnäten där surf­hastigheten varierar mycket beroende på hur många det är som försöker surfa samtidigt.

A-GPS

Till skillnad från traditionella fristående bil-GPS:er använder mobiler och surfplattor nästan alltid en teknik som kallas A-GPS (Assisted GPS). Det är en smidig funktion som gör att mobiler och surfplattor kan hämta assisterande information över mobilnätet, för att få reda på bland annat vilka satelliter som det är värt att leta efter. Det minskar tiden det tar för mobilen eller surfplattan att hitta satelliterna och kalkylera aktuell position.

Glonass och Galileo

GPS är som tidigare nämnts ursprungligen utvecklat för den amerikanska militären, vilket gör användandet av systemet känsligt rent politiskt. Vid en eventuell konflikt har USA:s försvarsdepartement trots allt kontrollen över systemet. I och med att vi blir alltmer beroende av våra positioneringslösningar kan det också vara farligt att endast ha tillgång till ett enda system om det, mot förmodan, skulle fallera på något sätt. Runt om i världen utvecklas det därför alternativa globala positioneringssystem.

Glonass (Globalnaja Navigatsionnaja Sputnikovaja Sistema) är Rysslands egen motsvarig­het till amerikanska GPS. Likt den amerikanska motsvarigheten utvecklades Glonass inledningsvis för militärt bruk, men på senare år har systemet också ­implementeras i alltfler konsumentprodukter. Apples Iphone har ­exempelvis stöd för både GPS och Glonass. Samma sak gäller många av bland annat HTC:s, LG:s, Motor­olas, Nokias, Samsungs och Sonys mobilmodeller från 2012 och senare.

EU har också kommit en bra bit på vägen med att ta fram ett eget positionerings­system, vilket går under namnet Galileo (efter Galileo Galilei). Det har, till skillnad från ­amerikanska GPS och ryska Glonass, tagits fram som helt civilt system. Det ­kommer dessutom att vara extra gynnsamt för oss i Sverige, då det kommer att ha bättre ­täckning i norra Europa än vad GPS-systemet har. Det dröjer dock till 2018 innan alla satelliter (30 aktiva) planeras vara uppskjutna och systemet vara redo att tas i full drift6.

Utöver nämnda system håller Kina på att ta fram ett eget globalt positioneringssystem under namnet Compass. Det finns även andra satellitbaserade positioneringssystem runt om i världen som endast täcker utvalda regioner.

GPS-navigering

Själva GPS-mottagaren i mobilen eller surfplattan kan inte göra mer än att ­leverera positionsdata. Den datan måste sedan behandlas av en kart- eller navigeringsapp för att användaren ska kunna dra nytta av den. Idag finns ett stort utbud av sådana appar i de mobila operativsystemens appbutiker (Appstore, Google Play och Market­place), men positioneringsfunktionerna har också bakats in allt tätare i de mobila operativ­systemen under de senaste åren.

I Android används av förklarliga skäl Googles egen kartlösning (Google Maps). Genom att installera den kartappen får användarna även tillgång till sväng-för-sväng-navigering.

I och med lanseringen av IOS 6 bytte Apple ut Googles kartlösning till sin egen­utvecklade. Den äldre Google-baserade lösningen hade inte stöd för sväng-för-sväng-navigering, vilket var något som Apple lade till i sin lösning. Den delen av kartlösningen släpptes dock endast till Iphone 4S (samt efterföljande Iphone-modeller) och Ipad 2 (samt efterföljande Ipad-modeller).

Inledningsvis fick Apples egna kartor utstå stor kritik från användarna. Bland annat saknades hela Göteborg i översiktskartan. Apple gick till och med ut med en offentlig ursäkt, och hänvisade till alternativa kartappar i väntan på att deras egen skulle lyftas till den önskade nivån. Kort därefter släppte Google en egen gratis kartapp till Iphone, i vilken de lade till sväng-för-sväng-navigering.

I mobiler med Windows Phone 8 och Windows 10 baseras numera den inbyggda kartappen på kartor från Nokia istället för från Bing. I Windows 10 har appen stöd för sväng-för-sväng-navigering. För Windows Phone 8 har Nokia släppt sin GPS-app Here Drive+ som en gratisapp i Windows Phone Store. Den har sväng-för-sväng-stöd och går även att installera på andra Windows Phone-enheter än Nokias egna.

Offlinekartor

Inför utlandsresor bör användare av nämnda kartlösningar fundera över hur kartorna levereras till mobilen eller surfplattan. Standardinställningen i nämnda appar är att kartorna ska laddas ned över mobilnätet vid behov, men det kan bli riktigt dyrt om det görs i utlandet.

I Androids inbyggda kartapp (Google Maps) går det att i förväg välja ut områden vars kartor ska lagras lokalt på mobilen eller surfplattan. Väl på plats går det sedan att plocka upp och använda kartappen, utan att behöva använda det ­mobila datanätet eller något trådlöst nätverk. Dessvärre går det (i alla fall inte i ­skrivande stund) att använda sväng-för-sväng-navigeringen utan någon form av dataanslutning, även om hela kartan för den aktuella resan är nedladdad på mobilen eller surfplattan.

Att ladda ned en karta i Google Maps är enkelt med lite omständligt. Öppna kartområdet som ska laddas ned. Tryck på Sök och skrolla längst ned utan att skriva något i sökfältet. Där finns en knapp vid namn Spara kartan för användning offline. Om Google Maps inte vill spara kartan är det önskade kartområdet för stort. Zooma då in på kartan tills Google Maps godkänner kartområdet.

Inför en resa till Reykjavik laddas en karta ned i förväg (Google Maps på Nexus 5).

Motsvarande nedladdningsfunktion finns ännu inte i Apples kartapp till IOS. Den cachar (temporärlagrar) i gengäld automatiskt ganska stora områden, så att tidigare visade ­områden kan plockas upp i efterhand. Det går dock inte att få samma visshet om huruvida en aktuell karta garanterat finns kvar på mobilen eller surf­plattan när den väl behövs. Som tur är finns Google Maps också till IOS, och i den appen går det att spara kartor på samma sätt som i Android-versionen.

Tack vare Microsofts ­uppköp av Nokia (som redan före övergången till Windows Phone var bland de främsta när det gällde kartor) har Windows-användarna fått tillgång till bra och enkelt nedladdningsbara offlinekartor. Att ladda ned kartor med kartappen i Windows 10 är ännu enklare än med Google Maps. Öppna appen, välj Inställningar och klicka på Ladda ned eller uppdatera kartor.

Val av länder vars kartor ska vara tillgängliga offline i Windows 10.

Referenser

5.  National Coordination Office for Space-Based Positioning, Navigation, and Timing (2012). Space Segment. Webbsida hämtad 2013-01-04, senast uppdaterad 2012-12-07.
www.gps.gov/systems/gps/space

6.  Europeiska kommissionen (2012). Egnos and Galileo. ISBN 978-92-79-23556-6.

Senast ändrad: 2017-09-19