Power over Ethernet

Det är inte alla nätverksprodukter som kan bli strömförsörjda via nätverkskabeln. Det krävs att de är gjorda för att användas i POE-sammanhang. Då är de utrustade med en PD-port (Powered Device), vilket är en nätverksport som är gjord för att ta emot både nätverkssignal och ström.

Accesspunkten på bilden kan strömförsörjas på två olika sätt: via en traditionell nätadapter eller genom POE. Nätverksporten är alltså en PD-port.

En vanlig router har inte möjlighet att strömförsörja nätverksprodukter genom sina nätverksportar. Mellan routern och de fjärrströmförsörjda enheterna måste därför en PSE-switch koppas (Power Sourcing Equipment).

Med hjälp av en splitter kan nätverksprodukter som saknar POE-stöd strömförsörjas över nätverkskabeln. Det är viktigt att en POE-splitter med rätt utspänning och rätt storlek på DC-plugg används. Till skillnad från exempelvis mobilladdare finns det ingen branschstandard för vilken spänning som nätverkshårdvara ska drivas med. Bland access­punkter och nätverkskameror är det vanligast med 5 V eller 12 V. Det finns heller ingen branschstandard för vilken storlek DC-pluggen ska ha. Splittrar brukar därför levereras med flera olika DC-pluggar för att passa så många nätverksprodukter som möjligt.

Det finns flera olika standarder för att strömförsörja nätverksenheter via nätverks­kabeln. För det första finns det officiella standarder som anses vara de ”riktiga” POE-standarderna. De heter IEEE 802.3af respektive IEEE 802.3at. De brukar kallas POE respektive POE Plus av bekvämlighetsskäl.

Dessa officiella standarder är gjorda för att strömförsörja nätverksenheter via upp till 100 meter nätverkskabel (d.v.s. samma avstånd som nätverkssignal kan skickas i en vanlig kopparnätverkskabel). Den väsentliga skillnaden mellan standarderna ligger i hur mycket ström de kan leverera. Den maximala effekten som en POE-enhet kan dra från en POE-switch är cirka 13 W. En POE+-enhet kan dra cirka 25 W från en POE+-switch. POE++-enheter kan dra ända upp till cirka 71 W från en POE++-switch. Den högre effekten som POE+ och POE++ möjliggör är behövlig för bland annat vissa PTZ-kameror (övervakningskameror med inbyggda motorer som gör att de kan röra sig) eller kameror med inbyggd belysning.

POE-, POE+- och POE++-standarderna är kompatibla med varandra i stor utsträckning. En PD-enhet som följer POE-standarden kan bli strömförsörjd av PSE-hårdvara som följer POE+-standarden. En PD-enhet som kräver POE+ kan inte, på grund av det höga strömbehovet, bli strömförsörjd av PSE-hårdvara som följer POE-standarden.

Utöver de officiella POE-standarderna har många tillverkare av nätverkshårdvara ­utvecklat egna lösningar för strömförsörjning. Ett exempel är Ubiquiti som har skapat en 24 V-baserad sådan för några av Unifi-accesspunkterna. På grund av den lägre spänningen är Unifis strömlösning inkompatibel med de officiella POE-standarderna (som ligger runt 48 V).

D-link har också tagit fram en egen lösning som de säljer som ett paket med ström­injektor och splitter. Eftersom de två paketdelarna inte följer den officiella POE-­standarden kan de inte användas var för sig. De måste användas i par för att kunna strömförsörja någon av exempelvis D-links egna nätverkskameror som saknar POE-stöd.

Tyvärr använder branschen ”POE” som ett allmänt begrepp för strömförsörjning via nätverkskabeln. Det gör att POE-begreppet kan stå på förpackningar till produkter som inte följer de officiella standarderna. Var uppmärksam på detta vid köp av POE-utrustning. Om det däremot står IEEE 802.3af, IEEE 802.3at eller IEEE 802.3bt på förpackningarna är det garanterat de officiella standarderna som efterföljs.

Switchar som används som PSE-hårdvara har inte nödvändigtvis POE-stöd på alla nätverksportar. En åttaportarsswitch kan exempelvis ha fyra portar med POE-stöd och fyra portar utan POE-stöd.