HDMI

Videogränssnittet HDMI härstammar från DVI-D (Digital Visual Interface) som länge har använts för att ansluta datorskärmar till datorer. De två videogränssnitten är därför också i grunden kompatibla med varandra. En dator med DVI-D kan utan signalförlust anslutas till en TV med HDMI. En dator med HDMI kan likaledes anslutas till en skärm med DVI-D utan att videokvaliteten försämras. 

HDMI finns i flera olika versioner (t.ex. HDMI 1.3, HDMI 1.4 och HDMI 2.0). Versionsnumren används för att dela upp vilka funktioner som olika hembioapparater har möjlighet att använda samt hur mycket data de kan överföra mellan varandra. Detta kapitelavsnitt går att hoppa över för den som främst är intresserad av HDMI-funktionerna. De förklaras var för sig längre fram i kapitlet. 

Version 1.4 lanserades 2009 och introducerade flera stora nyheter. Den största nyheten var möjligheten att överföra videomaterial i Ultra HD 4K-upplösning, det vill säga fyra gånger högre upplösning än Full HD. Det var inget revolutionerande i sig, då den fyra gånger högre upplösningen möjliggjordes av att uppdateringsfrekvensen begränsades till en fjärdedel (d.v.s. totalt sett lika mycket data). HDMI 1.4 möjliggjorde således antingen Full HD-upplösning i 120 Hz eller Ultra HD 4K-upplösning i 30 Hz. 30 Hz är för låg uppdateringsfrekvens för att kunna användas till datorskärmar, men det räcker för film. Film produceras vanligtvis i 24 FPS (24 bildrutor per sekund).

HDMI 1.4 introducerade också bättre stöd för 3D (stereoskopi), möjlighet att överföra nätverkssignal via HDMI-kabeln (HDMI Ethernet Channel) och stöd för att backa ljudsignal från TV:n till receivern (Audio Return Channel). Observera att hembio-apparater med HDMI 1.4-portar inte behöver ha stöd för alla dessa funktioner. HDMI 1.4-funktionerna kan ses som en ny uppsättning funktioner som apparattillverkarna kan välja att nyttja en eller flera av.

HDMI 2.0 lanserades 2013 och höjde databandbredden ytterligare till 18 Gb/s (från 10,2 Gb/s) för att därigenom också kunna höja uppdateringsfrekvensen på Ultra HD 4K-upplöst videosignal. Med HDMI 2.0 går det att överföra Ultra HD 4K-video i 60 Hz, vilket gör HDMI-gränssnittet lämpligt även för högupplösta datorskärmar. Den höga uppdateringsfrekvensen kommer också att ­behövas i hembiosammanhang vid överföring av Ultra HD 4K-upplöst 3D-video.

Bytet av huvudversionsnummer indikerar att HDMI-gränssnittet genomgick en rejäl uppdatering i samband med bytet till HDMI 2.0. Utöver den nya uppdateringsfrekvensen för Ultra HD 4K-video introducerade HDMI 2.0 också stöd för att överföra ljud till 32 högtalare, den ultrabreda bildproportionen 21:9 (läs mer i Bildproportioner) och en ny funktion vid namn Dual-view. HDMI 2.0 reviderades efter lansering för att inkludera stöd för HDR (HDMI 2.0a).

Trots allt detta upprätthåller HDMI 2.0 bakåtkompatibiliteten med de äldre versionerna av HDMI. HDMI 2.0 behåller till och med stödet för sina rötter i DVI-D-tekniken.

HDMI 2.1 presenterades i början av 2017. Trots namnet är inte HDMI 2.1 en liten revidering av standarden. Tvärtom så introducerar HDMI 2.1 många nyheter där den största är stöd för 8K-upplösning vid 60 Hz eller 4K-upplösning i 120 Hz. Det krävs mycket mer data för att klara så hög upplösning och därför höjdes databandbredden till 48 Gb/s! 

Genom att konsumenterna sammankopplar sina enheter med digitala kablar kan filmindustrin kopieringsskydda materialet som skickas (gäller framförallt Blu-ray-film). För detta används HDCP (High bandwidth Digital Content Protection) som fungerar likt en handskakning mellan enheterna. Om alla involverade enheter förstår vad HDCP-handskakningen innebär kan materialet börja överföras. Om någon av apparaterna inte är HDCP-kompatibel börjar filmen inte spelas. Vissa äldre skärmar som tillverkades innan HDCP-systemet togs i bruk kan därför ha problem med att spela upp exempelvis Blu-ray-filmer. Samma sak gäller datorer med äldre grafikkort.

Om signalen skickas analogt finns inte samma möjligheter till kopieringsskydd. Det har gjort att vissa tillverkare av uppspelningsmaskiner endast tillåter uppspelning med högsta kvalitet om apparaten är sammanlänkad med TV:n via HDMI. Om apparaterna kopplas samman med exempelvis en komponentvideokabel (YPbPr) blir bilden avsiktligt sämre (t.ex. genom lägre upplösning).

För att kopieringsskyddet ska fungera måste hela kedjan ha HDCP-stöd. Om en HDMI-­repeater (räckviddsförlängare) eller liknande apparat kopplas in måste även den ha stöd. Annars kommer källan att vägra spela upp det kopieringsskyddade materialet.

Styrningen av en hembio med många involverade apparater har varit ett ständigt problem. Med en fjärrkontroll per apparat blir det omständligt att göra något så enkelt som att byta kanal eller justera volymen. Multifjärrkontroller är ett sätt att lösa problemet. HDMI CEC (Consumer Electronics Control) är ett annat sätt.

I en hembio finns alltid en TV eller en projektor. Om TV:n eller projektorn har stöd för HDMI CEC kan dess fjärrkontroll användas för att styra andra HDMI-anslutna och CEC-kompatibla enheter. Av den anledningen har ofta TV- och projektorfjärrkontroller fler knappar än vad TV:n eller projektorn själv har nytta av.

Med HDMI CEC går det exempelvis att:

• växla till rätt ingång på TV:n eller receivern
• navigera med piltangenter på en mediaspelare
• stänga av hela hembion när den aktiva apparaten stängs av
• justera volymen på förstärkaren
• styra uppspelningen av video
• skicka siffror och bokstäver från fjärrkontrollens T9-tangentbord.

För några år sedan föreföll det nästan underligt om det fanns en nätverksport på en TV. Idag känns det tvärtom helt naturligt att TV:n har en inbyggd mediaspelare med nätverksstöd. Lika naturligt känns det att digital-TV-mottagaren kan anslutas till internet för on demand-sändningar och att spelkonsolen kan användas för onlinespel. Det gör att det blir alltfler nätverkskablar som måste dras fram till TV-bänken. Lösningen heter HDMI Ethernet Channel, även kallat HDMI HEC.

I stället för att ansluta en nätverkskabel till varje enhet i TV-bänken räcker det med att ansluta en av enheterna. Den nätverkskabelanslutna enheten fungerar sedan som en switch och delar vidare nätverkssignalen till övrig HDMI-ansluten utrustning. För att lösningen ska fungera krävs att enheterna har stöd för HDMI HEC, något som är väldigt ovanligt idag. De flesta tillverkarna har valt att utrusta sina enheter med stöd för trådlöst nätverk i stället för HDMI HEC.

HDMI gör inkoppling av både ljud och bild väldigt enkel. Moderna receivrar har en HDMI-genomgång där ljudet tappas av och bilden skickas vidare till TV:n. Det går därmed att bygga en smidig kedja när exempelvis en Blu-ray-spelare ska kopplas till både en receiver och en TV. Tyvärr uppstår problem om TV:ns inbyggda digital-TV-mottagare eller mediaspelare också ska anslutas till receivern. Då måste det dras en separat ljudkabel tillbaka från TV:n till receivern. Funktionen Audio Return Channel (som lanserades med HDMI 1.4) löser detta problem. Om både TV:n och receivern är Audio Return Channel-kompatibla kan ljudet backas i HDMI-kabeln som länkar samman dem. Audio Return Channel har stöd för 5.1- och 7.1-ljud (Dolby Digital eller DTS).

EARC är en uppdatering av ARC som introducerades tillsammans med HDMI 2.1. Standardversionen av ARC är begränsad till komprimerat 7.1-ljud (ljud med förluster). Det går därför inte att överföra de senaste ljudkodekarna med förlustfritt ljud och stöd för flera ljudkanaler, till exempel Dolby Atmos och DTS:X.

EARC har stöd för högre överföringshastigheter (37 Mb/s jämfört med 1 Mb/s) vilket möjliggör stöd för de senaste ljudkodekarna och okomprimerat 5.1- och 7.1-ljud. EARC lägger dessutom till obligatoriskt stöd för läppsynkronisering. EARC är inte bakåtkompatibelt med ARC. Tillverkare kan dock lägga till stöd för båda teknikerna.

Anledningen till att 3D-TV kräver 3D-glasögon är att TV:n ska kunna visa olika bilder för höger respektive vänster öga. När våra ögon ser olika bilder som är förskjutna i förhållande till varandra tolkar vår hjärna det som att bilden har djup. Den nya tekniken Dual-view använder samma princip för att uppnå något helt annat.

I många hem finns en TV som alla vill titta på för att den är störst eller bäst. Det kan orsaka osämja om familjemedlemmarna vill se på olika saker. Det problemet löser Dual-view. Precis som en 3D-TV (och tillhörande 3D-glasögon) kan visa två olika bilder för höger och vänster öga, kan en Dual-view-TV visa olika bilder för två Dual-view-headset. TV:n skickar även med ljudet till Dual-view-headseten.

Stödet för HDR introducerades med första revisionen av HDMI 2.0 (2.0a). Det gör att enheter med en HDMI 2.0-anslutning kan utrustas med stöd för HDR. Det innebär dock inte att alla enheter med en HDMI 2.0-anslutning har stöd för HDR. Det är upp till tillverkaren att lägga till stöd för HDR, något som kräver både mjukvaruuppdatering och tillräckligt mycket beräkningskraft i enheten. Läs mer i HDR.

Ett exempel på en enhet som blivit begåvad med HDR-stöd i efterhand är Playstation 4.

Här följer en sammanfattning över skillnaderna mellan de olika HDMI-versionerna. När det gäller videosignalen anges endast den bästa signalen som är relevant i hembiosammanhang. Video med 16:10-proportioner (som är vanligt på datorskärmar) är inte medräknad.